Löfvens vankelmod om flyktingpolitiken: Både Ja och Nej till mer EU-samarbete

Svenska regeringens politik i EU svajar betänkligt när de viktiga besluten om flyktingpolitiken nu ska tas. Å ena sidan kräver statsminister Stefan Löfven att övriga EU-länder ska visa solidaritet med Sverige och stoppa flyktingar från att komma hit. Å andra sidan leder han kampen mot att EU ska samarbeta mer för att stärka kontrollen över vilka som får komma in i EU.

– We have a slightly schizofrenic position, sade statssekreterare Karolina Ekholm på ett internationellt EU-seminarium i regeringskansliet Rosenbad för några veckor sedan. Och det verkar bekräftas nu när regeringen ska ta ställning till förslag om hur EU:s flyktingpolitik ska hanteras.

EU:s ordförande Donald Tusk pekade i veckan ur svenska regeringen som ledare för motståndet mot att förstärka EU:s gränsbevakning.

– Det är Sverige som leder motståndet bland EU:s medlemsländer mot att utveckla en gemensam europeisk gränsbevakning, ska Tusk ha sagt vid ett möte med EU-parlamentets liberala grupp.

Statsminister Stefan Löfven sade också nej till förslaget redan på EU-toppmötet i september.

– Sverige har påpekat att det här är ett nationellt mandat. Vi som land måste ha kontroll över våra gränser, sade Löfven till Ekots Herman Melzer.

Det är närmast en ryggmärgsreaktion från svenska regeringar att alltid säga nej till mer EU-samarbete, om det på något sätt innebär ökade krav på Sverige. Och det har gällt oavsett politisk färg på regeringarna.

Svenska regeringen tillhörde de mest motsträviga till att öka kontrollen av medlemsländernas ekonomiska politik, som lanserades i finanskrisen spår. Sverige valde till slut att ansluta sig till den så kallade ”finanspakten”, men var ett av få länder som inte gick med i ”Euro+ pakten”.

Däremot har svenska regeringar varit pådrivande för att skapa mellanstatliga samarbeten inom EU, som Lissabonprocessen där utvecklingen i länderna jämförs på olika områden utan några skyldigheter.

S-MP-regeringen hade mycket diffusa målsättningar för EU-politiken när den tillträdde. Statsminister Löfven tillsatte ingen EU-minister och EU-kunskapen inom regeringskansliet monterades ner.

I den första regeringsförklaringen fick Miljöpartiet in några skrivningar om flyktingpolitik och integritet:

”Sverige ska verka inom EU för att skapa fler lagliga vägar för att söka asyl inom unionen samt för att öka mottagandet av kvotflyktingar i andra länder. Fler av EU:s medlemsstater ska ta ansvar för flyktingmottagandet.”

”Regeringen ska i Sverige och EU verka för att stärka rättssäkerheten och den personliga integriteten, bland annat när det gäller datalagring. ”

Det var först när antalet flyktingar ökade dramatiskt under början av hösten som regeringen verkar ha börjat intressera sig på allvar för vad EU kan göra.

Regeringen gjorde en helomvändning och Stefan Löfven anslöt sig till tyska förbundskanslern Angela Merkels flyktingsolidariska linje med krav på att samtliga EU-länder måste ta emot flyktingar.

De senaste veckorna har en närmast desperat regering tagit historiska steg och öppet sagt att antalet flyktingar till Sverige måste minskas. Den har föreslagit gränskontroller och till och med att stänga Öresundsbron. Regeringen har begärt från EU att en del av flyktingar som kommit till Sverige ska omfördelas till andra EU-länder. EU-migrationskommissionären Dimitris Avramopoulos bejakade också den begäran när han besökte Stockholm.

Men ändå tar ryggmärgsreaktionen emot ökad överstatlighet över när flera EU-regeringar med Tyskland och Frankrike i spetsen föreslår att EU:s gränsskydd ska rustas upp och få befogenhet att ta över den yttre gränskontrollen för Schengenländerna.

Det är en åtgärd som i första hand föreslås för att Grekland inte klarar av att kontrollera sin gräns. Men det är också ett försök att återskapa förtroende för hela Schengenområdet och få bort taggtrådsstängslen och de inre gränskontrollerna mellan EU-länderna.

EU-kommissionen har inför toppmötet 17-18 december utarbetat ett förslag om en EU-myndighet för att öka kontrollen av EU:s yttre gräns.

Det kontroversiella för svenska regeringen är att EU-kommissionen ska kunna besluta om att sätta in EU-gränskontrollanterna. Och i stället för att fundera över hur regeringen ska uppnå sin nya målsättning ”att minska antalet flyktingar kraftigt” och förhandla om hur gränskontrollerna ska bli effektivare har regeringen uppenbarligen slagit till nödbromsen, och till och med lyckats utmåla sig som Motståndaren nr 1 mot förslaget om stärkt EU-gränskontroll.

Regeringen är i starkt behov av att snabbt skaffa sig en medicinering mot sin ”slightly schizofrenic” EU-linje.