Cecilia Malmström är toppkandidat till jobbet att få chefa över OECD. Mot henne står en australisk konservativ med rykte som klimatskurk.
Det lutar åt en europé den här gången.
Det kan man i alla fall tro när man ser den ursprungliga listan kandidater till OECDs chefsjobb (samarbetsorganisation för marknadsekonomier född ur andra världskrigets amerikanska Marshallhjälp, som numera har 37 medlemsländer världen över).
När OECD i höstas satte ihop listan över 10 lämpliga kandidater var i alla fall sju av dem européer.
Efter ett par omgångar finns bara fyra kvar:
* Cecilia Malmström, fd EU-kommissionär för handel (5 år) och migration (5 år) och svensk europaminister
* Anna Diamantopolou, fd EU-kommisiosnär för arbetsmarknad och minister i grekiska regeringar
* Philipp Hildebrand, fd schweizisk centralbankschef och vice ordförande i Wall Streetfirman Black Rock
* Mathias Cormann, fd australisk finansminister
Men skvallret anser bestämt att slutstriden står mellan Cecilia Malmström och Mathias Cormann.
Malmström har förstås alla professionella kvalifikationer man kan tänka sig och att hon är kvinna är knappast en nackdel. OECD är en av alla de många organisationer som ännu inte prövat att ledas av en kvinna.
Både Frankrike och Tyskland har ställt sig bakom hennes kandidatur.
Mathias Cormann företräder förstås istället en mycket spännande region av världen för det annars rätt så europacentrerade OECD… fast sittande generalsekreterare Angel Gurria är å andra sidan från Mexiko och före honom satt en japan så kanske den utomeuropeiska kvoten därmed anses fylld.
Vad som talar emot Cormann är hans rykte. Som finansminister i en konservativ regering var han högst aktiv i att montera ned Australiens fåtaliga klimatinitiativ och förordade gruvbrytning framför miljöskydd.
Klimatet står högt på världens agenda, det går inte att komma ifrån, och där är han svag.
Mathias Cormann är förstås medveten om det och är inte dummare än att han i vinter börjat tala varmt om klimatförändringarnas faror och behovet av handling.
Frågan är dock om det hjälpt eller stjälpt honom att han använt privatflyg som i vinter skeppat honom över hela världen för att möta regeringar och tala för sin kandidatur.
Knappast klimatvänligt och extra tveksamt mitt under brinnande coronapandemi.
Bland australiska väljare tycks det inte tala till hans favör, det visar sig att regeringen låter skattebetalarna betala för flyget.
Vad som kan tala emot Malmström, är att hon är starkt förknippad med EU.
Den person som leder uttagningsprocessen är OECDs brittiska ambassadör och den brittiska regeringen visar ingen förkärlek för något EU-anstucket.
Från London kommer rykten att Storbritannien stödjer Cormann.
Så starka är dessa rykten att brittiska LO gått in och vädjat till utrikesminister Raab att inte satsa på honom.
Förutom Cormanns dystra klimathistoria har han också bekämpat fackförbund och underlåtit att göra något åt utdragen lönestagnation och utsatta jobb, hävdar brittiska TUC.
Kanske blir schweizaren Philipp Hildebrand en joker i leken. USA sägs stödja honom på grund av sin anknytning till Black Rock.
Beslutet ska tas innan mars månads utgång.