Löfvens dubbelbokningar: 2 IT-, 2 miljö-, 2 integrations-, 2 arbetsmarknadsministrar – Efterlyses: 4 Sir Humprey

Stefan Löfvens nya regering är inte större än den tidigare, men har skapat ett desperat behov av nyanställningar. Det behövs minst fyra ”Sir Humprey” för att rädda förvirrade ministrar från att trampa varandra på tårna när de upptäcker att det är dubbelbokningar på departementen.

Det var Sir Humprey, den oförvitlige statstjänstemannen, som i den brittiska komediserien ”Yes Minister” och senare ”Yes Prime MInister” styrde sin minister i den ständigt pågående maktstriden i regeringen.

Nu har statsminister Stefan Löfven vispat om häftigt bland ansvarsområdena för ministrarna i ambitionen att få till en nystart för regeringen, utan att desavouera någon utom sparkade Kristina Persson. Problemet är dock att han ger samma jobb till två ministrar i flera fall.

+ Ylva Johansson är ”superminister” för jobben. Men nu får också Mikael Damberg uppdrag att fixa ”nya enkla jobb i näringslivet”.

Stefan Löfven är pressad av att den stora flyktinginvandringen riskerar att leda till ökad arbetslöshet de kommande åren, samtidigt som  borgerliga politiska och ekonomer kräver nya former av låglönejobb. Ylva Johansson har redan talat om nya statligt subventionerade jobb. Men nu ska även Damberg ägna sig åt detta. Troligen hoppas Löfven att de nya signalerna från Svenskt Näringslivs nye ordförande Leif Östling med inviter till facken ska kunna ge handräckning till regeringens jobbpolitik.

+ Superminister Ylva Johansson får nu också titeln ”etableringsminister”. Samtidigt får Ibrahim Baylan uppdraget att som ”samordningsminister” ta sig an segregationen.

Båda uppdragen handlar i realiteten om integrationen i samhället. Det handlar också om säkerheten i förorter, där inrikesminister Anders Ygeman är ansvarig för polisen. Den som vill vitsa till det kan fråga hur Baylan ska hinna rädda både Tjärna ängar och Kärnkraften. Men oklarheten i ansvarsfördelningen kan bli mer allvarlig än så.

+ Vice statsminister Isabella Lövin blir ansvarig för de internationella klimatfrågorna, samtidigt som Karolina Skog blir chef för miljödepartementet där klimatpolitiken ingår.

+ Bostadsminister Peter Eriksson är också i likhet med företrädaren Mehmet Kaplan även ansvarig för den digitala politiken. Men nu överförs de digitala frågorna inom offentliga sektorn, e-förvaltningen, till Ardalan Shekarabi.

När det gäller regeringens EU-politik ser Löfven snarare ut att behöva anställa en ny springpojke, mellan UD och Statsrådsberedningen.

EU-samordningen ligger i Statsrådsberedningen och topptjänstemannen för det arbetet är Löfvens statssekreterare Hans Dahlgren. Där var också EU-ministern placerad under de borgerliga regeringsåren. Trots lokalsambandet hade EU-ministrarna svårt att få någon ledande position i regeringsarbetet, eftersom mer och mer av EU-politiken sköts av statsministern och hans ”sherpa”, EU-statssekreteraren.

Men när Stefan Löfven nu tillsätter Ann Linde som EU-minister placeras hon på utrikesdepartementet, där hon även ska syssla med handelsfrågor. Det gör att hon blir fysiskt bortkopplad från EU-samordningen, och eftersom regeringen inte haft någon EU-minister under sina första år är det stor risk att EU-ministern ”glöms bort” i den dagliga hanteringen av EU-politiken.

Ann Linde kommer att behöva mycket kraft och tålamod, och en budpojke, för att hålla sig informerad och kunna påverka vad SB gör i de heta EU-frågorna. Den enda gång som en EU-minister märkts tydligt i den svenska regeringens arbete var 2012-13 när Birgitta Ohlsson som EU-minister skötte samordningen med andra regeringar som krävde nedskärningar i EU:s långtidsbudget.