”Europa riskerar att dö”, varnar president Emmanuel Macron och manar till kamp mot Ryssland, USA och Kina för att den europeiska demokratin ska överleva.
Det stora talet på Sorbonne blev både ett inrikespolitiskt valtal mot extremhögerns Marine Le Pen och mot EU-ledare som Ulf Kristersson med krav på EU-skatter och stora EU-lån för att EU ska överleva som en ekonomisk stormakt.
Det är snart sju år sedan Macron höll sitt omtalade tal på Sorbonne några månader efter att han valts till president. Den här gången hade han inga studenter med sig på scenen och på de första raderna satt ministrar, generaler och en EU-kommissionär.
Talet (här med engelsk översättning) var nära två timmar långt även den här gången, men inte lika fyllt av eleganta formuleringar och historiska referenser. Det var ett tal för att försöka förhindra ett förödande bakslag i EU-valet den 9 juni.
I förra EU-valet förlorade Macrons parti med en knapp procentenhet mot Marine Le Pens parti. Nu är Le Pens Rassemblement National överlägset störst med 31 procent, mot Macrons Renaissance med 17 procent i opinionsmätningarna.
Emmanuel Macron försökte varna de franska väljarna för riskerna om inte EU-samarbetet stärks för att möta de yttre hoten, och att det krävs ett starkt franskt ledarskap som driver det europeiska samarbetet framåt.
Macron menade att det gjorts stora framsteg för att stärka EU:s ”suveränitet” i enlighet hans vision i Sorbonnetalet 2017:
–Suveränitet har blivit ett EU-koncept. Från rysk gas och olja, med gemensamma industriprojekt, med gemensam digital politik, med gemensam migrationspolitik, med integration med våra grannar – Ukraina, Moldavien och Västra Balkan.
Men det krävs betydligt större förändringar för att EU och den europeiska civilisationen ska överleva, sade Macron och radade upp hoten. Med Rysslands militära attacker, Iran som skaffar sig kärnvapen, Kina som inte följer handelsreglerna och ett USA som främst bryr sig om sig själva och hotet från Kina.
-Det är ett dramatiskt ögonblick. Vi trodde länge att den europeiska modellen är bäst. Men nu riskerar den liberala demokratin att förlora och vi blir fattigare.
-Vi måste förändra den europiska modellen för att Europa åter ska bli en stormakt.
+ Det europeiska försvaret måste stärkas kraftigt, i första hand för att se till att ”Ryssland inte vinner”. EU-länderna tillsammans med Storbritannien skapa ett gemensamt säkerhetssamarbete med operativ förmåga, som en militär snabbinsatsstyrka på 5 000 soldater. Med sikte på att skapa ett europeiskt luftvärnsförsvar.
+ Ett EU-lån till försvaret för att samordna en utbyggnad av försvarsindustrin och minska inköpen av vapen från USA och andra länder.
+ Gränskontrollerna måste stärkas. Migranter som inte får asyl ska skickas tillbaka och EU måste stärka samarbetet med ursprungsländerna. Men Macron avfärdade samtidigt den brittiska regeringens planer att direktavvisa alla migranter till Rwanda, utan att nämna Storbritannien vid namn:
-Vi ska inte skicka asylsökande till något afrikanskt land utan prövning. Det vore ett svek mot våra värderingar! sade Macron.
+ Macron talar om en ”ny form av tillväxt” med EU-satsningar på AI, kvantdatorer, rymdteknologi, bioteknologi, vätgas och kärnkraft. Med målet att EU ska vara världsledande 2030. EU ska ge statsstöd till dessa satsningar på samma sätt som USA och Kina ger stora subventioner till industriell utveckling.
+ EU måste ändra sin handelspolitik eftersom USA och Kina inte följer reglerna för världshandeln. Macron försäkrar att han inte är emot frihandelsavtal, men reglerna för importen måste skärptas.
+ EU måste få fram 100-tals miljarder euro varje år till de investeringar som behövs för att reindustriella Europa och klara konkurrensen från de massiva stöd som ges i USA. Antingen genom stora EU-lån eller genom att EU möjlighet att ta ut skatter som för till exempel koldioxidskatt på importerade varor, skatt på finansiella transaktioner och skatt på multinationella bolag.
+ Europeiska Centralbankens inflationsmål för beslut om räntor behöver kompletteras med ett tillväxtmål eller kanske ett klimatmål.
President Macron nämnde inte Marine Le Pen vid namn i talet, men varnade för de”nationalistiska partiernas” inställning till EU:
-De vågar inte längre säga att de vill lämna EU eller riva bygget. De föreslår bara att vi inte längre ska något ansvar, inte vara beredda att arbeta för att det ska fungera.
–Risken är att alla snart säger att nationalisterna, EU-motståndarna är så här starka och ger upp, varnade Macron och lovade fortsätta ta strid för sina idéer om ett starka EU.
På hemmaplan är förtroendesiffrorna för Macron så låga att ett långt tal på Sorbonne knappast räcker för att vända opinionsvinden före EU-valet. Och Marine Le Pen väntas använda en valseger den 9 juni för att försöka göra det ännu besvärligare för Macron att styra landet med krav på misstroendeomröstningar i parlamentet mot hans minoritetsregering.
På EU-nivån lär dock president Macron fortsätta att driva de förslag han lagt fram i sitt Sorbonne II-tal.
Macron får uppbackning av de förslag till EU-ledarna om konkurrenskraft och stärkt inre marknad som utarbetats av Enrico Letta och Mario Draghi.
Mario Draghi avfärdar EU:s nuvarande ekonomiska politik som ”ämnat för gårdagens värld – före covid, före Ukraina, innan Mellanöstern sattes i lågor, innan de stora blocken startade handelskrig…”
Det Draghi kallar för ”gårdagens värld” är i mycket det som den svenska regeringen vill ha mer av, med fler frihandelsavtal och avskaffade statsstöd.
Emmanuel Macrons lansering av EU-skatter för att finansiera industrisatsningar går också helt på tvärs mot svenska regeringens principer.
Macrons Sorbonne II var inte lika elegant som Sorbonne I, men det kommer ändå att lusläsas av regeringar runt om i Europa.