Många svenska Nej för att säkra titeln: Snålast i EU – Men varför vill regeringen stoppa solidaritet mellan euroländerna?

Medan EU:s två stormaktsledare, Angela Merkel och Emmanuel Macron, förhandlar om hur EU-samarbetet ska stärkas och fördjupas för att kunna möta ekonomiska och säkerhetspolitiska hot verkar svenska regeringens främsta mål vara att införa riksdagsvalet kunna utnämna sig till ”Snålast i EU”.

Men frågan är varför regeringen i ett icke-euroland som Sverige försöker stoppa euroländerna från att skaffa sig ett ekonomiskt skyddsnät som minskar risken för en ny djup finanskris?

Finansminister Magdalena Andersson har på EU-ministermötena de senaste månaderna manat euroländernas regeringar att inte genomföra förslagen från bland andra president Macron och EU-kommissionen om att skapa möjligheter att stödja euroländer som hamnar i akut ekonomisk kris.

”Det skapar ett moral hazard-problem. Då blir det mindre riskfyllt att föra en oansvarig ekonomisk politik”, sade hon efter det senaste EU-finansministermötet.

Just formuleringen ”moral hazard” är Magdalena Andersson mycket förtjust i. Hon har upprepat den på möte efter möte. Ibland har hon byggt ut moralargumentet med liknelser, som:

”Ju mer man bygger upp krockkuddar får man ett ‘moral hazard’-problem. Risken är att med alltför mjuka krockkuddar kör man för fort”.

Oavsett bildspråket är det i praktiken anklagelser från den socialdemokratiska finansministern mot vänsterregeringar i Portugal, Grekland och Italien om att de kommer att bli snyltare på övriga euroländer.

Under den gångna eurokrisen fick medborgarna i krisländerna i stället uppleva alternativet till ”moral hazard”, att tvingas till sänkta pensioner, sänkta löner och massavskedanden för att få låna pengar av övriga euroländer när finansmarknaderna hotade driva dem i statsbankrutt.

Nu diskuterar euroländernas regeringar förslag om olika slags stödfonder som kan användas vid akuta kriser i ett medlemsland, som ett sätt att övertyga världens finanshajar att de garanterar valutazonens stabilitet. Magdalena Andersson lobbar intensivt för att regeringarna i Tyskland, Nederländerna och Finland ska fortsätta säga nej till solidaritet mellan euroländerna, och låta länder som hamnar i kris vara utlämnade till finanshajarnas bedömningar och pressas till drastiska åtstramningar.

Det är en helt annan inriktning än vad den brittiska regeringen hade under den djupa finanskrisen. Den dåvarande finansministern George Osborne manade euroländerna att fördjupa sitt samarbete för att få en stark eurozon, även med ett nytt fördrag. Storbritannien blandade sig inte i hur eurosamarbetet stärktes, så länge det inte påverkade EU:s inre marknad:

”Britain can support you in the eurozone make the lasting changes that you need to see to strengthen the euro….The principles must support the integrity of the European Single Market.”

Magdalena Anderssons annorlunda strategi och låtsade omtanke om euroländernas ”krockkuddar” handlar i själva verket om Sveriges oro för minskat inflytande i EU.

Finansministerns statssekreterare Karolina Ekholm har erkänt regeringens oro öppet:

– Sverige är för att euroländerna fördjupar sitt samarbete, men vi är samtidigt oroliga för hur det kan påverka oss, sade statssekreterare Karolina Ekholm på ett internationellt EU-seminarium redan för ett par år sedan.

– We have a slightly schizofrenic position, medgav hon.

Det har fört regeringen fram till linjen att den argumenterar för att planerna på en bankunion förverkligas, eftersom Sverige utreder möjligheterna att ansluta sig till den. Däremot är svenska regeringen emot andra samarbeten mellan euroländerna, där icke-euroländerna inte kommer att vara med.

Men genom att så ivrigt försöka ingripa i euroländernas förhandlingar om hur eurozonen ska fungera riskerar Sverige att framstå som en utböling som blandar sig i andras affärer.

Regeringen har redan intagit rollen som bromskloss i EU-samarbetet, och kan inte längre bara agera som uppbackare till Storbritannien. Listan kan göras lång.

Sverige har sagt nej till att det inrättas en EU-korruptionsåklagare för att bekämpa korruptionen med EU:s budgetmedel. EU-myndigheten inrättas nu av ett 20-tal medlemsländer, med Sverige utanför tillsammans med bland annat Polen och Ungern efter att nya holländska regeringen meddelat att den ska ansluta sig.

Sverige är motståndare till förslag om att EU ska göra granskningar av företagsköp av strategisk vikt, av t ex Kina.

Sverige gillar inte planerna på en EU-räddningsstyrka mot naturkatastrofer.

Sverige har redan utnämnt sig till ”snålast i EU” inför förhandlingarna om EU:s nästa långtidsbudget.

Däremot är Sverige pådrivande när det gäller EU-samarbete som regeringen med stöd av de flesta riksdagspartier anser är inrikespolitiskt positivt, som att kräva solidarisk omfördelning mellan medlemsländerna av asylsökande.

Problemet med Sveriges ”schizofrena” hållning uppstår nu när den ”tysk-franska axeln” är på väg att sätta fart på processen mot fördjupat samarbete igen. Sverige riskerar att bli isolerat.

Angela Merkel och Emmanuel Macron har redan satt upp mål om att enas om fördjupat eurosamarbete under våren. I de tyska regeringsförhandlingarna utlovas ökade anslag till EU-budgeten.

President Macron upprepade i sitt tal i Davos varningarna mot länder som försöker blockerat ett stärkt EU-samarbete.

“If some people are ready to be more ambitious … let’s move,” said Macron. “Those who don’t want to move forward should not be able to block the more ambitious people in the room.”

About

Journalist more than 45 years, mostly politics and economy. Now free lance journalist mainly on social media.

Categories: EU-budget, Euron, Sverige i EU