Theresa May körde över nejsägarna och lyckades få sin splittrade regering att godkänna Brexitavtalet, trots alla kuppförsök från Toryhögern. Men det avtal hon förhandlat fram vill egentligen ingen Torypolitiker ha. Det ligger närmare oppositionspartiet Labours önskemål om en tullunion mellan EU och UK.
Därför är Mays enda chans att överleva som premiärminister att regeringen backas upp av en lång rad Labour ”back benchers” i parlamentets omröstning i december. Om hon inte blivit bortröstad som partiledare av sina egna back benchers innan dess.
Theresa May är en anmärkningsvärd överlevare i den politiska striden om Storbritanniens framtid. Hon har tagit på sig rollen att städa upp efter det kaos som ”Eton Boy” David Cameron skapade med folkomröstningen om EU-medlemskapet. Hon har stått emot flera kuppförsök från ”Eton Boy” Boris Johnson, även när den var samordnad med brodern Jo Johnson (som naturligtvis också gått på Eton). Johnsonbröderna råkade hamna på olika sidor inför Brexitomröstningen, men de var väldigt samordnade i sina anklagelser mot Theresa May om att hon gör UK till en ”vasallstat” när de manade till massavhopp från regeringen.
Brexitminister Dominic Raab och arbetsmarknadsminister Esther McVey följde uppmaningen tillsammans med några junior ministers. Några timmar senare krävde Toryhögerns Jacob Rees-Mogg m fl en partiledaromröstning för att försöka avsätta Theresa May.
I parlamentet mötte May en kanonad av kritik och fördömanden från alla håll. Financial Times’ Martin Wolf sammanfattade läget: ”Alla är eniga – det här är ett förskräckligt avtal”
”UK prime minister Theresa May has succeeded in uniting her deeply divided nation. Everybody agrees on one thing: the deal she has come up with is terrible.”
Men Theresa May deklarerade sturskt inför parlamentet att hon förhandlat fram bästa möjliga avtal utifrån resultatet av folkomröstningen och ambitionen att Brexit inte ska skada Storbritanniens ekonomi. Enda alternativet är No Deal och det skulle riskera hundratusentals jobb., enligt premiärministern
När Theresa May kallade till presskonferens på torsdagskvällen startade spekulationer om att hon skulle avgå och pundet sjönk ytterligare. Men May fortsatte bara att ännu mer högstämt försvara Brexituppgörelsen och pekade på att det innebär ”kontroll över gränserna”, som väljarna krävt. Hon sade sig också vara beredd att stå upp för att bli omvald som partiledare om det blir en misstroendeomröstning.
Övriga EU-länders regeringar har sagt ja till Brexitavtalet och diplomater i Bryssel hävdar att EU27 sträckt sig så långt man kan och att Storbritannien inte kan få ett bättre avtal. Här är EU-förhandlarnas kortversion om Nordirland och fråga-svar om utträdesavtalet.
Huvudpunkten är att Storbritannien fortsätter att ingå i EU:s tullunion och inre marknad till slutet av 2020, med en option att fortsätta så ytterligare flera år. I mitten av 2020 kan UK begära att förlänga den så kallade övergångsperioden till ”31 december år 20XX”.
Den andra stora delen är garantin för en framtida öppen gräns mellan Nordirland och EU-landet Irland. – The backstop. Om den träder i kraft ska hela UK ingå i ett ”tullarrangemang” med EU, där UK följer en del av EU:s regelverk för inre marknaden för att transporter ska kunna fortgå utan gränskontroller. Och Nordirland ska i praktiken fortsätta ingå på EU:s inre marknad för att gränsen mot EU-landet Irland ska kunna förbli öppen. The backstop ska gälla tills båda sidor är ense om att handelssamarbetet mellan EU och UK gör att grarantin inte längre behövs.
Brexitavtalet hamnar därmed mycket nära Labourledaren Jeremy Corbyns krav på att UK ska förhandla fram ett avtal om ”en tullunion” med EU27. Theresa May bjöd också in Corbyn på tisdagskvällen, troligen i hopp om stöd från Labour.
Men i parlamentet på torsdagen dömde Labourledaren helt ut Toryregeringens Brexituppgörelse och sade att den inte uppfyllde Labours sexpunktskrav.
Men Labours så kallade ”six tests for Brexit” är en önskelista om att UK ska få ett handelsavtal med EU som ger samma fördelar som att ingå i tullunionen och inre marknaden:
”Labour’s six tests for Brexit: Does it ensure a strong and collaborative future relationship with the EU? Does it deliver the “exact same benefits” as we currently have as members of the Single Market and Customs Union? Does it ensure the fair management of migration in the interests of the economy and communities? Does it defend rights and protections and prevent a race to the bottom? Does it protect national security and our capacity to tackle cross-border crime? Does it deliver for all regions and nations of the UK?”
Det ”tullarrangemang” som EU27 nu erbjuder UK ger mer långtgående handelsmöjligheter med frihandel och transporter utan obligatoriska gränskontroller i utbyte mot att Storbritannien lovar följa delar av EU:s regelverk. Toryhögerns kritik mot Brexituppgörelsen är också att den i praktiken innebär att UK fortsätter att ingå i en tullunion med EU, och därmed inte kan förhandla fram handelsavtal med andra länder utanför EU.
Theresa Mays förhoppning är att en lång rad Labourparlamentariker, som är oroliga för följderna för landets ekonomi om parlamentet röstar nej till Brexituppgörelsen ska strunta i partiledarens påbud och rösta ja med hänvisning till att det är det bästa för deras väljare.
Brittiska näringslivet kommer att pressa på för att få parlamentet att rösta ja till Brexituppgörelsen, och med hot om hur många jobb som hotas av en No Deal, hoppas Theresa May att hon ska kunna överleva även den kommande slutronden i Brexitmatchen.
Confederation of British Industry director-general Carolyn Fairbairn said the transition had “long been firms’ top priority.” “Time is now up. This deal is a compromise, including for business, but it offers that essential transitional period as a step back from the cliff-edge,” she said.