Macrons öppna frustration över Tysklands bromsande – inviter till Gröna och S, planerar för Kärn-EU

Emmanuel Macron har smickrat, kindpussat och väntat på att Angela Merkel och den tyska regeringen ska leva upp till sina löften om att tillsammans med Frankrike lyfta EU ur sin beslutsförlamning. Men nu verkar den franske presidenten ha bytt taktik – han talar öppet om sin frustration över Tysklands bromsande, han gör inviter till De Gröna och S om samarbete, och han planerar för att driva på för ett ”Kärn-EU” efter parlamentsvalet.

Fram tills nu har det bara varit ”läckor” om fransk-tyska konflikter. På det senaste EU-toppmötet där Macron stoppade Angela Merkels förslag om ett årslångt uppskov med EU-utträdet för Storbritannien. Frankrikes nejröst till EU-förhandlingsmandatet för handelsförhandlingar med USA. Macrons nej till Angela Merkels kandidat Manfred Weber till posten som näste ordförande för EU-kommissionen.

Officiellt har både franska och tyska diplomater på besök i Stockholm den gångna veckan ihärdigt dementerat och förklarat att skiljaktigheterna bara beror på ländernas ”olika politiska system”, att samarbetet fördjupas sakta men säkert.

Men efter Macrons tal till nationen på torsdagskvällen valde han att själv bekräfta den fransk-tyska konflikten. Han talade om ”konfrontationer” även om han kallade det för ”fruktbara” konfrontationer.

“On Brexit, we are not completely on the same page…. On our ambitions for the climate and in energy, we are not completely on the same page,” Macron told a press conference on Thursday.

Det är långtgående kritik från Emmanuel Macron som arbetat så intensivt för att återupprätta den ”fransk-tyska axeln” som historiskt varit avgörande för att driva EU-samarbetet framåt.

Den tyska koalitionsregeringen gjorde också långtgående åtaganden om samarbete med Macron i sitt regeringsprogram i januari i fjol. Där utlovades mer stöd till euroländer i kris, mer pengar till EU-budgeten och ökat inflytande för EU-parlamentet över de ekonomiska krisåtgärderna.

Koalitionsregeringen lovade också stödja EU-lagstiftning om minimilöner i alla medlemsländer.

”Wir wollen einen Rahmen für Mindestlohnregelungen sowie für nationale Grundsicherungssysteme in den EU-Staaten entwickeln.”

Men det dröjde inte länge förrän det visade sig att regeringen hade svårt att leva upp till sina åtaganden. EU-kommissionen och EU-räddningsfondens chef Klaus Regling varnade redan i fjol våras för att politikerna var oförmögna att ta beslut som kan möta nästa finanskris.

Macron och Merkel har sedan haft flera toppmöten, skrivit under nya högtidliga dokument, som Aachen-fördraget, men bortom alla fraserna har det blivit väldigt lite verkstad.

Stämningsläget mellan dem lär inte ha blivit bättre efter att CDU:s ledare och Merkels förmodade efterträdare, Annegret Kramp-Karrenbauer , gick ut med ett inlägg där hon tog avstånd från EU-lagstiftning om minimilöner, krävde att franska Strasbourg inte längre ska vara säte för EU-parlamentet och att Frankrike ska överlåta sin plats i FN:s säkerhetsråd till EU.

Nu verkar Emmanuel Macron därför ha bytt taktik. I stället för att troget vänta på Angela Merkel försöker han sätta press på hennes bromsande parti genom att skaffa sig nya bundsförvanter.

Macron har erbjudit den tidigare Gröna EU-parlamentarikern Pascal Canfin att stå som andranamn på regeringspartiets valsedel i EU-valet. Canfin talar om en koalition mellan Macrons parti och De Gröna, där det tyska partiet väntas gå starkt framåt i valet.

Macron har också sökt samarbete med socialdemokratiska partier i flera länder, som Spanien och Italien. Ett par av hans närmaste rådgivare har även varit i Sverige de senaste veckorna och träffat socialdemokratiska företrädare.

Flera S-partier har också svarat positivt på Macrons inviter, som den tidigare italienske ministern Carlo Calenda:

“There is a large bloc from Macron to Tsipras that, even with different shades, wants to pursue a project of a united Europe and there is another bloc that wants to blow Europe up”.

Emmanuel Macron talar om att EU behöver en ”pånyttfödelse” och hans rådgivare säger att det är nödvändigt att komma igång med den så snart som möjligt efter EU-valet. Det var ett viktigt skäl för Macron att sätta ett slutdatum för UK:s EU-utträde till den sista oktober, eftersom nästa EU-kommission ska starta sitt arbete den 1 november.

Den mest akuta frågan är att det fattas EU-beslut om migrationspolitiken, enligt den franske presidenten.

De nuvarande reglerna för flyktingmottagande, de så kallade Dublinreglerna, sköts i sank hösten 2015 när flera länders regeringar med Ungerns i spetsen vägrade följa ett beslut om omfördelning. Frankrike pekar på hur det krävs nödlösningar nästan varje vecka när flyktingar räddas på Medelhavet och inget EU-land vill ta emot dem.

Emmanuel Macron vill ha en uppgörelse om ett nytt asylsystem. Där ingår att forma en ”Coalition of the Willing”, där en lång rad medlemsländer ställer upp i en solidarisk omfördelning av flyktingar, och övriga tvingas betala för att de inte deltar.

En ny migrationsvåg kan komma mycket snart, om det pågående inbördeskriget i Libyen, leder till en massflykt över Medelhavet. Då står EU precis som 2015 utan gemensam hållning hur det ska hanteras.

Emmanuel Macrons linje när det gäller migrationen och andra krisområden är att det viktigaste är att fatta beslut, inte att invänta att alla medlemsländer är med på tåget. Att inte fatta några beslut för att ta sig ur dagens blockeringar innebär en större risk för EU:s framtid.

Macron stödjer också EU-kommissionens förslag om att öppna för ekonomiska sanktioner i långtidsbudgeten mot länder som inte uppfyller unionens regelverk eller vägrar följa fattade beslut.

Det här är en inriktning som leder mot ett ”Kärn-EU”, där några länder går före och stärker sitt samarbete på flera områden. Medan övriga hamnar på åskådarläktaren när politiska beslut fattas eller väljer att ansluta sig senare.

Det var så passunionen Schengen byggdes upp och som även gäller för eurosamarbetet, påpekar den franska regeringen.

Men flera EU-länder däribland Sverige är starka motståndare till detta. Än så länge har de stöd av Tyskland, som ser sin historiska roll som att hålla samman EU-projektet.

Tyskland har dock bytt fot tidigare, som när Schengen och europrojektet startades. Emmanuel Macron hoppas nu bygga ett bredare stöd i EU-parlamentet för att det krävs nya grepp för att bryta förlamningen i eurosamarbetet, migrationspolitiken, demokrati- och rättsfrågorna, och ett stärkt skydd för Europa mot hot från Putins Ryssland, Trumps USA och Xi Jinpings Kina. För att på det sättet i stället för med kindpussar få Angela Merkel mer samarbetsvillig.