May har tagit kontrollen II – brexit

Med sitt förslag till EU-avtal om varor, har Theresa May äntligen börjat tala vuxet med EU.
Men hur fick hon med sig de saboterande brexiters?
Bäva månde EU – hon har starka kort på hand.

Två år av ingenting men nu kan EU och Storbritannien till slut börja förhandla som vuxna om ett framtida avtal.

Det papper som premiärminister May presenterar är – som har sagt här – omöjligt för EU att godkänna i alla delar men det är första gången som britterna har lagt fram något annat än:
Vi vil ha allt! Gratis!
May begär ett slags Norge Plus där hon kan låtsas inför sina väljare att EU och Storbritannien är jämbördiga partners.

Theresa May för dock en kamp på två fronter – dels med EU, dels med rebellerna i hennes eget parti.
Hur fick hon de så kallade brexiteers med sig på att skriva en inblanco-check för EU att besluta alla regler för varor nu och i framtiden?
Jo, det här förslaget var bara första steget i hennes trestegsraket.
Brexiteers gillar hennes kommande steg.

Steg 2 blir att diskutera fri rörlighet för tjänster med EU.
Förhandlingen kan bli kort.
Minst 90 procent av finansiella transaktioner över gränserna i Europa slutförs idag i London City.
EU är totalt beroende av London.
Theresa May har ett trumfkort på hand.

EUs marknad för kapital och finansiella tjänster är splittrad, segmenterad  och ganska nationell.
EU-kommissionen och ECBs Mario Draghi har tjatat på medlemsländerna att de ska skapa en kapitalmarknadsunion men de drar fötterna efter sig, särskilt Tyskland.
Det är så mysigt att ha nationell kontroll på kapitalet.
Fast det har man ju inte.

Flera stora finansinstitut har visserligen börjat upprätta kontor i Amsterdam, Dublin och Luxemburg inför risken att London City skulle stängas av från EU-marknaden men dessa är inte i närheten av att kunna klara de transaktioner som City sköter idag.
Theresa May kan ställa sina villkor på EU.

Den brittiska regeringen har förberett sig.
Finansminister Phillip Hammond har nyligen kraftigt ökat brittiska centralbankens kapital.
Finanstransaktioner kräver en centralbank som kan garantera det underliggande kapitalet.
Hammond har för säkerhets skull också utvidgat former av transaktioner som centralbanken ska garantera.

Så Theresa May sa förmodligen till sina rebeller på Chequers igår, att bara lugn. Snart kommer EU ge oss det vi vill ha.
Varor får vi lov att ge EU kontroll över.
Varor är i alla fall internationella.
En brittisk bil består till mer än hälften av icke-brittiska delar – varför ens försöka ”ta nationell kontroll” över något sådant?

Så hur kommer Mays villkor att lyda?
Fortsatt finansiella ”EU-pass” för brittiska finansinstitut, fri rörlighet för kapital och fri rörlighet för nyckelpersoner enbart.
EU har huvudet på stupstocken i det hänseendet.
Klockan tickar… och nu tickar den för EU.

Vad mer kommer May kräva av EU?
Hon vill vara med i EUs byråer och myndigheter för Storbritannien hinner inte sätta upp egna – för flygkontroll, kärnsäkerhet, livsmedel, läkemedele och polissamarbete.
Det kan hon få, EU har inget problem med detta så länge britterna betalar sin del.

Hon kommer att kräva begränsad fri rörlighet.
Bara för nyckelpersoner, attraktiva personer.
EU-sidan kommer hata det.
Särskilt Europaparlamentet.
Men får kanske svälja det.

Premiärministern kommer säkert vara besvärlig på fisket.
Det är ekonomiskt en skitsak för britterna men har blivit en symbolfråga för brexiteers.
Dessutom har Danmark, Irland, Spanien, Belgien och Nederländerna uppvaktat London och förklarat hur avgörande frågan är i deras hemländer (= en fråga de kan förlora väljare på) vilket demonstrerat för britterna att de har ett starkt kort i attraktiva fiskevatten.
Där kan EU tappa jämfört med dagens uppgörelse.

Theresa May kommer också kräva delaktighet i försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete.
Ingen i EU är emot det.
Tvärtom.

Men där har britterna oväntat svaga kort.
Deras försvar är svagare och gammalmodigare än allmänt känt.
Deras absolut starkaste kort är tillgång till underrättelser.
De får mycket sådana från USA.
Men detta får britterna framförallt för att de läcker allt de får veta från sina europeiska allierade.

Utanför EU förlorar britterna tillgång till hemligheter från EU-länder att läcka till USA.
Dessutom kanske USA inte längre kan betraktas som en allierad till Europa.
Lusten hos européerna att se mellan fingrarna med att britterna läcker till USA, kan lätt försvinna här.

I slutänden är inget klart förrän allt är klart.
Men klockan tickar.

Brexitrebellernas löfte om att sluta underminera henne över brexit fick May igår.
Idag deklarerade hon att hon återinför ”kollektivt ansvar” i regeringen.
Alla ministrar som yttrar sig om brexit får sparken.

Den ena fronten har hon därmed täppt till.
Nu återstår EU-fronten.

Om May lyckas få löst ut frågan om varor – där EU sitter med trumf på hand –  kan hon sedan sätta sig till rätta och invänta EU-sidans panik över finansiella tjänster.

 

About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU

Categories: Brexit Taggar:, ,