Tysk politisk förlamning ser ut att fortsätta – AKKs avgång är bara ett tecken.
Franske presidentens försök att engagera Tyskland i kärnvapenförsvar går obesvarat.
Tyskland har, sedan Angela Merkel annonserade sin avgång i oktober 2018, inte bidragit med mycket till omvärlden.
Den breda debatt som den franske presidenten startade om en europeisk suveränitet – militär, kommersiell och geografisk – har ännu inte resulterat i tyskt nytänkande, reformer eller intiativ från tyska politiker.
I EU-debatten är Tyskland djupt saknad. Inga märkbara förändringar kan ske utan Tyskland, därför sysslar EU med vardagssysslor när världen mullrar runtom.
Förbundskansler Angela Merkels sedvanliga långsamhet att agera, har utvecklats till något som liknar förlamning. Den otålige Macrons utbrott strax före jul om att Nato är hjärndött, fick visserligen Merkel med flera tyska politiker att vakna till en kort stund men bara för att tillrättavisa Macron – han hade kanske inte helt fel men han borde inte säga det högt.
I EUs reformdebatter är Tyskland svävande och icke-engagerat, inför Donald Trumps hot om biltullar vill tyska regeringen falla efter och gentemot Kina intar Angela Merkel en undfallande hållning när det blir tal om att göra affärer.
På hemmaplan skyddar man fortfarande kolsektorn och bilindustrin inför krav att agera radikalt mot klimathotet och landet upprustar tysk militär så långsamt det bara går (Natos 2-procent mål får vänta till 2031).
Men vad kan man vänta av ett land där den ena koalitionspartnern (socialdemokraterna SPD) mest diskuterar hur snart de kan lämna koalitionen och den andra, Merkels CDU, inte leds av Merkel som ju sagt hon ska avgå fast inte nu, först om några år…?
Merkels kronprinsessa, Annegret Kramp-Karrenbauer, har som partiledare och försvarsminister varken kunnat göra begripligt vad hon står för eller hur hon vill svara på Tyskland och Europas framtida utmaningar.
Kopplat till några tabbar – att inte stoppa regionala CDU-politiker i Thuringen från att släppa fram nazistiska Afd till inflytande var bara den senaste – så kommer AKK inte bli saknad av någon när hon nu också bestämt sig för att sluta (fast inte nu utan lite senare, precis som Merkel. Är det en tysk grej?)
Under tiden utmanar världen med att bli otäckare och otäckare.
I Sahel är ISIS- och fundamentalist-terrorister på frammarsch vilket pressar fler flyktingar till Europa.
I Libyen, Syrien och Irak fortsätter våldet – nu med turkisk assistans – vilket likaså ökar flyktingströmmar.
Iran utmanar världen med att utlova satsningar på kärnvapen sedan Trump rivit upp kärnvapenavtalet.
President Trump har också sett till att USA lämnat det amerikansk-ryska INF-avtalet om kort- och medeldistansrobotar.
Ickespridningsavtalet om kärnvapen hänger likaså i luften.
Allt sammantaget öppnar detta för stormakterna att börja om kalla krigets kapplöpning i vapenupprustning.
Även i kärnvapen.
I veckan höll franske presidenten Emmanuel Macron ett nytt linjetal vilket förmodligen fick intelligentian i Berlin att sucka.
Han låter dem inte slumra ifred.
Talet hölls inför franska Krigsakademin och handlade om kärnvapen. Varje fransk president håller traditionsenligt ett sådant under sin mandatperiod.
Macron tajmade precist sitt tal till veckan innan Europas – västvärldens – största årliga försvarsdebatt utbryter i säkerhetskonferensen i Munchen.
Och ja, talet var en utmaning riktad till Tyskland.
Tyska experter på området har berömt talet för att den franske presidenten – för en gångs skull – inte är otålig och provocerande samt undviker tyska särskilt ömma tår.
Men tyska politiker har inte reagerat med ett ord.
Emmanuel Macron talar alltså om kärnvapen, förklarar (traditionellt) att för Frankrike går det konventionella försvaret och kärnvapenförsvaret hand i hand.
Han säger sig stolt över tidigare presidenters policy om nedskärning i antal och vapenkontroll.
Han påpekar att blotta existensen av franska kärnvapen utgör ett skydd även för övriga Europa (också bekant fransk syn).
Efter att ha skissat upp riskerna (se ovan) tar han sedan ämnet ett steg längre genom att bjuda in europeiska länder att utveckla en kärnvapenstrategi tillsammans med Frankrike.
President Macron anser att världen behöver nya, internationella nedrustningsavtal för att vara en hämsko på stormakternas lust till upprustning.
Han föreslår därför sina europeiska fränder att utveckla en europeisk kärnvapenstrategi där ett första prioriterat mål vore att få stormakterna att skriva under på kärnvapen som enbart defensivt vapen.
Han hävdar att Europa måste lägga sig i, kärnvapen får inte bara bli en fråga för USA och Ryssland, eller USA och Kina.
Ett eventuellt sammandrabbning kan ju mycket väl utspela sig på europeiskt territorium, inte minst med tanke på ryska kärnvapens räckvidd.
Macron är villig att diskutera etik och kärnvapen – ett tyskt favoritområde – men understryker att han kommer inte börja nedrusta i en tid där världen rustar upp och han kommer inte att skriva under på kärnvapenförbud.
Total kontroll över hur franska kärnvapen används, förbehåller han sig själv och Frankrike.
Hans inbjudan är riktad till ”alla länder som är villiga att gå denna väg” (alltså som inte tänker tjafsa med honom om kärnvapenförbud…) men självklart är Tyskland första tilltänkta partner.
Det lär inte komma något tyskt svar på den här Macron-inviten heller.
Tyskland är allt för upptaget med inrikespolitik och att under största tänkbara försiktighet grubbla över Tysklands roll i en förändrad värld.