När skadeglädjen över en fransk näsbränna har lagt sig, borde vi fundera över vad u-båtshistorien egentligen betyder för Nato.
Och Sverige.
Nu har det bekräftats att USA och Australien både hemlighöll för Paris och ljög på direkta frågor om sin nya militärstrategiska allians med atomdrivna u-båtar.
Fast det var förstås uppenbart med tanke på att Australiens premiärminister i juni lanserade en förstärkning av sitt u-båtssamarbete med Frankrike, ett löfte som följdes upp av att bägge länders försvars- och utrikesministrar skrev på en deklaration om att utöka samarbetet den 30 augusti i år.
Det var alltså två veckor innan Australien bröt kontraktet för att gå in i en bred allians med USA, döpt till AUKUS.
Att Australien väljer en större och militärt starkare partner för sin säkerhet mot Kina (alltså USA) är knappast orimligt.
Men vad tjänar man på att dessutom utestänga en villig europeisk partner istället för att jobba tillsammans?
Frankrike är en högst närvarande aktiv militär aktör i södra Stilla Havet som bilden ovan visar.
Frankrike lanserade en strategi för regionen 2018 där man har 1,5 miljoner invånare i sina ”département outre-mer.”
Sedan 2018 har franska flottan seglat i Sydkinesiska havet som en varning till Kina.
En strategisk allians mellan Frankrike, Indien och Australien finns sedan 2019 och i utkanten av det har Frankrike även sytt upp säkerhetspolitiskt samarbete med Vietnam, Indonesien och Singapore.
Alla dessa franska insatser riktar sig mot det hot som Kina upplevs vara.
Alltså, exakt samma som USAs intresse i regionen handlar om.
Att Frankrike fått med Indien på båten är ett plus, för landet har bedrivit en icke-allierad politik i decennier, ovilligt att inta en aggressiv ställning mot sin granne Kina och inte minst högst ovilligt att ses som en USA-allierad.
När Frankrike i vintras som ett sätt att spänna musklerna sände en kärnvapenbestyckat ubåt genom Malacka-sundet och in i den omstridda Sydkinesiska sjön skedde det för övrigt i samarbete med USA, Australien och Japan.
Troligen vinner Australien inget alls på att Frankrike utestängs.
Men USA gör det.
U-båtars viktigaste användningsområde är avlyssning. (Jo, i krig kan de ju lansera missiler också men vi räknar väl inte ännu med krig mot Kina?)
Vad u-båtarna kan alltså, är att smyga tätt intill ett land man vill spionera på.
Här kan vi ana ett amerikanskt intresse:
Hade Australien valt en fransk u-båt (jo, de bygger atomdrivna också)* så kunde Frankrike och Australien få tillgång till viktig information om Kina som amerikanerna inte fick.
Biden-administrationen kastade sig därför i största hemlighet in i samtal med Australien och bjöd över det franska kontraktet.
Ja, förutom då att u-båtarna nu kommer levereras minst tio år senare, kring 2040. Faktum är att den nya alliansen har inte ens hunnit upprätta en plan för bygget av dessa nya u-båtar som USA själv inte har kapacitet att bygga (pga fullt utnyttjande redan) så australierna ska bygga dem men har aldrig gjort något sådant förut plus har ingen kompetens alls inom kärnkraft, så…
Ge det minst tio år extra.
Å andra sidan, avancerad teknololgi inom säkerhet – artificiell intelligens och kvantumdatorer- omnämns som extra fördelar med AUKUS.
Inte bara fransmännen hölls utanför.
Nato fick inte heller veta något om att USA planerar en ny allians för södra Stilla Havet.
Detta trots att beskedet innebär ett förkroppsligande av vad amerikanerna talat om i tio år nu – att Kina är deras nya huvudfiende.
Ryssland är gårdagens.
Gör detta alltså Nato-alliansen till gårdagens nyheter?
Nato fick som bekant inte heller besked i förväg om sommarens amerikanska uttåg ur Afghanistan.
Trots att Afghanistan var en Nato-operation (Isaf) valde USA att hemlighålla operationen.
Natochefen Jens Stoltenberg hade inget annat val än att hålla god min.
Britterna tog oerhört illa upp. Samtal från Boris Johnson och hans försvarsminister fick inte ens någon på andra sidan Atlanten att lyfta luren.
Detta säger en del om hur mycket USA bryr sig om Nato när Ryssland inte längre står i fokus.
Förutom att USA alltså med sitt australiensiska utspel de facto byter kontinent för sitt säkerhetsintresse, svajar man samtidigt om en amerikansk säkerhetspolitisk doktrin; den om att upprätta hålla icke-spridande av atomenergi i världen.
Även detta är en avvikelse som en militärallierad rimligen bör, om inte konsultera så åtminstone meddela, sina partners i förväg.
Europa har nu två gånger inom en månad fått svart på vitt om hur USA ser på sina militärt allierade.
De dumpas utan förvarning av USA när det faller sig bekvämast så.
Detta är något som alla Nato-medlemmar, plus allmänt påhängande länder som Sverige, måste ta höjd för.
U-båtsaffären innebär en ny säkerhetspolitisk utveckling som inte bara angår Frankrike.
***
* Frankrike bygger självklart atomdrivna u-båtar också. Men folkopinionen Down Under gillade inte sånt, i alla fall när kontraktet skulle skrivas under år 2015.
Ironiskt nog låg franskt beteende bakom detta. Motståndet stammar från fransmännens atombombs-tester på en fransk ö-samling i regionen på 1970-talet.