Merkel rodde hem ryska Nord Stream II i Vita Huset

Många avskyr den ryska gasledningen Nord Stream II men nu har Angela Merkel och Joe Biden enats om att tillåta den.
Svenska politiker får liksom andra kritiker tugga och svälja.

Biden, Merkel stress friendship while agreeing to disagree on pipeline |  World News,The Indian Express
Angela Merkel fick ingen dålig uppgörelse av Biden

Den svenska riksdagen är överens om en sak tvärs över alla partier – att ryska gasledningen Nord Stream II är dålig och därför borde stoppas.
Mest på grund av säkerhetspolitik.
Vem som helst inser ju att Rysslands möjligheter att utpressa grannen Ukraina växer när Ukraina förlorar sin utpressningsmöjlighet… vilken ju som bekant är att än så länge går en stor del av rysk gas till Europa via ukrainska ledningar.

Svenska regeringen skrev redan i 2017 till EU-kommissionen och bad dem titta på om den kunde förbjudas.
Det kunde den inte, det fanns inte något i gasprojektet som strider mot EU-regler.

2018 bedömde regeringen att det var omöjligt att inte godkänna den del av ledningen som går på svenskt vatten – så Sverige sa ja.
Det har Finland och Danmark också gjort.
EU-nämnden har ändå pressat regeringen sedan dess att “ta ledartröjan” i EU och få ledningen stoppad.

USA har för sin del i flera år hotat alla inblandade i den ryska gasledningen med tuffa sanktioner. President Obama gjorde det, Trump gjorde det och Biden har gjort det. Och kongressen har gett presidenten rätt att utfärda sanktioner.

Amerikanska sanktioner biter, för de läggs inte bara på ägaren till gasledningen ryska Gazprom. De läggs också på alla bolag som levererar till gasledningen och ibland även till bolag som levererar något till bolag som levererar till gasledningen.
150 europeiska företag finns i skottgluggen.

Men de amerikanska sanktionerna har än så länge förblivit hot.

Förbundskansler Angela Merkel däremot, har allt sedan planerna på denna extra ryska gasledning till Tyskland blev kända, hävdat att detta är handel.
Inte politik.

Svenska riksdagen begärde i februari i år av utrikesminister Ann Linde att kräva EU-sanktioner mot Nord Stream II.
EU-ledarna var då rätt upprörda över förgiftningen av oppositionspolitikern Alexej Navalny och EU förberedde ryska sanktioner för detta.
Men Nord Stream II gick ostraffat ur diskussionen.
Gasledningen var ju något annat, det var energi och affärer.
Ann Linde kom tomhänt hem till riksdagen.

Angela Merkel har hittills lyckats försvara gasledningen från plan ända fram till färdigställande. I september lär den längsta delen av ledningen som går över danskt vatten bli klar. Före årets slut väntas den kortare delen på tyskt vatten avslutas och gasen kunna flöda.

I denna sista minut lyckas Merkel avvärja det amerikanska hotet.
Hon har vid ett möte i dagarrna med president Biden i Washington fått en uppgörelse med hem.
En ganska lysande uppgörelse sedd med tyska ögon.

USA avstår från att lägga sanktioner på Ryssland för gasledningen.
Merkel lovar i gengäld att Tyskland ska ratta en investeringsfond för att minska Ukrainas beroende av rysk gas.
Och så lovar hon dessutom att införa sanktioner mot Ryssland om Ryssland jäklas med Ukraina, Polen eller någon USA-allierad i Europa med hjälp av gasledningen.

…eller rättare sagt, att be EU införa sanktioner mot Ryssland för det är ju inte något som EU-landet Tyskland kan göra själv.

Ett tredje åtagande från kansler Merkel är att utse en tysk diplomat att förhandla med Ryssland om att Ukraina ska få fortsätta uppbära transitavgifter på rysk gas även när gasen går genom Östersjön.
(Polen som också förlorar transitavgifter lär höra av sig.)

Det där sista låter ju mest som en önskedröm. Men den kan vara ett tecken på att det finns fler än två parter i denna uppgörelse – förutom Merkel och Biden kan president Putin ha varit en skuggmedlem.

Joe Biden vill ha fungerande relationer med Ryssland, bland annat för att kunna konccentrera sig på Kina. Därför satte han upp ett möte med president Putin under sitt första halvår som president.

Angela Merkel vill ha fungerande relationer med Ryssland. Liksom president Macron för övrigt velat ett tag redan. Men förbundskanslern tog upp frågan på ett EU-toppmöte med för henne ovanlig brist på fingertoppskänsla – just efter att Putin stött Belarus´ kidnappning av ett EU-flygplan och Bealrus dessutom börjat flyga in irakier för att begära asyl vid Litauens gräns…

Det kräver en rätt monumental okänslighet för att så illa tajma en fråga till EU-kollegerna om varmare relationer med Ryssland.
Hon blev också rätt utskälld på mötet.
Men hon fortsätter att hålla kontakten med president Putin på telefon.

Putin har allt att vinna på den amerikansk-tyska uppgörelsen. Han kan mycket väl ha lovat vid några av dessa kontakttillfällen att erbjuda Ukraina lite plåster på såren, att låta den tyska diplomaten få en vinst.

När världens stora länder bestämmer sig har små länder inte mycket att sätta emot.