Samtidigt som EU sent omsider diskuterade USAs stödpaket på toppnivå slog Joe Biden till med en ny ”America First” satsning.
Ulf Kristersson misstog sig när han berättade för svenska pressen – efter det första EU-toppmöte där han suttit ordförande – att diskussionen om nya EU-pengar till industristöd är död.
”Jag skulle säga att vi avskriver det för att det är så många länder som påpekar med betydande kraft att det inte är aktuellt överhuvudtaget,” sa Kristersson.
Nejdå, den frågan är snart tillbaka.
Det är inte jag som påstår det. Toppmötet sa det själv.
Kristersson har emellertid rätt i att många ser faran med att EU också öppnar för att tillåta statsstöd, som svar på att USA gör det. Antalet krönikor och artiklar som påpekar för EU vilket grovt misstag detta vore, är för många att räkna och det råder alltså ingen brist på europeiska premiärministrar som instämmer.
Men slumpen gjorde att Joe Biden nästan samtidigt som toppmötet pratade om ämnet, lanserade sitt nästa protektionistiska drag – hela byggsektorn, all infrastruktur ska också bli America Only.
En lös idé?
Nej, de formella riktlinjerna publicerades bara dagen efter.
i Europa däremot, är oron för protektionism som sagt stor. Så stor att EU-kommissionen förbereder ett svar från EU som är betydligt bredare än att bara kasta pengar efter industrin.
Det första draget blir att snabba upp tillståndsprocesser – ett vanligt klagomål från industrin.
Det andra att ge snabbare svar på begäran om stöd – se ovan.
Det tredje att säkra rätt kompetens hos de anställda.
Det fjärde blir handelsavtal för att säkra varukedjorna.
Kommissionen föreslår sedan att luckra upp förbudet mot statsstöd – för sektorer där det råder stor ”flytt-risk.”
Och man föreslår att om ett bolag fått ett frestande erbjudande från t ex USA, kan EU tillåta att det erbjudandet matchas för att få bolaget att stanna i Europa.
Detta förslag ska ställas mot den svenska regeringens önskemål att EU ska ta sig mer tid att analysera situationen.
Situationen är dock redan väl känd.
Å ena sidan har Kinas bolag tillgång till hur många miljarder som helst från staten för att vinna i konkurrensen på Europas öppna marknad.
Kina har på så vis för länge sedan gått om och dominerar nu vindkraftsindustrin som var europeisk från början. Kinas fem största bolag har tillsammans 92 procent av världsmarknaden här.
Kinesiska CGN är t ex Sveriges största vindkraftsbolag.
Kina har likaså gått om och dominerar nu solpanelsindustrin i världen till cirka 80-85 procent. Här fick de kinesiska bolagen stor draghjälp av generösa tyska statsstöd.
Kina är förstås snabbväxande på elbilar också, med ca 60 procent av marknaden.
Å andra sidan har USA inom drygt ett år tagit tre mångmiljardpaket med sammanlagt 2 triljoner dollar i subventioner till amerikansk industri.
Villkoret är att hela varukedjan är amerikansk, underleverantörer också. Som Joe Biden sa i sitt State-of-the-Union-tal, varför ska USA inte bli ett tillverkningsland igen?
Utöver det har både Trump och Biden flera gånger utökat kraven i lagen om ”Buy American” (bara amerika-producerat) till ännu fler områden och sektorer.
USAs stål- och aluminiumtullar har drabbat europeisk stål tills vi förra året fick en kvot tilldelad oss, om viss tillåten import innan tullarna slår till.
Men samma amerikanska tullar har ändå ställt till det för Europa. De har trängt bort kinesisk, indisk, indonesisk, mm, stål från den amerikanska marknaden som därför letar efter en annan plats att sälja på.
EU, till exempel.
EUs ståltillverkande länder vill inte alls ha extra lågpris-stål att konkurrera med på hemmaplan.
För USA var förbudet mot telekombolaget Huawei att sälja till eller verka på den amerikanska marknaden bara början. Förbuden har under Biden regnat över högteknologiska företag från Kina – som därför letar efter alternativa marknader. Och hittar Europa.
Under Biden har USA sedan dragit åt snaran genom att kräva av resten av världen att också förbjuda dessa kinesiska bolag. I fallet Huawei lät Trump sina ambassadörer och ministrar lägga press på Tyskland, Sverige, Storbritannien och alla andra att trycka bort Huawei.
Biden går ett snäpp längre än Trump när han förra året la sanktioner som drabbar alla i hela världen som handlar eller arbetar med något kinesiska företag inom halvledar-tillverkning.
Nu är halvledare en del av i stort sett all elektronik – bilar, solpaneler, vindkraft, datorer och dataspel – så förbudet är enormt omfattande.
Den som är motsträvig sätts under press. I januari föll till slut Nederländernas regering till föga efter att ha hållit emot. Holländska ASML är världsunika med sin teknologi för att tillverka halvledare. Nu förbjuds de att samverka med Kina. Bolagets aktier rasade direkt på nyheten som innebär en förlorad försäljning om årliga drygt 2 miljarder dollar.
Den svenska regeringen fruktar protektionismen bland sina europeiska grannar.
Men i de siffror som redovisas av Global Trade Alert Report vilka sedan 2008 dokumenterat nya, diskriminerande handelsåtgärder, kan man se att svenskarna kanske pekar finger på fel regering. Frankrike gör mindre hälften så många som Tyskland. USA gör nära tre gånger som många som Tyskland.
Återigen, regeringen Kristersson vill ha en analys men han kan bara läsa tidningarna.
Faktum är att medan Ulf Kristersson satt i flyget mot Bryssel, höll president Biden sitt State-of-the-Union-tal där han annonserade nästa smäll:
Alla federala byggen eller underhåll av fastigheter, vägar, bredband, hamnar, osv, ska bara göras med amerikanskbyggt hela vägen.
Biden nämnde faktiskt timmer i sin uppräkning, en hälsning till svensk skogsindustri som ökat sin export av svenskt virke till USA på senare tid med galna 1 300 procent.
Nej, Kristersson. Analysen finns redan. EU-kommissionen har gjort den (liksom får man väl tro, svenska Kommerskollegium?) .
Att fortsätta som förut ”för det har tjänat oss väl” så som handelsminister Johan Forsell beskriver det svenska perspektivet, det är tyvärr inte längre möjligt.
Att låta Kina hållas, betydde redan att vi steg för steg trampade upp en väg mot ett kommersiellt beroende av Kina som alltför lätt kan omväxlas i ett politiskt beroende.
Vi såg ju vad beroendet av Ryssland ställt till med.
USA tvingar oss nu med full kraft med i deras handelskrig mot Kina, direkt och indirekt. Vi riskerar inte att dras in i ett handelskrig, vi är redan indragna.
Ogilla gärna EU-kommissionens förslag till svar men erbjud då ett alternativ.