Sverigedemokraterna kräver ena dagen plats vid förhandlingsbordet för att stödja en borgerlig regering. Nästa dag lovar partiledaren Jimmie Åkesson villkorslöst stödja M-ledaren Anna Kinberg-Batra som statsminister, bara hon genomför Moderaternas politik.
Den som undrar över orsakerna till det förvirrade regeringsspelet bör söka efter den som har mest att förlora på en blocköverskridande regering efter valet nästa år – den privata välfärdsindustrin med klanen Wallenberg i spetsen.
Den stora skiljelinjen mellan de politiska blocken handlar om de stora bolag som byggts upp inom skolan, vården och äldreomsorgen tack vare den unika avreglering av offentliga sektorn som gjorts i Sverige. Socialdemokraterna har bundit upp sig hårt för att åtminstone begränsa bolagens mångmiljardvinster.
Storbolagen ser kravet på vinsttak som ett allvarligt hot. Deras lobbyorganisationer har arbetat intensivt för att säkra en politisk majoritet mot dessa planer. De har med klädnypa för näsan gjort sig till vän med Sverigedemokraterna, och med fina middagar och exklusiv information lyckats få partiet att ändra åsikt om välfärdsvinster.
De privata välfärdsbolagen har därefter lobbat mot de borgerliga partierna för att få dem att ändra inställning till samarbete med SD. Näringslivets husorgan Dagens Industri har argumenterat intensivt för Alliansregering med stöd av SD. De har fått draghjälp av ledande kommunpolitiker i M och Kd som oroligt ser att de miste sina maktpositioner och sina inkomster när deras väljarstöd sjunker. Anna Kinberg Batra pressades att utlova samarbete med SD.
Men storbolagens lobbying har gått överstyr. Den har skapat kaos inom den borgerliga alliansen. Näringslivets favoritparti, Centern, hängde inte med i omsvängningen till Sverigedemokraterna – Annie Lööf kunde inte så brutalt ge upp den liberala migrationspolitik hon profilerat sig på. I Liberalerna framstod alternativet om ett regeringssamarbete över blockgränsen med S som mer ideologiskt rumsrent än att göra sig beroende av SD.
Samtidigt har Sverigedemokraterna blivit alltmer stöddiga, uppmuntrade av stödet från näringslivet, och av stigande opinionssiffror efter hårda utspel mot övriga partier. SD-ledare har ställt ultimatum om inflytande över politiken, annars kommer partiet att rösta emot Alliansens statsministerkandidat efter valet nästa år.
En blocköverskridande regering mellan Socialdemokraterna och några borgerliga partier eller hela Alliansen framstår i det här läget som ett fullt realistiskt alternativ. Och plötsligt riskerar näringslivets lobbying att bli ett fiasko.
För i en blocköverskridande uppgörelse måste Socialdemokraterna få någon form av vinstbegränsning för bolagen inom välfärdssektorn för att kunna behålla något av sin trovärdighet bland partiets väljare, samtidigt som man gör eftergifter till de borgerligas krav på avskaffad värnskatt och andra skattesänkningar.
Det är i det ljuset man kan se Jimmie Åkessons plötsliga helomvändning, för att räcka Moderatledaren Anna Kinberg Batra och ambitionerna om en Alliansregering en hjälpande hand. SD ställer inte längre några krav för att stödja Kinberg Batra som statsminister efter valet nästa år.
– Jag har inga ultimativa krav alls, försäkrar Jimmie Åkesson.
Storbolagens lobbyister håller tummarna att det ska få de borgerliga partiledarna att börja prata med varandra igen, och lägga ner diskussionerna om att regera ihop med Socialdemokraterna. Med SD:s röststöd kan Allianspartierna bilda regering efter valet även om de blir mindre än S-MP-V, och se till att uppfylla målet om att stoppa planerna på vinstbegränsningarna för Wallenbergs och övriga storbolags lukrativa välfärdsbolag.