Tidsödande för britterna få nya avtal post- brexit

De brittiska brexit-ministrarna lovar ge Storbritannien ännu bättre chanser utanför EU genom handelsavtal med ”en hel värld” utanför Europa.
Inte så lätt, kanske.
Peter Kleen, fd generaldirektör för Kommerskollegium, ger oss här sin analys för vilka hinder som just nu står mellan Storbritannien och det slags avtal.

”Den första uppgiften för den brittiska regeringen blir att formulera sina mål och prioriteringar inför utträdesförhandlingarna med EU-27, dvs. vilken typ av frihandelsavtal man vill ha efter utträdet.

Jag har svårt att se att det blir en lösning liknande den som Norge, Liechtenstein och Island har inom ramen för EES.
Varför skulle britterna acceptera de fyra friheterna (rörlighet för kapital, tjänster, varor och människor) och alla kommande beslut i anknytning till dessa utan att ha något inflytande över lagstiftningen?
Jag tror i stället att det för Storbritanniens del blir tal om någon typ av avtal liknande det som Schweiz har med EU (ett stort antal bilaterala fördrag).
Frågan om fri rörlighet för personer blir central. Det blir en grannlaga uppgift för brexitminister David Davis & Co att få ihop ett upplägg som hela den brittiska regeringen (och även centrala delar i det brittiska näringslivet) kan ställa sig bakom.

Även om inga förhandlingar ännu kan ske med EU 27, lär britterna i väntan på detta ha åtskilliga underhands-kontakter och -diskussioner med både EU-kommissionen och vissa nyckelländer inom EU för att pröva olika idéer och förhandlingslösningar.

Först när den brittiska regeringen enats internt om förhandlingsmål och mandat blir det aktuellt för Storbritannien att formellt utlösa utträdesparagrafen i EU-fördraget. Med den rivstart som den nya brittiska regeringen under Theresa May har fått, borde detta vara möjligt någon gång under andra halvåret 2017 men knappast tidigare.

Själva substansförhandlingarna mellan Storbritannien (eller ”Small Britain”?) och EU-27 kan komma att ta åtskillig tid. Slutresultatet ska sedan godkännas av samtliga 27 medlemsländer (eller 28 om Skottland under mellantiden efter en ny folkomröstning väljer att stanna kvar i EU) samt av Europaparlamentet och givetvis av det brittiska parlamentet.
Min gissning är att denna process kan ta upp till 4-5 år.

Under tiden – men sannolikt först därefter – måste Storbritannien (eller vad som nu är kvar av det) bestämma sig för vilken handelsregim man vill ha gentemot alla övriga 135 länder i WTO, världshandelsorganisationen.
Detta gäller inte bara tullar, subventioner och andra handelspåverkande åtgärder inom varuhandeln (industri såväl som jordbruk) utan även omfattningen av åtaganden på tjänsteområdet.

Kommer man här att kopiera de åtaganden som EU har idag inom WTO eller kommer man att höja gränsskyddet och andra handelsrestriktioner för att ge sig själv en bättre förhandlingsposition vid eventuella frihandelsförhandlingar med andra länder?
Allt måste hur som helst stadfästas i WTO. Det inte kan uteslutas att flera WTO-länder kan vilja omförhandla och/eller sätta käppar i hjulet.
Denna process kan ta flera år i anspråk.

När det gäller möjligheterna för Storbritannien (eller lilla britannien) att sluta egna frihandelsavtal med andra länder (vilket är brexitminister David Davis ”Grand Idea”) är detta något som rimligtvis ligger flera år framåt i tiden.
Först måste ju omvärlden veta hur Storbritanniens handelspolitiska och ekonomiska relationer med EU exakt kommer att se ut efter genomförda Brexit-förhandlingar.
Sedan behöver man veta vilken handelspolitisk regim som Storbritannien kommer att tillämpa mot övriga länder (dvs. alla steg som beskrivits ovan).
Man kan inte förvänta sig att andra länder förhandlar avtal med Storbritannien i blindo.

Oförutsedda händelser kan naturligtvis förändra bilden och sätta käppar i hjulet för hela denna process .
Som en Labour-ledamot nämnde för reporter Christiane Amanpour i CNN efter Brexit-omröstningen:
”Den som uttalar sig med säkerhet i denna osäkra och turbulenta tid måste  antingen vara `mad or drunk`.”