EU-fördjupning, Euron, Ryssland, Ukraina i stöpsleven när Merkel väljer sängkamrat/er efter tyska valet

För två år sedan förutspådde internationella medier Angela Merkels nederlag på grund av flyktingkrisen. För ett halvår sedan förutspåddes Merkels nederlag på grund av nye S-ledaren Martin Schulz opinionsframgångar. Nu när valet är här och Angela Merkel ser ut som en säker vinnare. Då rapporterar medierna om ett tråkigt val.

Men valdeltagandet och förhandlingarna om en ny regeringskoalition efter valet blir avgörande både Sverige och hela Europas framtid.

Angela Merkels kristdemokratiska CDU/CSU-allians leder stort i opinionsmätningarna inför valet på söndag. Men stödet har långsamt sjunkit från 40 ner till 34-36 procent, och om en del väljare tror att henne valseger redan är säkrad kan ett lågt valdeltagande försvåra möjligheten att bilda en stark regering.

Financial Times utrikesredaktör Gideon Rachman var tvärsäkrast när han hösten 2015 slog fast att Angela Merkels långa politiska era var över, och att hon kunde tvingas avgå redan före nästa val.

”It is now distinctly possible that the chancellor will have to leave office, before the next general election in 2017”, skrev Rachman.

Angela Merkel tog sig igenom flyktingkrisen med återställt väljarstöd. Men i början av det här året började de internationella medierna på nytt spekulera om hennes politiska hädanfärd när EU-parlamentets talman Martin Schulz utsågs till Socialdemokraternas kanslerskandidat och fick en smekmånad i opinionsmätningarna.

Nu pekar opinionssiffrorna på ett historiskt lågt valresultat för SPD, kanske till och med lägre än bottennivån under efterkrigstiden på 23,0 procent från 2009.

Det är invandringsfientliga AfD som ökat i opinionsmätningarna och nu ser ut att tävla med vänsterpartiet Die Linke om att bli tredje största parti i förbundsdagen. AfD får stor uppmärksamhet i medierna inför möjligheten att bli det ledande oppositionspartiet om den nuvarande regereringskoalitionen förnyas efter valet. Det skulle bland annat ge AfD ordförandeposten i parlamentets budgetutskott och positionen att inleda förbundsdagens budgetdebatter.

I EU och resten av världen väntar man på att det tyska valet ska vara överståndet och att Angela Merkel, numera i rollen som ”leader of the free world”, ska ta itu med bland annat reformeringen av EU och euron, konflikten med Polen, inbördeskriget i Ukraina, relationerna med Turkiet och USA, plus hela flyktingkrisen.

Men valresultatet på söndag kan påverka Angela Merkels vägval och möjligheter att agera på flera av de här områdena. Det man kan vara säker på att efter söndag följer svåra regeringsförhandlingar.

Frankrikes president Emmanuel Macron vill påverka de här förhandlingarna, och han kommer att presentera sin plan för hur EU-samarbetet ska fördjupas i ett tal på tisdag nästa vecka. Det utlovas en mer detaljerad plan efter de visioner han han lade fram i sitt Akropolistal för ett par veckor sedan.

Det finns tre möjliga regeringskoalitioner för Angela Merkel efter valet:

+ En ny svart-röd koalition med CDU/CSU och SPD. Den skulle ge Angela Merkel möjlighet att leva upp till de löften hon gett om att samarbeta med Emmanuel Macron för att stärka eurosamarbetet. Med Martin Schulz i hennes regering, till exempel som vice förbundskansler, skulle trycket på ett mer federalistiskt inriktat EU-samarbete med en stark roll för EU-parlamentet också öka. Den regeringskoalitionen har också majoritetsstöd i förbundsrådet, med delstaternas företrädare, och gör det lättare för en regering att genomdriva sin politik.

Men Martin Schulz har haft svårt att framstå som en verklig motståndare mot Angela Merkel under valrörelsen, särskilt tydligt i den enda tv-debatten mellan dem. Han återvände till Tyskland i hopp om att få ett ännu tyngre politiskt uppdrag än som EU-parlamentets talman för att kunna påverka EU:s utveckling. Därför kommer Schulz troligen att vara väldigt angelägen om att regeringskoalitionen ska bestå. Men bland partimedlemmarna finns det ett starkt motstånd mot att regera ihop med kristdemokraterna. Ett valresultat lägre än förra valets 25,7% kan göra att partiledningen tvingas gå i opposition.

+ I Tyskland har politiska bedömare som förstahandsalternativ räknat med en borgerlig svart-gul koalition, med CDU/CSU och liberala FDP, som styrt Västtyskland/Tyskland under många år tidigare. FDP åkte ur förbundsdagen efter i förra valet, men är nu på väg tillbaka och ligger betryggande över 5-procentsspärren på cirka 9%. Men om FDP får inflytande över regeringspolitiken kan det förändra Tysklands linje på en rad områden.

FDP-ledaren Christian Lindner har positionerat sig till höger om kristdemokraterna på flyktingområdet, som ett sätt att likt AfD vinna stöd bland invandringskritiska väljare. Han har krävt ännu hårdare flyktingpolitik och har ställt upp det som en av sina ”röda linjer” för att partiet ska gå in i en regeringskoalition.

FDP-ledaren har också lovat att stoppa alla förslag om fördjupat eurosamarbete som skulle kunna leda till tyska skattepengar till grekerna.

”I fear Chancellor Merkel and President Macron agree on new pots of money to create gigantic fiscal transfers… that won’t happen with us.”

FDP har i tidigare koalitionsregeringar med kristdemokraterna innehaft utrikesministerposten. Och det väckte därför stor uppmärksamhet när Christian Lindner förordade att Tyskland och EU skulle ge upp kravet på att Rysslands annektering av Krim ska upphöra och betraktas som ett ”permanent provisorium” för att få igång nya förhandlingar med Rysslands president Putin.

Men Lindners utspel var inte bara ett valutspel för att vinna väljare som är emot sanktionerna mot Ryssland. FDP:s vice ordförande Wolfgang Kubicki var en av de hårdaste motståndarna mot sanktionerna när de infördes, och har ställt upp i intervjuer för ryska Sputnik för att kritisera sanktionerna, USA och Ukrainas regering.

Utsikterna för en svart-gul koalition har dock minskat i takt med de sjunkande opinionssiffrorna för kristdemokraterna som kan göra det  svårt att få ihop en parlamentsmajoritet.

+ Det tredje regeringsalternativet är en ”Jamaica-koaltion” – med svarta CDU/CSU, gula FDP och Dir Grüne. Både FDP- och De Grönas ledning säger nej till en sådan koalition, men om Socialdemokraterna efter ett nytt valnederlag säger att man går i opposition kan det bli första förhandlingsförsöket för Angela Merkel.

FDP och De Gröna står långt ifrån varandra på en rad områden. De Gröna är för ett fördjupat och mer federalistiskt inriktat EU-samarbete, med mer solidaritet mellan euroländerna, och motståndare till ett ”Kärn-EU”. Partiet tillhör anhängarna av en hård sanktionspolitik mot Ryssland. De Gröna vill också till skillnad från näringslivsinriktade skattesänkarpartiet FDP ha hårdare tag mot bland annat bilindustrin som en del av en skärpt miljö- och klimatpolitik.

Det är en osannolik regeringskoalition, som förutsätter att Angela Merkel kan spela ut de olika partierna mot varandra och kompromissa fram en regeringsplattform som ligger nära den hon själv vill genomföra.

+ Ett fjärde regeringsalternativ är en minoritetsregering, där Angela Merkels kristdemokrater regerar och söker stöd i parlamentet från övriga partier. Det har aldrig prövats tidigare på nationell nivå i Tyskland, men med Merkels starka position skulle det kunna bli ett alternativ när alla möjliga samarbetspartier besvikna över valresultatet inte vill vara med och ta ansvar för en samlad regeringspolitik.