Emmanuel Macron har nått en historisk framgång när han utan parti lyckats nå andra omgången i det franska presidentvalet. Den 7 maj kan han inleda Europas politiska vändning efter Brexit och högerpopulismens framgångar genom att besegra Marine Le Pen.
Men för att kunna genomföra sina löften om genomgripande ekonomiska förändringar och reformera EU måste han också lyckas få ett parlament som stödjer honom i valet i juni.
Det är bara ett år sedan Macron lanserade sin En Marche-rörelse, men på söndagskvällen erkände sig den franska femte republikens båda statsbärande partier, gaullister och socialister, besegrade och uppmanade till stöd för honom i slutomgången i presidentvalet.
Emmanuel Macron har lyckats fånga stora väljargruppers missnöje och uppgivenhet inför de traditionella partiernas oförmåga att vända landets utveckling. Han har lanserat sig som den enda kandidaten som står för öppenhet och internationellt samarbete som vägen framåt, medan övriga kandidater till höger och vänster på olika sätt förordat mer stängda gränser och avståndstagande från europeiskt samarbete.
Den andra valomgången mellan Macron och högerextrema Le Pen kommer att ställa frågan om nationalism och stängda gränser mot internationellt samarbete och öppenhet på sin spets, för eller emot Europa och euron. Marine Le Pen proklamerade också på söndagskvällen slutomgången mot Macron som en strid för att rädda Frankrike mot globaliseringen och de som vill öppna landet för terroristerna.
Alla opinionsmätningar pekar på att franska väljare ställda inför sådana ultimativa ställningstaganden vill att landet ska fortsätta delta i det europeiska samarbetet och är emot det öppet rasistiska alternativet. Macron väntas vinna med 20-25 procentenheter över Le Pen.
Men även om en fransk president har stora maktbefogenheter kan hen blockeras av parlamentet. Därför blir parlamentsvalet i juni avgörande för vad Emmanuel Macron kan åstadkomma under sin femåriga mandatperiod.
Normalt brukar den kandidat som vinner presidentvalet ha en så stark valvind att det också ger den nya presidentens parti seger i parlamentsvalet, som ligger månaden efteråt. Men den här gången gäller inga sådana regler eftersom Emmanuel Macron inte stöds av något rutinerat parti maskineri och inte har presenterat några kandidater att ställa upp med.
Högerpartiets presidentkandidat Francois Fillon sade redan på söndagskvällen att han räknar med att hans parti ska komma igen i parlamentsvalet. Hans rådgivare sade i France24 att man räknar med att vinna majoritet i Nationalförsamlingen, att Macron ska tillsätta den tidigare högerministern Francois Bayrou som premiärminister och tvingas till samarbete högerut.
Fillons snabba uppmaning till högerväljarna att rösta på Macron och emot Le Pen kan ses som ett sätt att försöka ta valvinden ur Macrons framfart och få valsegern den 7 maj att också framstå som en seger för högerpartiet.
På samma sätt uppmanade både Socialistpartiets kandidat Benoit Hamon och S-regeringens premiärminister Bernard Cazeneuve till röstning på Macron den 7 maj i hopp om att kunna rida på hans väntade valseger. Medan den ledande vänsterkandidaten Jean-Luc Melenchon vägrade ta ställning för Macron mot högerextrema Le Pen.
Men Emmanuel Macron har ett politiskt program som skiljer sig både från högerpartiet och Socialisterna. Ska han lyckas genomföra det krävs att han inte blir beroende av dessa partier.
Därför har Macron dragit igång ett projekt för att få fram kandidater som ställer upp i parlamentsvalet över hela landet för hans rörelse En Marche.
I sitt tacktal på söndagskvällen efterlyste Macron kandidater som vill arbeta för hans politiska program. Efter fiaskot i presidentvalet för Socialisterna och högerpartiet Republikanerna, och djupa interna strider i båda partierna, kan det vara många politiker som vill hoppa på Macrons segertåg.