Emmanuel Macron kom ut som en ”De Gaulle wannabe” under sin Kinaresa och får skäll i både USA och Europa för det.
Men det är egentligen ingen nyhet. Macrons misstag var att han bjöd med EU-kommissionens Ursula von der Leyen på Kinaresan. Och därmed avslöjades den djupa sprickan i EU om Kinapolitiken.
När president Macron i planet på väg hem från Kina i en gruppintervju med Politico och Les Echos deklarerade om Taiwankrisen att Frankrike varken ”följer USA eller Kina” blev det en världsnyhet.
”The worst thing would be to think that we Europeans must be followers and adapt ourselves to the American rhythm and a Chinese overreaction,” Macron told media including French business daily Les Echos and Politico as he returned Friday from a three-day state visit to Beijing.
Men uttalandet kom samtidigt som Kina inledde en gigantisk militärmanöver för att ”öva omringning av Taiwan”.
Den republikanske senatorn Marco Rubio jämställde Macrons uttalande med att USA inte skulle ta ställning mellan Ukraina och Ryssland:
”If Europe doesn’t ”pick sides between the U.S. and China over Taiwan, then maybe we shouldn’t be picking sides either [on Ukraine],” the Republican senator said.”
Tysklands tidigare utrikesminister, kristdemokraten Norbert Röttgen anklagade Macron för att gjort sin Kinaresa till en ”PR-framgång för Xi och ett utrikespolitiskt fiasko för EU”.
Ända sedan general Charles De Gaulle 1958 inrättade ”den femte republiken” har målet varit att göra Frankrike till en stormakt med en balansgång mellan stormaktsblocken och profilera sig gentemot USA:s dominerande roll.
Kärnvapnen och FN:s säkerhetsråd har gett Frankrike en garanterad plats i stormaktsklubben. Och genom ett nära samarbete med den ekonomiska stormakten Tyskland har strategin varit att EU ska ge Frankrike en ökad tyngd på världsarenan.
När Emmanuel Macron vann presidentvalet 2017 var Storbritannien på väg att lämna EU, och därmed stärktes formellt Frankrikes roll när det blev enda kärnvapenmakten i EU och den enda med en permanent plats i FN:s säkerhetsråd.
Med isolationisten Donald Trump i Vita huset kunde president Macron i De Gaulles anda lansera linjen att EU måste rikta in sig på att stå på egna ben, bland annat med en europeisk försvarsförmåga vid sidan av Nato.
Men i dag är Joe Biden USA:s president och Rysslands militära invasion av Ukraina har förändrat EU-USA-samarbetet på ett dramatiskt sätt. USA står för huvuddelen av det militära stödet till Ukraina, medan EU bär följderna av de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. EU har fördjupat sitt samarbete med Nato, och Nato har utökat sina intressen till Asien.
Det gör att president Macrons gaullistiska sving mot USA överraskar omvärlden.
En del kommentatorer tolkar det som en efterbörd av att Australien och USA 2021 gick bakom ryggen på Macron med uppgörelsen om ubåtar, och att Frankrike uteslöts från militärsamarbetet Aukus mellan USA, Storbritannien och Australien. Macron hade tidigare ambitionen att skapa en ”Indo-pacific” stormakt med stöd av Indien och Australien.
Andra kommentatorer försvarar Macron med att hans uttalanden blivit feltolkade.
Men huvudproblemet med Macrons uselt tajmade uttalanden om att inte välja sida i Taiwankonflikten är att Kinaresan avslöjade att Frankrike inte kan räkna in övriga EU som sina uppbackare i stormaktsspelet.
Macron bjöd med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen på resan till Kina. Troligen som en signal om att Frankrikes president företrädde hela EU i mötet med de kinesiska ledarna.
Men efter denna ovanliga inbjudan från Elyséepalatset ville EU-kommissionen inte komma tomhänt till Peking. Kommissionen formulerade sin syn på relationerna med Kina utifrån de senaste årens snabba geopolitiska omsvängningar till följd av coronakrisen, klimatkrisen och Ukrainakriget. Och Ursula von der Leyen valde att presentera det i ett linjetal redan före resan och vid mötet med de kinesiska ledarna, genom att ta upp kritik mot bristande mänskliga rättigheter i Xinjiang, kräva ändrade handelsförbindelser och meddela att EU-kommissionen vill införa restriktioner för investeringar i Kina. Medan Macron bara talade om att stärka affärsförbindelserna och om Ukraina.
Von der Leyens uttolkning av hur stora delar av EU förändrat sin syn på relationerna med Kina under de senaste åren jämfört med Macrons gaullistiska uttalanden avslöjar de motsättningar som finns inom EU, både i synen på Kina och på hur EU:s geopolitiska säkerhetspolitik ska beslutas.
EU-länder som Litauen och Tjeckien som inlett ett samarbete med Taiwan känner sig föga förvånande ignorerade av Macron när hans uttalanden tolkas som att EU inte tar ställning till hoten mot Taiwan.
”Absolutely disgraceful and wrong. Europe must balance the power of China with the US,” chairman of the Foreign Affairs Committee of the Czech Chamber of Deputies Marek Ženíšek (TOP 09, EPP) said.”
Macron hyllas i kinesiska medier och av ryska utrikesdepartementet, medan andra kommentatorer påminner om Macrons tidigare gaullistiska utspel – som att ”Nato är hjärndött”, att väst inte får ”förnedra” Ryssland eller att Putin måste få ”säkerhetsgarantier”.
Det var inte det resultat Emmanuel ”De Gaulle” Macron räknat med när han kom på idén att bjuda med Ursula von der Leyen på resan till Kina.