Ukrainas jordbruksexport släpps inte in i Polen, Ungern eller Slovakien sedan i lördags. Rumänien och Bulgarien är hack i häl.
Så fick även det svenska EU-ordförandeskapet en kris att hantera.
Jordbrukarna i Östeuropa har protesterat våldsamt mot att stödet till Ukraina fått ekonomiska konsekvenser för dem och nu bryter alltså deras regeringar mot EU-reglerna genom att ta bilaterala handelsbeslut.
För är det något som EU sköter gemensamt så är det förstås handeln.
Problemet utlöstes av att EU har hjälpt ukrainarna att fortsatt tjäna pengar trots kriget. Dels har EU bidragit till att skapa fri lejd för fartyg i Svarta Havet som transporterar spannmål och andra grödor ut i världen.
Så länge denna väg ut varit stängd, drabbades fattiga länder som t ex Egypten hårt, normalt en stor kund till spannmålsexportören Ukraina.
Dels skapade EU ”solidaritetskorridorer” genom att styra upp lastbils- och tågtransporter av ukrainska varor landvägen.
Samt slutligen, i juni 2022, lyfte EU bort alla tariffer och kvoter på ukrainsk export så att denna fått fritt fram i Europa.
Nu är Ukraina inte vilket jordbruksland som helst utan ett av världens största. Ukraina (före kriget) hade t ex hälften av världsmarknaden för sololja, 18 procent av korn, 16 procent av majs och 12 procent av vete.
En stor mängd av alla dessa jordbruksvaror sägs dock ha stannat i Ukrainas europeiska grannländer. Och här konkurrerar de ukrainska varorna ut de lokala bönderna med sina låga priser.
Protesterna från polska och rumänska jordbrukare har pågått sedan början av året, ja från Bulgarien faktiskt ända sedan i höstas.
Traktorer har sedan rullats ut och inte bara vägar blockerats men på senaste tiden även tåg och tågstationer av arga bönder.
Polens jordbruksminister har fått avgå över frågan, den rumänske hänger löst.
Öst-regeringarna har klagat intensivt under denna tid till EU men anser sig inte ha fått tillräckligt gehör.
EU-kommissionens jordbruksansvarige, den polske Janusz Wojciechowski, gav dock den 20 mars besked om att EU-kommissionen till att börja med ville erbjuda 56 miljoner euro i kompensation till tre drabbade länder (Polen, Bulgarien och Rumänien) och att länderna kunde få lägga lika mycket i statsstöd (vilket normalt vore förbjudet).
Polen har därefter lagt tre gånger den summan till sina bönder utan att fästa sig vid EUs statsstödsregler. Obekymrad om det regelbrottet säger den polske EU-kommissionären nu att EU är på väg med ett nytt stödpaket till dessa jordbrukare.
Samtidigt väntar andra lantbrukare också på EU-kompensation, dels för att grismarknaden tagit rejält med stryk ända sedan covid-pandemin, dels för att i Baltikum har mjölkbönder drabbats mycket hårt av skenande el- och gödselpriser.
Befintlig EU-kassa för jordbrukskriser riskerar tömmas snabbt.
Här skymtar dock i bakgrunden en obesvarad fråga – var hamnar egentligen de ukrainska varorna? De borde antingen ligga i transitlager i t ex Polen eller Bulgarien eller ha fortsatt vidare ut i världen till Ukrainas vanliga kunder.
Istället har någon alltså börjat sälja dem på bl a den polska och bulgariska marknaden. Kontroller vid gränsen och av lager måste väl då klicka – vilket i så fall vore ett nationellt ansvar, inte EUs.
Ännu en liten skrynkla i berättelsen här – enligt EU-kommissionens undersökningar har varken Ungern eller Slovakien onormala mängder jordbruksvaror på sina marknader.
Inte Rumänien heller, men landet har bevisligen svårt att klara lagerhållningen av inkommande varor.
Att EU kompenserar jordbrukare om de drabbas ekonomiskt av en solidaritetsgest från hela EU, är rimligt. Men är problemet solidaritets-gesten eller att listiga mellanhänder utnyttjar dåliga nationella kontroller?
Hela frågan om den ukrainska importen öppnar förstås en stor och avgörande fråga för EU. Det svenska EU-ordförandeskapet lyfte den redan redan från dag ett:
Absolut viktigast prioritet just nu är att EU fortsätter att hålla samman om Ukraina.
Men i Polen, Bulgarien och Ungern rivs just nu stora hål i den enigheten.
Ungerns premiärminister Orban är en gammal vän med Putin som ofta försökt stoppa EUs sanktioner mot Ryssland.
Bulgariens premiärminister Boyko Borisov är en känd ryssvän och landet har flera politiska partier som öppet kampanjar för Ryssland.
I Slovakien tycks en stor del av landets befolkning vara starka ryssvänner utan lust att visa solidaritet med Ukraina.
Någon reaktion från det svenska ordförandeskapet har inte hörts av ännu.
Tvärtom ställde EU-ordförande – svensk jordbruksministern Peter Kullgren, in EUs jordbruksministermöte i februari ”för att det inte fanns tillräckligt att prata om.”
Sittande EU-ordförande Kullgren rapporterade sedan från mars månads ministermöte att EUs jordbruksministrar var inställda på att förlänga tariff-friheten för Ukraina i ett år till, fram till sommaren 2024.
Detta, ansåg Kullgren, hade varit ett möte där stödet för Ukraina var brett och omfattande.
Under tiden i Warsawa räknar man röster för att se om man snart har EU-länder nog att blockera det formella beslutet i EU om att förlänga tullfriheten för Ukraina.