President Macron tvingades till en akut reträtt från den nya polislagen inför risken att råka ut för en ”Black Lives Matter”-storm. Men Emmanuel Macron har tagit in högerpresidenten Nicolas Sarkozys närmaste rådgivare för att med en kraftig högergir besegra extremhögerns Marine Le Pen i valet 2022.
Risken är att center- och vänsterväljarna som såg Macron som en mittenpolitiker 2017 ser det som ett val mellan pest och kolera och röstskolkar nästa gång.
När videofilmen av Parispolisens brutala misshandel av Michel Zecler lades upp på nyhetssajterna blev det uppenbart att regeringens nya polislag som gjorde det straffbart att filma poliser var ett hot mot rättssäkerheten.
Fransk polis är ökänd för sin brutalitet och försök att dölja sina förehavanden. Massakern av algerier i Paris den 17 oktober1961 tystades ner totalt och erkändes av regeringen först 1998, och då ”bara” av 40 döda trots att det troligen var över 200 som slogs ihjäl eller kastades i Seine.
I medierna radas exempel på brutala polisattacker som filmats de senaste åren.
Ändå var det just nya lagar för att ge mer fria händer åt polis- och säkerhetsstyrkorna som president Macron öppnade för när han bytte ut den tidigare S-politikern Christophe Castaner som inrikesminister mot Sarkozys tidigare kampanjledare Gérald Darmanin.
Poliser hade demonstrerat mot Castaner för att han kritiserat polisers brutala metoder..
Med bytet på inrikesministerposten blev det en helomvändning med lagförslaget om stärkt skydd för polisen. ”Bristen på respekt för auktoriteter är en cancer i samhället”, var hans budskap.
Darmanin återupptog också Sarkozys strategi med populistiska angrepp mot minoriteter. Den nye inrikesministern tyckte att det är ”chockerande” att stora livsmedelsaffärer säljer halalkött, att män som vägrar undersökas av kvinnliga läkare borde sättas i fängelse.
Det var säkert ett nöje för Christophe Castaner, nu som regeringspartiets gruppledare i parlamentet, att inför tv-kamerorna deklarera att den lag som antagits förra veckan nu helt skulle skrivas om:
”Det här vare sig ett tillbakadragande eller tillfällig suspension, det är en total omskrivning”, sade Castaner och försäkrade att det var parlamentet som skulle göra den.
Men Sarkozys män sitter kvar i regeringen. De blev fler och fick tyngre poster efter att Macrons parti gjort stora förluster i regionalvalen i somras. Jean Castex, Sarkozys presidentrådgivare, blev premiärminister. Kulturministern Roselyne Bachelot blev socialminister. Finansminister Bruno Le Maire fick utökat mandat.
Kvinnoorganisationer protesterade mot utnämningen av Gerald Darmanin till inrikesminister, som är anklagad för våldtäkt och sexuella trakasserier.
“Har Macron fått Sarkozonaviruset?” undrade satirtidningen Canard Enchaîné efter regeringsombildningen.
”Presidenten tycker att det är givande att be om råd av president Sarkozy på många områden”, bekräftade en av Macrons rådgivare.
Macron ligger jämnt i opinionsmätningarna inför nästa presidentval med Marine Le Pen, men har dragit ifrån något efter regeringsombildningen i somras och löftena om hårdare tag mot islamister efter de senaste terrordåden.
Sarkozys uttalade strategi i valet 2007 för att vinna var att vinna över Le Pens väljare, om nödvändigt ”en efter en”. Macron tycks tro att det kan fungera även 2022.
Men när Emmanuel Macron lanserade sitt nya parti 2016 var det som tidigare minister i den socialistiske presidenten Francois Hollandes regering. Macron hävdade att han var ”varken höger eller vänster”. Vänsterväljarna röstade på honom i den avgörande valomgången.
Runt om i Europa väckte valet av Macron stora förhoppningar. Han stod för en helt ny fransk syn på EU, inte som Frankrikes förlängda arm utan som ett federalistiskt europeiskt samarbete. Bilden av det nya Frankrike var stark när Macron på valkvällen stegade fram till talarstolen utanför Louvren till tonerna av Europahymnen i stället för Marseljäsen.
På EU-området har Macron också fått genomslag för flera av sina idéer. Men i inrikespolitiken framstår löftet om ”varken höger eller vänster” inte som trovärdigt för väljarna längre. Macron tillhör eliten och när han nu lutar sig alltmer mot de traditionella högerkrafterna växer besvikelsen i center- och vänsterkretsar.
Sedan valsegern 2017 har 43 parlamentsledamöter lämnat eller kastats ut ur Macrons parti La République en Marche. ”Vi ska återgå till våra ursprungliga värderingar”, lovade Emilie Cariou, som startade en grön parlamentsgrupp.
Men mitten- och vänsterväljare har ingen kandidat som kan hota Emmanuel Macron och Marine Le Pen. Det traditionella Socialistpartiet är djupt splittrat utan bärande namn som kommer över tvåsiffriga tal i mätningarna. Vänsterpopulisten Jean-Luc Melenchon ligger runt 15 procent, men övriga partier vänder honom ryggen.
Emmanuel Macron räknar kallt med att han kommer att stå emot Marine Le Pen i den avgörande valomgången i maj 2022, och att mitten- och vänsterväljare då kommer att rösta på honom för att stoppa Le Pen.
Men det kan vara en mycket riskabel kalkyl. Franska väljare är mycket lättrörliga. Den socialistiske premiärministern Lionel Jospin tog sig inte ens till andra omgången i presidentvalet 2002, utslagen av Jean-Marie Le Pen, när vänsterväljarna röststkolkade massivt.
Den gången stoppades extremhögerns Le Pen av att Socialistpartiet och Jospin motvilligt manade sina väljare att stödrösta på gaullisthögerns Jacques Chirac.
Även om den splittrade vänstern även den här gången skulle mana till röstning på Macron är det är högst osäkert om mitten- och vänsterväljare kommer att följa deras uppmaningar. Risken är att de efter att Macron så grundligt svikit sina löften till dem nu ser det som ett val mellan pest och kolera och väljer att stanna på sofflocket.