EU tar snabba och historiska beslut som förändrar det europeiska samarbetet på ett sätt som ingen trott var möjligt för bara några dagar sedan. Det är Rysslands invasion i Ukraina som pressar EU:s politiska ledare att visa solidaritet och våga stå upp mot barbariet.
Det som var tidigare var otänkbart blir nu en självklarhet i EU-samarbetet. Omsvängningarna går så snabbt att de behöver radas upp för att vi ska inse vad det som händer:
+ EU:s planer på försvarssamarbete har närmast legat i träda sedan 1953, och Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist satte sig på tvären till att återuppta det. Nu har EU beslutat att skicka vapen till Ukraina för 450 miljoner euro för att bistå i kampen mot Putins invasion. EU:s utrikeschef Josep Borrell säger att det till och med kan bli militärflyg, men i så fall ryskbyggda Mig-plan från Polen eller Bulgarien som ukrainska piloter kan hantera.
“Another taboo has fallen,” Borrell said.
Alliansfria länder som Sverige, Finland och Österrike bidrar med vapen. Det är bara neutrala Irland som avstår, men betalar för bränsle i stället. Sverige ställer upp med 5 000 pansarskott i ett historiskt beslut.
+ EU:s flyktingpolitik havererade 2015 under flyktingströmmarna från Syrien, och det har skapat djupa klyftor mellan länderna ända sedan dess. Nu står EU-länderna inför en ny flyktingvåg med miljontals människor från Ukraina. Då beslutar EU enhälligt att öppna sina gränser för alla flyktingar i enlighet med EU:s massflyktsdirektiv, antaget 2001 under svenskt EU-ordförandeskap men aldrig använt.
”EU announces it has agreed unanimously amongst all member countries to take in Ukrainian refugees for up to 3 years without asking them to first apply for asylum.”
Flyktingorganisationer påpekar att det är märkligt att EU är berett att ta emot miljontals vita flyktingar, efter att ha byggt murar och taggtrådsstängsel mot syrier och afghaner som flyr från krig. Men EU:s beslut om att öppna armarna för människorna från Ukraina nu gör det svårare för de politiska ledarna att vända ryggen till vid nästa flyktingkris.
Det är omöjligt att sia om utgången av den ryska attacken mot Ukraina. Men president Putin har fått EU att inta rollen som geopolitisk aktör. Ursula von der Leyen har blivit hånad för att hon satte upp det som ett mål när hon tillträdde som kommissionens ordförande 2019. EU har framstått som handfallet när diktatorer som Lukasjenko i Belarus valfuskat och slagit ner folkliga revolter.
Putin har medvetet sidsteppat EU under uppladdningen inför attacken mot Ukraina och bara velat förhandla med USA, Nato samt Tyskland och Frankrike som enskilda stormakter. EU:s utrikeschef Josep Borrell förlöjligades av Putins utrikesminister Sergej Lavrov. Putin har struntat i Macrons och Scholz upprepade vädjanden om förhandlingar.
Men försöken av Putin att framställa EU som splittrat och ryggradslöst har fått motsatt effekt. EU-länderna har enats och tillsammans med USA och Storbritannien efter en tafflig inledning oerhört snabbt trappat upp motståndet mot den ryske envåldshärskaren med historiskt stora sanktioner mot den ryska ekonomin.
+Putin har också gjort att Nato, av honom utpekat som huvudmotståndare, blir starkare. Tyskland har inte bara gjort en helomvändning med beslutet om vapenstöd till Ukraina. Förbundskansler Olaf Scholz utlovar en massiv militär upprustning med 100 miljarder euro för att nå Natos mål om försvarskostnader på över 2 procent av landets BNP. Samtidigt som USA skickar fler soldater till Europa.
+ EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen talar nu öppet om att Ukraina i framtiden kan bli EU-medlem. Tidigare har rader av EU-toppmöten inte ens kunnat enas om att Ukraina och Georgien ska kunna aspirera på att bli kandidater. Och i Nederländerna stoppade en folkomröstning landet från att ställa upp på ett handelsavtal med Ukraina.
Den här raden av blixtsnabba helomvändningar följer i spåren av flera andra beslut som förändrat EU i grunden:
+ När EU-länderna stod handfallna under inledningen av coronapandemin var det EU-kommissionen som tog initiativ till samarbete trots att hälsofrågor är strikt nationell politik. EU blev inte bara samordnare för inköp av skyddsutrustning utan också för att finansiera gemensamma satsningar på vaccin. EU tar nu steg mot att även bli en ”hälsounion”.
+ Inför hotet om en ny 30-talsdepression tog EU-länderna steget över Rubicon och enades om en gemensam upplåning på 750 miljarder euro för att stötta medlemsländerna att ta sig upp ur krisen. Det var ett historiskt steg när främst Tyskland som tidigare sagt stenhårt nej nu blev solidarisk borgensman för upplånade bidrag till fattiga medlemsländer.
+ EU-kommissionen har också fått helt nya maktbefogenheter att ingripa mot medlemsländer – läs Ungern och Polen – som inte följer unionens rättsstatsregler. Viktor Orban och Jaroslaw Kaczynski har flera år utan att bry sig om EU-kommissionens och EU-parlamentets protester kunnat stärka sin makt genom att urholka demokratin, domstolarnas självständighet och mediernas självständighet . EU-domstolen har i dagarna avvisat Ungerns och Polens klagan.
The Economist har liknat Ursula von der Leyen med en Superwoman.
2020-talet har inletts med dramatiska kriser, och de har tydligt visat att det behövs ett starkt europeiskt samarbete.
Men nya utmaningar är redan uppenbara. Om ett demokratiskt Europa ska kunna möta Putin krävs till exempel ett ännu starkare samarbete på energiområdet för att avhända den ryska regimen att kunna splittra och domptera EU-regeringarna genom att vrida på eller av gaskranen.