När EU sliter med gifter och glömmer försiktighet

EU-kommissionen har snart försökt allt för att kemikalien glyfosat ska fortsatt tillåtas.
Enda som återstår nu är att köra över EU-regeringarna – och det kan den faktiskt göra.

Monsantos kemikalie glyfosat finns inte bara i ogräsmedlet Roundup utan är den vanligaste ingrediensen i bekämpningsmedel över hela Europa.
Även i Sverige – där 600-700 ton sprids ut varje år.

I Europa används det till och med att spridas ut före skörd.
Detta sägs öka skörden men det ökar förstås samtidigt mängden glyfosat som vi brödätare får i oss.
För övrigt överraskades vi nyligen av att vissa av oss även får i oss det via mens- och trosskydd vilket är olyckligt eftersom glyfosat troligen är hormonstörande också.

WHOs cancerexperter har förklarat glyfosat för ”troligen cancerframkallande.”
När EU:s motsvarighet, livsmedelsbyrån Efsa, gjorde sin utvärdering landade myndigheten istället i: ”Det finns inga tydliga bevis för cancerframkallande”.

Resultatet gjorde ett stort antal internationella experter djupt upprörda.
”Efsas utlåtande saknar trovärdighet eftersom den saknar bevis för sin slutsats till skillnad från WHOs och bygger på icke-offentliggjorda uppgifter”, skrev 98 upprörda cancerexperter i ett öppet brev till EU-kommissionen och Efsa.

I EUs miljöpolitik ska försiktighetsprincipen gälla.
Det går att kräva tydliga bevis för ofarlighet, av tillverkarna.
Inte i det här fallet, dock.

EU-tillståndet för kemikalien glyfosat löper ut den 30 juni och EU-kommissionen har tre gånger uppmanat EU-länderna att förlänga det.
Första förslaget från kommissionen löd på en förlängning för 15 år.
EU-ländernas expertföreträdare i ansvarig kommitté hindrade detta i mars genom några nejröster och ännu fler nedlagda röster.
Sverige, via sina företrädare från Kemikalieinspektionen, var emot en förlängning.

EU-kommissionen återkom då i maj med ett förslag att godkänna det i ”bara” nio år till.
Fortfarande spridda nejröster samt nedlagda röster från de mest folkrika EU-länderna (Frankrike, Tyskland, Italien) vilket sammantaget innebar ett nej.

Den 6 juni, under varningar och strikta förmananden från EU-kommissionären för hälsa, Vytenis Andriukaitis, röstade länderna på nytt.
För att få ett ja hade EU-kommissionen backat till att låta tillståndet bara löpa 18 månader till.
Under tiden skulle EU:s kemikaliemyndighet göra en extra utvärdering för att se om glyfosat verkligen är så farligt som internationell expertis hävdar.

EU-länderna veknade – 20 röstade ja, bara Malta röstade nej.
Även Sverige röstade alltså ja här, trots svenska Kemikalieinspektionen tydliga motvilja mot glyfosat.

Vad tycker den svenska regeringen egentligen om glyfosat?
Miljöpartisterna – inklusive nye ministern Peter Eriksson – avskydde glyfosat, i alla fall så sent som i februari i år.

Färska miljöministern Karolina Skog gjorde en kommentar i glyfosat-ärendet för ett par dagar sedan, framgår det på nätet.
Men klicka på länken och sidan är borttagen på regeringens hemsida så vad hon faktiskt tyckte, får vi inte veta.

Hur som helst – de folkrika, stora länderna la återigen ner sin röst på mötet den 6 juni vilket alltså betyder att ingen kvalificerad majoritet för ett ja har uppnåtts.

Att EU-kommissionen verkligen, verkligen vill ha kvar glyfosat, står klart för alla.
Tänker de ge sig nu?
De medel som efter alla dessa nej står EU-tjänstemännen till buds, är att ta frågan till en ”överklagande-kommitté” bestående av EU-regeringarnas politiska representanter.
Skulle dessa fortsatt neka det efterlängtade tillståndet, kan EU-kommissionen strunta i deras åsikt och förlänga tillståndet för glyfosat i alla fall.

Hela historien väcker två frågor:
Varför vill EU-kommissionen så gärna rädda glyfosat?
Vem har hittat på kommittéreglerna som tillåter EU-tjänstemän att köra över EU-regeringarnas företrädare?