Mitt i det svenska valgrälet om höga elpriser kommer nu ett spritt nytt EU-förslag för att få bukt med dessa.
Det liknar inte V:s idé om att klippa av Sverige från omvärlden.
Det regnar förslag från de svenska politiska partierna om hur Sverige ska hitta tillbaka till lägre elpriser igen.
Här är två korta skäl till varför vi inte kan göra precis som vi vill:
* El är en vara som säljs på marknaden. Svenska bolag är uppsydda i affärsavtal till höger och vänster.
* Eftersom el är en vara som säljs på EUs inre marknad, så reglerar EU hur den säljs.
Bindande EU-regler begränsar vad Sverige kan och inte kan göra.
Varan el säljs på ett sätt som känns bakvänt. Varje morgon talar tillverkarna om vad de har att sälja och hur mycket betalt de vill ha. Varje morgon svarar köparna med hur mycket de vill betala.
Sol och vind erbjuds billigt för det är billigt att producera. Kol och gas säljs alltid dyrare och just nu väldigt dyrt.
Men dagens slutpris blir samma pris för allihopa och det blir alltid det dyraste.
Låter det knäppt? Så säljs faktiskt alltid råvaror på världsmarknaden: Olja, metaller, spannmål… Marginalprissättning kallar ekonomerna det.
Det är mindre knäppt än det först verkar.
Vi har inte i Europa tillräckligt med sol- och vindkraft för att köra alla våra eldrivna maskiner, industrier, datorer och bilar. Vi behöver fortfarande också använda den dyrare kol- och gaskraften.
Om dagens slutpris blev det låga (vad vind och sol säljer för), då skulle kol- och gasverken sluta producera.
De skulle ju förlora stort på att sälja sin produktion till sol- och vindpriser.
(Så när Karlshamnsverket drar igång, så beror det på att priserna ligger så högt att det lönar sig att starta verket.)
En annan fördel med prissättningen anses vara att sol- och vind får extra betalt på det här viset och då kan investera i mer fossilfri sol- och vindproduktion vilket alla strävar efter i klimatpressade tider.
Vänsterpartiet har ju lanserat i valrörelsen idén att Sverige skulle exportera till höga priser och sälja el i Sverige till låga priser.
Det låter inte som en marknadslösning det frihandelsälskande Sverige normalt skulle gå in för.
Och det är det inte heller.
Nu kanske vi borde (blygsamt) berätta att hela upplägget som Europa använder för EU-marknaden hämtats från Norge och Sverige – elbörsen Nordpool, startad 1996. EU-kommissionen gillade det så mycket att man kopierat upplägget för hela Europa.
Från att ha varit bara Norden är nu totalt 20 länder anslutna.
Sedan måste det sägas att alla inblandade på energimarknaden – bolag och myndigheter – absolut inte vill avstå från upplägget med marginalprissättning.
Det skulle inte gå utan, säger de.
För att förstå varför de säger så, några tekniska fakta:
El kan inte lagras.
Det produceras, skickas och konsumeras i ett svep.
Ingen kan lägga det på hög och välja en bättre dag att sälja sin vara. Sverige som periodvis har stort överskott på el, skulle tvingas stänga ner elproduktionen om vi inte kunde sälja den utomlands.
Istället tjänar svenska säljare just nu multum på exporten för elpriserna är som bekant extremt höga i Europa.
Nästa fakta:
Vi konsumerar olika mycket el under dagen och natten, på sommaren och vintern. Vår användning går upp och ner.
Men man kan inte skicka ut en massa el i näten att snällt vänta på sin tur att komma till användning. Produktion och konsumtion måste balanseras hela tiden med ett ständigt rattande och finjusterande av ut och in-strömmen.
Ibland saknar Sverige tillfälligt el på någon plats, trots att vi normalt har så mycket.
Torra somrar kan till exempel Norrland, där elintensiva industrier hopar sig, få problem för att vattenkraften inte bidrar så väl. Då köper vi el från Finland (eller Norge).
Kunde vi inte istället pytsa in lite kärnkraftsel från Forsmark eller OKG till Norrland då?
Man skulle tro det men här kommer flaskhalsarna i överföringen mellan olika landsdelar i Sverige in.
Spänningen i nätverket måste alltid vara i balans. När södra Sverige får mindre el från norrländska kraftverk sjunker spänningen och då måste vi bakvänt nog minska kärnkraftselen som går norrut.
Hela det här balanserandet från norr till söder, från öst till väst och tillbaka igen, är ett finlir med skruvande av rattar för att få exakt rätt mängd el, i exakt rätt ögonblick på rätt plats.
Ju fler (länder) som är hopkopplade med Sverige, ju fler källor till el och ju lättare att få till det precis rätt i varje ögonblick.
Att stänga av utlandet, att sluta exportera och importera skulle kajka till det fullständigt.
Praktiskt sett vore det sålunda osmart.
Rent juridiskt vore det inte heller lyckat. Vi har faktiskt förbundit oss i EU att – om vi har överföringskablar och nät till utlandet – sälja till överenskommet pris till utlandet när vi har elöverskott (vi har 16 anslutningar redan och planerar två till).
Sverige försökte strunta i det 2010 och både Danmark och Norge blev rasande (anmälde oss till EU-kommissionen, vi förlorade).
Ekonomiskt kan det stå oss dyrt också. Elmarknaden är alltså en heltigenom kommersiell marknad där storbolagen trivs. Om Sverige fattade ett politiskt beslut att bromsa exporten, öppnar vi för bolagen att stämma oss för att ha förstört deras investeringar.
De skulle kunna kräva många miljarder i kompensation (nära tusen tvister av det slaget pågår världen över mot regeringars politiska beslut).
Så om vi i Sverige inte kan behålla vår billiga el för oss själva, hur har EU-kommissionen tänkt sig att lösa energipris-problemet åt oss?
Ett purfärskt förslag till EU-lösning har precis läckt – det väntas presenteras offentligt onsdag den 14 september när kommissionens ordförande Ursula von der Leyen håller sitt årliga ”State of the Union-tal.”
EU-lösningen behåller inte oväntat nuvarande prissättning. Som sagt, alla inblandade gillar den stenhårt.
Men kommissionen föreslår att de energibolag som just nu tjänar multum på löjligt höga energipriser, får betala in en rejäl vinstpeng till varje EU-land.
Gaspriset har ju inte stigit för att det har blivit dyrare för producenterna att tillverka gas. Det har stigit för att det är ont om gas (Ryssland, Putin framförallt men annan skit råkade infalla samtidigt).
Så alla elproducenter och elhandlare tjänar plötsligt mycket mer pengar utan att alla har högre kostnader.
Den vinsten borde de dela med sig av och den bör användas till att EU-regeringarna kompenserar hushållen och industrin, säger EU-förslaget.
Det finns en del till i EU-förslaget; alla EU-länder borde med lock och pock se till att vi alla (även industrin) sparar på el.
Om vi efterfrågar mindre, så sjunker elpriserna (och klimatet vinner).
Det sparandet måste antagligen vara påtvingat. Risken är ju att om vi blir kompenserade för dyrare elräkningar, helt glatt unnar oss att bränna ännu mer el.
Kommer EU-förslaget att flyga?
Det återstår att se. Alla länder prövar lite valhänt olika saker för tillfället, utan att någon verkat ha hittat rätt.
På fredag den 9 september möts EUs energiministrar och förslaget som lägligt nog läckt i förväg kommer med säkerhet bli luftat bland de närvarande vilket kanske kan ge oss en första idé om det kan bli något av det.