EU-kommissionen lägger fram en sjuårsplan för klimatindustrin, där produktionen ska flyttas hem till Europa från Kina. Marknadsliberaler anklagar EU för att införa ”kommandoekonomi”.
Problemet är att EU:s marknadsliberala ekonomi till stora delar slagits ut av Kinas planekonomi, och nu även riskerar att konkurreras utt av USA:s protektionistiska satsningar på klimatindustrin.
Coronapandemin och Rysslands invasion av Ukraina har varit ögonöppnare. EU-länderna stod handfallna av bristen på sjukvårdsutrustning från Kina när miljoner covidpatienter skulle tas om hand. Liksom det ensidiga beroendet av rysk gas och olja hotade uppvärmningen i stora delar av EU.
Men egentligen började nederlaget för marknadsliberalismen mycket tidigare. Kinas växande industri har tillåtits vräka ut statssubventionerade varor i EU-länderna under många år. Och har slagit ut flera nya industribranscher som en spirande solcellsindustri.
Enligt världshandelsreglerna har EU rätt att införa sanktioner med strafftullar mot dumpade varor. Men flera EU-regeringar, med Sverige och Storbritannien i spetsen, har genom åren ofta tagit strid emot sådana förslag från EU-kommissionen.
Därtill har Kina satsat på att ta över högteknologiska företag i EU. Kampanjen har fått namnet ”Made in China 2025”. Enligt en rapport från FOI från 2019 har kinesiska företag tagit över 51 företag i Sverige och minoritetsposter i 14 företag.
Ett motiv bakom kinesiska förvärv är Kinas strävan efter att anskaffa expertis inom högteknologiska industrier och tjänster. Det går att se en korrelation mellan den verksamhet som de förvärvade bolagen bedriver och de teknikområden som är i fokus i den nationella industriplanen Made in China 2025, och därmed kan ses som särskilt viktiga för den kinesiska staten, konstaterar FOI.
De senaste åren har kinesiska företag inriktat sig på att köpa upp svensk infrastruktur.
EU-kommissionen radade upp dystra siffror hur Europa är på efterkälken i framtidens industribranscher och hur stort beroendet är av främst Kina för att klara de stora klimatsatsningarna.
EU-länderna har bara egen gruvbrytning av 3 procent av de viktiga metaller som behövs för vindkraftverk, solpaneler, elbilsbatterier. Samtidigt som efterfrågan väntas öka med fem-sex gånger av ädelmetaller fram till 2030, och med tolv gånger för litium, sade kommissionens vice ordförande Valdis Dombrovskis på presskonferensen.
Kommissionen vill nu att EU ska ställa sig bakom en ambitiös plan för att snabbt bygga upp en egen industri och göra sig mer oberoende av främst Kina.
EU ska ha egen gruvbrytning av ädelmetaller som täcker 10 procent av behovet till 2030. Det förutsätter snabbspår för tillstånd till nya gruvor i länder som Portugal och Sverige. Medlemsländerna ska ge förtur av ”säkerhetsskäl” för EU-industriprojekt.
Samtidigt ska en ”Critical Raw Materials Club” byggas upp med länder som Chile, Nya Zeeland, Australien, Kanada, Grönland, Argentina, Demokratiska republiken Kongo och USA för att minska världens beroende av Kina.
– Vi måste snabbt diversifiera inköpen av varor som behövs till den stora klimatsatsningen, sade Dombrovskis.
EU-kommissionens mål är att 40 procent av solpanelerna, 60 procent av värmepumparna och 85 procent av batterier och vindkraftverk ska tillverkas inom EU 2030.
Kommissionen är övertygad om att den kommer att få stöd av en stor majoritet av EU-regeringarna. Flera toppmöten har efterlyst satsningar på att öka EU:s tillgång till viktiga metaller för att garantera ”strategisk autonomi”.
De planer som presenterades på torsdagen är en fortsättning på de motåtgärder som EU-kommissionen beslutat om och föreslagit för att möta USA:s protektionistiska klimatsatsningar, med uppmjukade regler för statsstöd och EU-stöd till klimatsatsningar.
Men det finns också en hel del kritiker mot EU:s nya inriktning. Den tidigare tyske EU-kommissionären Günther Öttinger varnar i en intervju i Politico:
“It’s not a single market, it’s a planned economy more and more: a centralized, planned economy. Planwirtschaft as we say in German.”
Tankesmedjan Bruegel i Bryssel anklagar kommissionen för en återgång till 1960-talets industripolitik
It is deeply worrisome. It represents a return to industrial planning of the 1960s.
Svenskt Näringslivstödda Timbro manar regeringen att ta strid mot planerna, och varnar för att ”svensk höger kan dra igång en Swexitdebatt”:
EU-kommissionens försöker skapa en grön kommandoekonomi.
Men kommissionens planer försvaras av världshandelsorganisationen WTO:s tidigare chef och tidigare handelskommissionären Pacal Lamy. Han pekar på att Kina och USA har ändrat sitt beteende och menar att marknadsekonomin inte klarar av de snabba förändringar som krävs för att klara klimatförändringarna.
“It’s because the others have started behaving differently that the EU has started behaving differently,” said Pascal Lamy, the former World Trade Organization boss and European trade commissioner in the early 2000s. “The fundamental reason why it’s happening is that the market system does not provide the necessary speed and force for [decarbonization].”
EU-historikern Luuk van Middelaar menar att världen går in i en ny historisk period där industripolitik har blivit en del av rivaliteten mellan USA och Kina, och där EU måste delta för att ha en chans:
”We are entering a new historic era, a period of global competition where — for both the U.S. and People’s Republic of China — issues like industry, tech and climate become part of the overall strategic rivalry with the other. In the U.S., the train on this already left the station … So this leaves the EU in a difficult place. Better get used to it.”