När EU-kommissionen nekar följa EU-beslut – då är det illa

“Men gör som ni blivit tillsagda någon gång!”, skrev den svensk regeringen till EU-kommissionen för elva dagar sedan.

Eller… inte ordagrant så. Mer i stil med:
“Ekonomiska kriterier kan inte användas för hormonförstörande ämnen”.
Men innebörden var ett “för sjutton!”.

Ämnet för brevet (som regeringen inte har lagt ut men som Le Monde citerar från) var hormonförstörande ämnen.
EUs båda lagstiftare (rådet och parlamentet) beslöt sommaren 2013 att sådana måste förbjudas.
EU-kommissionen fick i uppdrag att sammanställa de vetenskapliga kriterier som skulle användas för att upprätta svarta listan.

Det har inte EU-kommissionen gjort.
Några påstår att det beror på hård lobbying från de tyska kemikaliejättarna Basf och Bayer med miljarder att förlora.
Andra hävdar att det är de amerikanska förhandlarna och TTIP.

Vetenskapen fanns, EU-kommissionens hemsida om saken listar vetenskapliga studier som låg klara 2011, 2012 och 2013.
Men EU-kommissionen gick istället igång med en “påverkansutvärdering” för att se vilka ekonomiska effekter förbud skulle kunna få, beroende på vilka ämnen som förbjöds och hur strikt.
Det slags effekter har förstås inget med vetenskap att göra.

2014 tröttnade den svenska regeringen. Miljöminister Lena Ek anmälde EU-kommissionen till domstolen för att inte ha utfört det uppdrag som man ålagts i lagstiftning.
Frankrike, Holland, och Europaparlamentet gick in på svensk sida.
De vann målet.

EU-domstolens utslag i december 2015 var kort: Uppdraget finns tydligt i lagstiftningen, det är bara att utföra.
Men EU-kommissionärerna Andriukaitis (folkhälsa) och Vella (miljö) förklarade att de ändå tänkte fortsätta utreda ekonomiska effekter av förbud.

Den 9 januari skrev miljöminister Åsa Romson till EU-kommissionen och förklarade sig besviken men övertygad att nu tänkte väl kommissionen göra som man blivit ålagd.
Ingenting.
Den 4 mars gjorde EU-regeringarna ett uttalande i ministerrådet om att de förväntade sig hörsamhet.
Ingenting.

Och så den 13 maj ska den svenska regeringen ha skrivit igen  (vikarierande miljöminister?) och påpekat kort att ekonomiska kriterier har inget med ärendet att göra.

Le Mondes reporter har källor som säger att i mitten av juni kanske kommissionen faktiskt kommer med de kriterier som man ålades att göra sommaren 2013.
Det vore bra.

Kommissionens ordförande kan kanske roa sig med att kalla sin kommission för “politisk”. 
Men en EU-kommission som gör egna politiska val även när dessa krockar med den lagstiftning som EUs politiker har enats om, den gör sig omöjlig.