”Vi uppmanar den svenska regeringen och riksdagen att anta en konstruktiv attityd till det föreslagna stödpaketet”, var det gemensamma budskapet på tisdagen från IF Metalls Marie Nilsson och näringslivshöjdaren Marcus Wallenberg. Och när statsminister Stefan Löfven mötte riksdagens EU-nämnd på torsdagen inför EU-toppmötet märktes det tydligt att de hörsammat signalen.
Inlägget på DNDebatt av topparna i näringslivet och fackföreningsrörelsen fick ingen uppmärksamhet i medierna. Det är anmärkningsvärt med ett så hårt tonläge mot svenska politikers agerande i EU. Regering och riksdag varnas för att blockera EU-satsningen:
”Det är viktigt att Sverige uppfattas som en konstruktiv och positiv kraft i EU-samarbetet. Sverige har alldeles för mycket att förlora för att stå vid sidlinjen i ett avgörande skede av matchen.”
Inför EU-nämnden upprepade Stefan Löfven ingenting av snålalliansens tidigare argument om att man inte kan stödja länder som misskött sina ekonomier.
-EU är Sveriges största marknad. Det är oerhört viktigt att hela EU kan komma u ur krisen tillsammans. Det är viktigt att EU håller ihop. Vi måste hjälpas oss att få igång ekonomierna. Återhämtningsfonden kan ge mervärde, var Löfvens besked nu.
Moderaternas Jessika Roswall upprepade inget om tidigare hot om att lägga in veto mot EU-budgeten, utan instämde med Löfven:
-Det är avgörande för oss i Sverige att övriga länder i EU får igång sina ekonomier.
Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt nämnde inte heller vetokravet. Han ansåg att EU-kommissionens förslag om en återhämtningsfond på 750 miljarder euro via lån på finansmarknaderna borde hanteras av euroländerna själva. Men Vänsterpartiet är nu berett att säga ja till EU-upplåning med medlemsländerna som borgensmän.
-Än så länge stöder vi regeringens linje, sade Sjöstedt.
Det var bara Sverigedemokraternas Martin Kinnunen som stod fast vid den linje som de flesta riksdagspartier stått för tidigare:
-Sverige ska säga nej till återhämtningsfonden. EU ska inte lånefinansiera budgeten. Det här är stora steg mot federalism.
De nio näringslivs- och facktopparna ställer sig helt bakom inriktningen i EU-kommissionens gigantiska stödpaket, där huvuddelen av pengarna ska delas ut som bidrag till de länder som drabbats hårdast av coronapandemin:
”Kommissionens förslag i linje med de satsningar som vi själva önskar se såväl i Sverige som i hela EU. Vår bedömning är därför att stödpaketet är tillräckligt väl utformat för att adressera kärnan i Europas nuvarande ekonomiska utmaningar. En försening skulle innebära att det tar längre för Europas och därmed Sveriges ekonomi att återhämta sig.”
Sveriges och snålalliansens nejlinje hade hamnat i problem redan före åthutningen från svenska näringslivet och facken.
Snålalliansen som bekämpat ekonomisk solidaritet som gemensam upplåning kallade sig från början ”Hansa-alliansen” med åtta medlemmar och Tyskland som informell medlem. Den har under våren krympt ihop till ”Frugal four”, med Holland, Sverige, Österrike och Danmark, som sagt nej till solidariska bidrag till hårt drabbade EU-länder.
Förra vecken riskerade snålalliansen decimeras till tre när Danmarks Mette Fredriksen gav upp hotet om veto och sade att hon är beredd till en kompromiss om återhämtningsfonden.
För att åtminstone hålla ihop ”Frugal four” gav samtliga upp vetohotet. I ett gemensamt inlägg i Financial Times uttalar de nu sitt stöd till gemensam upplåning till en återhämtningsfond, men tycker den ska fördelas genom fördelaktiga lån till de hårdast drabbade länderna.
We fully support the creation of a time-limited emergency recovery fund. We want it to target those that have been hit hardest by the Covid-19 crisis. We believe that when we borrow money together in the EU, the fundamentally sound way to use that money is to convert it into loans for those who really need them, on the best possible terms.
När snålalliansen nu krupit ut ur vetohörnet står det också klart att de är beredda att kompromissa om återhämtningsfonden. De har tagit det avgörande ”steget över Rubicon” när de nu accepterar förslaget om EU-upplåning med medlemsländerna som borgensmän. Frågan om de upplånade pengarna ska delas ut via lån eller bidrag är inte en principiell diskussion av samma karaktär för de rika EU-länderna när det dessutom handlar om lån som ska betalas tillbaka senast 2058.
Men Stefan Löfven försökte nu måla upp dragkampen om lån eller bidrag som den stora tvisten, tillsammans med Sveriges motstånd mot EU-avgifter eller EU-skatter. Och de flesta av de övriga partierna hängde på.
För Italien som är bland de hårdast drabbade av coronapandemin kan dock frågan om lån eller bidrag vara livsavgörande. Landets statsskuld uppgick redan före coronakrisen till 135 procent av bruttonationalprodukten, att jämföra med Sveriges 35 procent. En kraftigt ökad upplåning riskerar leda till risk för statsbankrutt om finansmarknaderna driver upp räntorna, på samma sätt som Grekland drabbades under eurokrisen.
Stefan Löfven försökte dämpa farhågorna för att snålalliansens linje skulle kunna leda till en italiensk statsskuldkris:
-Det är inte så astronomiska siffror i statsskuld. Det är inte helt oöverstigligt. Det är billiga lån som kan ge en rejäl hjälp, argumenterade Löfven.
Det är bara Liberalerna som tycker att Sverige ska ansluta sig till den föreslagna EU-solidariteten. Tina Acketoft anslöt sig till argumenteringen från den svenska EU-kommissionären Ylva Johansson(S).
-Sverige riskerar att måla in sig i ett hörn och tappa makt, varnade Acketoft.
Den internationella bilden av Sverige har också förändrats i snabb takt de senaste månaderna. Flera EU-länder utestänger svenskar när de nu öppnar sina gränser på väg ut ur coronapandemin. Och i stället för svenska politiker som talar om internationell solidaritet får Stefan Löfven illustrera snålalliansens bidragsnej i Financial Times.