Närgånget om rättsstaten – även den svenska

EUs rättsstatsrapport var nog mest tänkt få tyst på offerkoftor i Ungern och Polen men får en intressant bi-effekt:
Stärkt rättsstat i hela EU, inte minst Sverige.

S&Ds on rule of law: We need to keep up the pressure on regressive  governments | Socialists & Democrats
Helt perfekt är den inte någonstans, rättsstaten

En oberoende och nitisk rättsstat är rätt komplicerat att upprätthålla hela tiden – i pandemitider, t ex – vilket auktoritära stater som Ungern och Polen ogenerat utnyttjar till sin fördel.

Varje gång denna duo ogillar ett EU-beslut så anmäler de EU-institutioner till EU-domstolen så att processandet där kan ge dem flera år av att i lugn och ro bryta mot reglerna.

Och varje gång de kritiseras för att inte respektera reglerna så ropar de: “Å ni ´ra!!!”
Det är sällan svårt att hitta ett fel av något slag att peka på i andra EU-länder för att få
tyst på kritiker.

Idén att EU-kommissionen skulle göra årliga genomgångar av hur rättsstaten efterlevs i ALLA EU-länder uppstod rätt mycket för att Ungern och Polen ständigt anklagar andra länder för att inte uppfylla alla krav på en rättsstat… för att slippa höra kritik mot deras egen våldsamma nonchalans mot all legal och politisk anständighet.
Rapporten kan nu diskutera grundligt hur illa det står till i Ungern och Polen. Det är svårt för dem att bråka om, eftersom alla granskas lika noga.

Så nu är i alla fall rapporten här, för andra året i följd, och det visar sig att det var ingen dum idé alls.
Europeiska staters grundlagar och domstolssystem har vuxit fram under seklens gång, inte byggts efter en noga genomtänkt plan. Det finns slarvfel, risker och djupa hål både här och där.
Och allt lyfts fram i ljuset.

Den andra goda nyheten med rapport nummer 2, är att det verkar som att rapport nummer ett (som kom för tio månader sedan) har fått de anständiga EU-länderna att börja förbättra sina system för rättsstaten.
EU-kommissionen tar exempel efter exempel som att Tjeckien snyggar upp ganska brett, Nederländerna gör utnämningssystemet för domare oberoende av politiker, korrupta Malta stärker åklagarnas oberoende, Italien tar riktiga krafttag att få domstolarna att fungera, osv.
Nära nog alla EU-länder har under året gett sig i kast med rättstatsproblem av olika slag.

Men rapporten visar också hur t ex Österrike inte är alltför noga med att låta rättsväsendet arbeta fritt i en tid när rader av korruptionsskandaler avslöjat några av de högsta politikerna (inklusive premiärminister Sebastian Kurz).

Det borde väl kännas pinsamt för Slovenien att man får grov kritik för att höga politiker trakasserar enskilda journalister i ett landskap redan fattigt på oberoende massmedia.
Pinsamt, för det är ju premiärminister Janez Jansa i egen hög person som ägnar sig åt detta. Och just han är under detta halvår ordförande för EU, i enlighet med reglerna om att varje land sitter ett halvår i taget..

Behövs det ens sägas att i Ungern och Polen går det åt fel håll och i hög fart?
Just nu är det kanske mest akuta, att Polens regering har byggt en hittepå-domstol (med inte-riktiga domare) som fått makt över alla polska domstolar och som i veckan meddelade att EU-domstolen inte har behörighet att lägga sig i polskt rättsväsende.

Ansvarig EU-kommissionär Didiers Reynders skrev på tisdagen till polska staten och meddelade att man måste rätta sig efter vad EU-domstolen just sagt om detta hittepå och att man förväntar sig svar inom en vecka och handling senast den 16 augusti.
“Annars begär vi att EU-domstolen utdömer dagsböter,” följde Reynders upp.
Det kan snabbt stå Polen dyrt att vägra respektera EU-domstolen, oavsett vad deras hemmagjorda domstol säger.

EU-kommissionen har hittills undvikit att ta öppen strid med Ungern och Polen utan använt vad mindre genvägar som finns. En förklaring är att dessa länder har haft stöd av Tysklands ledande politiker och ett tjugotal andra EU-länder som inte vill låtsas om de alltmer uppenbara problemen med rättsstaten.

Kanske biter EU-kommissionen i, till slut.
Just nu hänger mycket pengar i balansen för Ungern och Polen – pengarna ur återhämtningsfonden ska ju enligt ett ganska färskt beslut inte ges till länder som brister i respekt för rättsstaten.
EU-kommissionen har hittills godkänt 18 EU-länders återhämtningsplaner men godkännandet för Polens och Ungerns plan dröjer…
Det handlar om 7,2 mdr euro för Victor Orbans del (som för övrigt måste utlysa val snart).
Det är nära 24 mdr euro för Polen.

Sverige, slutligen, får beröm för mycket (korruptionsfrihet, öppenhet, mångfald i ett fritt media, digitalisering av rättsväsendet) men har sina egna svagheter.
Sveriges första plan mot korruption i offentliga sektorn (utom i statliga bolag) från 2020 till exempel, visar sig vara oklar, sakna både konkreta mål och datum för genomförande samt inhämtade inte civilsamhällets åsikter i någon högre grad.

Utnämningen av svenska domare oberoende politikerna, är en bekant gammal stötesten som åtminstone ligger i en pågående statlig utredning. Leverans först 2023. Men EU-kommissionen tar också upp de svenska domarnas oro över bristen på resurser som gör att domarna inte ser hur de ska kunna hålla uppe tempot i arbetet.

Här finns fler detaljer. Att domarnas löner sätts i kollektivavtal med arbetsgivaren staten, öppnar för möjligheten att belöna “snälla” domare och straffa elaka. Lagstiftade löner satta med tydliga kriterier skulle undanröja den risken.

Frågan om ett oberoende “domarråd” som övervakar utvecklingen nämns i rapporten (finns inte i Sverige, osäkert om det kommer) med hänvisning till att många EU-länder håller på att inrätta sådana för tillfället (bl a på uppmaning av Europarådet).

Lobbying är en väldigt hemlig aktivitetet i Sverige, konstaterar rapporten. I EU måste lobbyister registrera sig offentligt och ledande befattningshavare måste offentliggöra vilka lobbyister de möter.
I den svenska maktens korridorer får vi aldrig veta vem som rör sig.

Detta, påpekar rapporten, lämnar också Sverige naket inför risken med utländska mutor, något som bara sällan gått till åtal.

Slutligen nämner rapporten utan att kommentera, att Sverige är ett av de länder som inte har en förutsedd ordning för staten i akuta kriser utan var när covidpandemin först kom, hänvisad till rekommendationer.

Rättsstatsrapporterna är alltså väl värda att följa, de ser ut att få intressanta effekter mycket bredare än man kunde tro.