Merkel/Macron hjälper varann II – men inte Sverige

På tre viktiga punkter går Merkel/Macrons uppgörelse tvärs emot svenska käpphästar i EU-politiken.

Det viktigaste i den uppgörelse som Angela Merkel och Emmanuel Macron gjorde för euron var radikalt – utan att därför ha en direkt prislapp för de tyska skattebetalarna.
Detta var att acceptera att åtstramningar förvärrar en ekonomisk kris istället för att hjälpa..

Meseberg-dokumentet går nämligen in för att skapa stötdämpare för ett land i akut kris (makroekonomisk stabilisator, om ni så vill).
En av de saker som värst förvärrade och fördjupade finanskrisen i Europa var ju det (tyska) envisa kravet på drabbade länder att spara sig ur krisen.

Att spara och strama åt, var den lösning som Sveriges finansminister Anders Borg drev hårt under finanskrisen.
Och som finansminister Magdalena Andersson fortfarande talade sig varm för i höstas.
Den linjen har nu förlorat.

Ett land försatt i skuld ska få hjälp att skapa tillväxt och jobb för att ta sig ur den akuta krisen – och på så vis kunna börja betala av på skulden.
Fråga Grekland hur det går när man enbart försöker spara.
Betalningar av räntan äter snart upp den lilla tillväxt man får och skulden växer istället för att sjunka.

Denna eftergift har suttit långt inne för Angela Merkel men de inslag i uppgörelsen som kom i Meseberg lägger grunden för omställningen, även om de kan se mesiga ut.
* En eurozon-budget ska kunna bidra till investeringar för ett land i akut kris.
(Även om Tyskland kommer se till att budgeten blir liten till att börja med.)

* En “backstop” i form av (omgjorda och omdöpta) EMS ska avskräcka spekulanter.
(Även om Tyskland tänker sätta den rätt mycket under nationell politisk kontroll (för Bundestags räkning).

Som en sista utväg.ska en hårt skuldsatt stat kunna få avskrivningar av lånen.
(Även om Tyskland säkert kommer putta in tusen villkor innan det händer.)

Kort sagt – smäller det i Italien framöver ska behandlingen bli helt annorlunda än den var av Grekland.
…behandlingen av krisen, alltså.
I slutändan ska landet betala vad man blivit skyldigt.

Inom försvar utmanar Merkel och Macrons besked också den svenska linjen.
Merkel går med på ett europeiskt interventionsinitiativ.

Syftet är inte framförallt att ställa upp stridsklara soldater – det kan EU redan göra om det kniper.
Nej, det är mer ambitiöst än så – det är att skapa en gemensam försvarskultur i Europa.
Kalla det ett Erasmus för soldater.
Bara så kan Europa en dag växa ur sitt beroende av det amerikanska försvaret.
För detta är målet.

Därför kopplar Meseberg-dokumentet samman Pesco (konkreta försvarsprojekt) och E2I (interventionsinitiativet)

Försvarsminister Hultqvist resonerar som bekant helt annorlunda.
Han bygger upp ett svenskt försvar kring en amerikansk försvarsgaranti och amerikansk militär utrustning.

Sverige anslöt sig  sista minuten till Pesco och har sedan dess argumenterat för att Pesco måste vara öppet för länder utanför EU.
USA, Storbritannien och Norge, till exempel.

Men den nya tysk-franska logiken är helt tydlig i att detta ska handla om Europa.
USA går inte att räkna med längre.
(Tysklands försvarsminister säger det rakt ut i ett tal där han tillägger: “Jag trodde aldrig en tysk utrikesminister skulle behöva säga det här…”)

En tredje punkt som krockar med svenska förhoppningar är skattefrågorna.
Svenska regeringen är emot att beskatta IT-jättar som Google, Facebook och Amazons försäljning i Europa.
Macron/Merkel lovar varandra ett beslut om sådan skatt före årets utgång.

Sverige vill inte se en gemensam bolagsskattebas som trillar iväg och kanske en dag blir en gemensam nivå för bolagsskatt.
Macron/Merkel lovar varandra att driva detta hårt i EU tillsammans.

I EU är inget är klart förrän allt är klart – men vad det blir i slutändan, kan vi nog tryggt säga att regeringen Löfvens önskepolitik i EU – mer av detsamma men inget nytt – lär det inte bli.
.

.

.