Joe Biden vill ut ur Afghanistan och lierar sig med Ryssland, Iran och Kina för att få resultat.
EU-länderna – som deltog i USAs krig och förlorade såväl soldater som pengar – är inte ens påtänkta som observatörer.
För några veckor sedan smälte européerna i värmen av Joe Bidens nye charmige utrikesminister Anthony Blinken när han fick delta på ett EU-möte.
”Ett halleluja-moment,” kallade svenska utrikesministern Ann Linde mötet.
Inte så mycket halleluja i franska media dock, där det konstateras i dagarna att Europa ställs helt åt sidan när USA försöker ta sig ur kriget i Afghanistan.
Redan Trump förhandlade (en rätt tveksam) fred med talibanerna. Nu gör president Biden ett försök att på starkare grund slippa ur ett 20 år långt kostsamt krig.
När George Bush startade kriget 2001 var det sida vid sida med en lång rad europeiska länder under Natoflagg.
18 av EUs 27 medlemmar plus Storbritannien har sänt trupper.
Nästan en tredjedel av dödsoffren sedan 2001 från denna militärallians är européer.
(Fem svenskar, tio norrmän och 43 danskar bland många andra. Britterna har haft överlägset flest offer efter amerikanerna , därefter är det fransmännen.)
Trump talade aldrig med européerna när han förhandlade med talibanerna.
Och president Joe Biden tänker involvera Kina, Ryssland, Indien och Iran för att få till en lösning på konflikten.
Det är dessa länder som utrikesminister Blinken också nämner när han skrev för tio dagar sedan och bjöd in de afghanska parterna till en nystart för fredsförhandlingar.
Inget europeiskt land, ingen EU-företrädare.
Jo, faktiskt ett, Turkiet är omnämnt som en lämplig mötesplats.
Att amerikanerna inte drar sig för att stärka president Erdogan diplomatiskt är i sig anmärkningsvärt.
Europa har trots allt tagit emot mer än tre gånger så många afghanska flyktingar från kriget än USA.
EU är den aktör som har skänkt mest pengar till Afghanistan för att bygga upp ett fungerande land. 5,1 miljarder euro vid det här laget.
Det finns ingen brist på akademiska skrifter som beskriver hur EU skulle kunna ta en större roll i Afghanistan eller hur ”EU har misslyckats” i sin roll.
Men i slutänden är det väl ungefär som i Irak – USA bombar, EU betalar för uppbyggnaden.
Mest svider det nog för Storbritannien att ställas utanför, landet med ”den särskilda relationen” med USA som kastade sig ut i detta krig med stort engagemang, liksom i USAs Irakkrig och dessförinnan Gulfkrig.
Det har kostat britterna i liv, i pengar och inrikespolitiskt.
Säkert grämer sig Grekland också vars säkerhetsintressen Biden lovat skydda mot Turkiet.
Men detta får stå åt sidan. Amerikanska intressen går naturligtvis före.
Joe Biden vill slippa ur Afghanistan och sedan gärna ur Irak med, för att kunna ägna sig åt vad man betraktar som den verkkliga fienden – Kina.
Idag torsdag får amerikanerna därför le och vara vänliga mot den andra fienden Ryssland som listigt kastade sig före och tog initiativet till att samla alla parter till fredsförhandlingar i Moskva.
USAs utsände Zalmay Khalilzad infinner sig.
Det handlar om att prioritera utifrån USAs nationella intresset. Då faller den här gången européerna bort. Och britterna med.
Medan ryssarna hamnar i stugvärmen.
Så för Ann Linde och övriga européer att ropa halleluja eftersom Bidens nye utrikesminister Anthony Blinken ”sa alla rätt saker,” var något av en felläsning av läget.
Visst är det fint att buffeln Trump är borta.
Men USAs nationella intressen är och förblir vad de var.
De går först.
Man bedriver inte utrikespolitik byggd på vem som är trevlig, inte om man vill bli och förbli världens ledande stormakt.
Gissningsvis påminner sig USA om européernas existens när det så småningom blir dags att betala för krigsskadorna och återuppbyggnaden.