EU-institutionerna jonglerar just nu vilt för att hålla fler flyktingar borta från Europa.
Det innebär att sluta avtal och erbjuda pengar till länder och regimer man annars hade visat betydligt större försiktighet mot.
EUs utrikesminister Federica Mogherini har besökt Nigeria flera gånger i vår och ett avtal om hur Nigeria ska ta tillbaka sina utvandrare som försökt komma in i Europa, diskuteras för tillfället.
Nigeria är ett av två länder som brittiske premiärministern Cameron häromveckan kallade ”fantastically corrupt”.
Italien har registrerat 25 000 nigerianer sedan våren 2015.
Hur mycket pengar Nigeria vill ha av EU för att återta sina medborgare är en detalj som parterna ännu inte har kommit till.
Det andra landet som Cameron kallade fantastiskt korrupt var Afghanistan.
Utrikesminister Mogherini hinner även med att möta och förhandla med detta land, närmare bestämt ett avtal om återvändande av afghanska utvandrare.
Enligt ett hemligstämplat dokument försöker EU övertala landet att ta tillbaka 80 000 flyktingar på en gång.
Afghanska regeringen kommenterar gärna innehållet i dokumentet och säger att man kan omöjligen ta emot dem.
EU och andra rika länder möts i oktober för att diskutera hur mycket mer pengar man kan ge den afghanska regeringen (vars budget till 70 procent redan är bistånd).
Utrikesminister Mogherini träffar också den nya libyiska regeringen ofta.
Ett flyktingavtal utformas med den nya regimen i Tripoli så att den ska stoppa båtresor med migranter över Medelhavet.
I utbyte erbjuder EU vapen och ett antal hundra miljoner euro.
Mer konkret är det Frankrike och Storbritannien som planerar få FN att lyfta vapenembargot mot Libyen så att väst sedan kan beväpna de nya makthavarna som inte sitter säkra utan bland annat har att bekämpa Isis.
De två länderna är också villiga att patrullera Medelhavet för att hindra vapen att nå de Isistrupper som finns i Libyen.
Ett avtal har EU redan om migranter, med Turkiet, men det är skakigt.
För tillfället håller turkisk gränspolis rent i vattnen mot Grekland och bara ett fåtal människor lyckas ta sig över för att begära asyl.
Grekland drog svarte petter i sammanhanget – landet har sedan Turkietavtalet kom till i mars blivit sittande med cirka 60 000 människor varav enbart små grupper flygs ut till andra EU-länder, villiga att ta emot dem.
I utbyte för att försegla gränsen vill som bekant den turkiska sidan ha pengar (6 mdr euro) och visumfrihet till EU redan i sommar.
Turkiet anser sig emellertid inte behöva följa EUs krav för visumfrihet, mer bestämt kravet om att anpassa terrorlagarna så att dessa rimmar med mänskliga rättigheter (tvärtom terrorstämplas den politiska oppositionen i Turkiet och folkvalda har fråntagits sin parlamentariska immunitet).
President Erdogan har varit tydlig om att det ”inte är EU som styr hans land”.
Men utan den anpassningen tänker Europaparlamentet inte ens behandla lagförslaget om turkisk visumfrihet.
EPs talman Martin Schulz har varit mycket öppen om att ärendet går inte vidare.
På något sätt fick dock den turkiske EU-ministern vid det senaste mötet uppfattningen att EU-kommissionen lovat att den ska få Europaparlamentet att ändra sig på den punkten.
Detta förmår kommissionen knappast utan uppgiften lär gå till förbundskansler Angela Merkel (som ligger bakom Turkiet-avtalet), att lägga press på EPs tyske talman Martin Schulz att vika ner sig.