Statsminister Stefan Löfven har gjort sig bemärkt på EU:s toppmöten den senaste tiden. Han har nu försenat två stycken av dessa i en halvtimme för att prata på telefon med EU-nämnden.
Båda gånger har det lett till höjda ögonbryn (irriterade sådana) i lokalen eftersom de 26-27 stats- och regeringscheferna redan tillbringat utdragna dygn med begränsade matleveranser samt gått utan nattsömn, för att övertyga länder som anser sig ha stora politiska svårigheter med de kompromisser som erbjudits.
Brexit-toppmötet den 18-19 februari avslutades först vid 22-tiden på kvällen efter att natten innan bestått av maratonförhandlingar till morgontimmarna. På kvällen av dag två väntade tusentalet politiker, tjänstemän, tolkar och journalister uttråkade, sömniga och hungriga på att eländet skulle ta slut.
När signalen äntligen kom att återsamlas för nu var alla ombord – då försvann Löfven för att prata med EU-nämnden i en halvtimme.
Turkiet-mötet den 7 mars drog ut till sent på kvällen och när kallelsen att samlas än en gång ledde till Löfvens försvinnande, fick det irriterade regeringschefer att börja twittra om att avtalet nu var klart, innan han ens återvänt för formell avstämning.
Den gången kom Löfven dessutom tillbaka med nya krav. Ordet ”illegala (migranter) måste bytas ut till ”irreguljära” (någon som anar ett miljöpartistiskt fingeravtryck här?)
Nåja, ingen begrep skillnaden, klockan närmade sig midnatt, för guds skull byt ut ordet så vi får komma ut till den väntande pressen och sedan i säng.
Varför utmärker sig statsminister Löfven en smula aggressivt på det här viset när han inte själv har någon konflikt med vad som är uppe till diskussion?
I Turkiet-fallet handlade det dessutom om ett utkast med principer, inte ett färdigt avtal. Han hade tio dagar på sig att diskutera ordval med EU-nämnden utan att behöva försena ett redan utdraget möte.
En möjlighet är att han agerar som en facklig ledare, han gör en maktdemonstration för att visa att honom leker man minsann inte med.
Men det vore inte särskilt klyftigt.
I EU-sammanhang kommer man som regel långt genom att bygga vänskap och allianser, inte så långt genom att skaffa sig fiender.
En annan möjlighet är att Stefan Löfven är okunnig.
Han kunde ju annars – som alla de andra EU-regeringscheferna med parlament därhemma som också ska godkänna avtalen som sluts – skicka ut sin sherpa att skajpa med EU-nämnden (de har alla en ”sherpa med sig, en handgången man).
Inte kan statsministern vara så okunnig.
Fast Löfvens sturska uttalanden till den svenska riksdagen några dagar senare om just Turkiet-toppmötet får en att häpna.
Statsministern sa ordagrant:
”Det gäller att påpeka för kommissionen att vi har den ordningen med en EU-nämnd som vi ska konsultera, och det är vi väldigt tydliga med att vi tänker stå upp för den. Det är vårt regelverk helt enkelt, och det får kommissionen respektera.”
Men., Löfven!
Kommissionen…?!
EU:s toppmöten hålls speciellt för dig och dina 27 regeringskolleger.
Och så Tusk då, er mötesordförande.
Kommissionen bor i ett helt annat hus, tvärs över gatan.
EU-kommissionen brukar föralldel få vara med på ett hörn, ni kan ibland behöva sakkunskap om statistik, budgethål eller lagstiftning, men den har en ren servicefunktion.
TOPPMÖTEN HÅLLS FÖR STATS- OCH REGERINGSCHEFER.
(I fall du råkat glömma vem du möts med.)