I EU utanför Sverige pågår en framtidsdebatt om vilken väg unionen ska gå efter finanskrisen och Brexit. Men de svenska partierna känner ångest inför sådana beslut. Och Moderaterna verkar ha drabbats av baksmälla efter Brexit och sätter nu jakten på SD-väljare framför EU-samarbetet.
Det är förtjänstfullt att EU-kommissionens Sverigekontor lockar ut riksdagens EU-politiker i offentligheten. Men de åhörare som sett och läst om de visioner som Frankrikes president Emmanuel Macron och EU-kommissionens Jean-Claude Juncker lanserat blev nog inte så imponerade när de på måndagsmorgonen fick höra de svenska politikersvaren på frågan ”Vart är EU på väg och vart vill vi att EU tar vägen?”
Socialdemokraternas Marie Granlunds svar:
-Det är viktigt att EU inte springer för fort fram.
Centerpartiets Eskil Erlandsson:
-EU måste stå upp för rättsstatens principer, mot de dumheter som pågår i Polen och Ungern. Men det finns bara en lösning, att man talar med varandra.
Men allra mest ointresserad av en framtidsdebatt var Moderaternas Ulrika Karlsson:
-EU-kommissionen och parlamentet brister i sjukdomsinsikt! Medborgarna misstror EU-projektet, sade Karlsson.
När EU-kommissionen pekade på att medborgarnas stöd för EU ökar även i Sverige och att det kan vara dags att diskutera vad man ska göra i EU avfärdades det av Moderaternas företrädare i riksdagens EU-nämnd:
-UK lämnar ju nu. Då måste EU i första hand fundera på hur man ska skära ner sin kostym.
Samtliga tre partiers EU-politiker ansåg att Sverige gjort rätt i att ställa sig utanför bankunionen. Marie Granlund och Eskil Erlandsson sade att de var fortsatt ”skeptiska”, medan Ulrika Karlsson var ”emot” och sade att Sverige måste kämpa emot för att ”inte tvingas in bakvägen”.
-Sverige måste också lägga in sitt veto mot alla försök att ta bort kravet på enhällighet för beslut om skatter.
Moderatpolitikerns EU-linje blev ännu tydligare när hon fick frågan om Sverige ingår i EU:s kärna, eller vill bli det. Det var en uttalad ambition under de borgerliga regeringsåren 2006-14.
-Nej, vi var med UK tidigare. Men vi borde vara det, sade Ulrika Karlsson utan att förklara hur det skulle gå till med partiets inställning till EU:s framtidsdebatt.
Den här totala uppknytningen till Storbritannien hörs inte bara från partiets EU-politiker i riksdagen utan också från den nye partiordföranden Ulf Kristersson. Han har utmärkt sig som en av få ledande politiker i hela EU som ställt upp till försvar för den brittiska regeringen i Brexitförhandlingarna.
Efter ett möte med premiärminister Theresa May i våras krävde han att svenska regeringen skulle ställa sig på britternas sida i förhandlingarna:
”Jag tycker helst att vi ska undvika att Storbritannien hamnar i ett läge där resten av EU vänder sig emot dem”.
Den brittiska regeringen har ägnat sig åt intensiv lobbying mot enskilda medlemsländer för att försöka bryta EU27-fronten, och i första hand satsat på Sverige och Polen. Men den polska nationalistregeringen har hittills inte nappat trots att partiledaren Jaroslaw Kaczynski blev bjuden till Downing Street av Theresa May. Ulf Kristersson är unik i sin uppställning på Storbritanniens sida.
Den svenska regeringen har inte fallit för den brittiska lobbyingen, troligen i vetskap om att priset riskerar bli drastiskt minskade möjligheter till samarbete med övriga EU-länder. Sverige och svenskt näringsliv har därmed ställt upp på den ovanliga EU-enigheten i Brexitfrågan.
Men Ulf Kristerssons och Moderaternas hållning är ändå betydelsefull, eftersom partiet har ambitionen att leda en regering efter valet nästa år.
Under Reinfeldt-regeringarnas tid, och mycket beroende på utrikesministern Carl Bildt, stod den borgerliga regeringen för en positiv hållning till ett fördjupat EU-samarbetet, inom utrikes- och säkerhetspolitiken och för att möta eurokrisen.
Nu verkar Moderaternas främsta inriktning vara att undvika ställningstaganden som kan uppfattas som icke-nationalistiska. Ambitionen att vinna tillbaka väljare som förlorats till Sverigedemokraterna går före EU-samarbetet.
Jakten på SD-väljare har visat sig när M-ledningen talat om att förhindra flyktingar från att söka asyl i Sverige. Och det märks nu när M-företrädaren Ulrika Karlsson inte vill prata om EU-framtid utan i stället talar om att ”lägga in veto”, ”skära ner budgetkostymen” och varnar för att EU kan försöka ”tvinga in Sverige bakvägen” i bankunionen och euron.
Tack för en fin sammanställning och analys. Kan inte slutsatserna göras ännu tydligare? det är många som inte läser vidare…
Tack Maria! Tror det blir fler chanser att få fram slutsatserna tydligare framöver.