Nord Stream-hotet leder till mer EU i energisektorn

EU-regeringarna är beredda att ge EU makt över vem de sluter energiavtal med.
Normalt vore det otänkbart men det handlar om att stoppa ryska Nord Stream II.


På fredagen enades EUs regeringar till slut om att ge EU-kommissionen ett ord med i laget när de planerar att sluta energiavtal med externa länder.

Kommissionen får rätt att utvärdera om det nya avtalet bidrar till – eller kanske skadar – målet att ge Europa ett större energiberoende.

Förslaget är från november 2017 och Europaparlamentet godkände det redan i april 2018 medan de flesta EU-regeringar från början bromsade (inklusive Sverige) för att de vill inte förlora något inflytande över sin egen energisituation.
För EU-kommissionen är det helt logiskt att den borde ha rätten att göra sådana inspel.
EU-länderna har trots allt beslutat att skapa en energiunion med som en av de viktigaste målen, att göra EU mindre energiberoende av politiskt olämpliga regimer.
Som Ryssland till exempel.

Och diskussionen har efterhand kommit att handla allt mer om just Ryssland.
Ryssland levererar redan mycket av EUs naturgas (40 procent).
Ännu en gasledning skulle kraftigt öka mängden.

Men framförallt ger Nord Stream II Ryssland chansen att slippa Ukraina som transitland genom att lägga ledningen i Östersjön vilket försvagar Ukrainas redan utsatta läge gentemot sin granne.

USA avskyr idén om en Nord Stream II (USA vill sälja sin egen, dyrare, gas till Europa). Varken Obama, hans vice president Joe Biden eller Donald Trump har varit blyga för att meddela detta.

Just nu hänger ett amerikanskt hot över alla inblandades huvuden, att USA kommer rikta ekonomisk bojkott mot alla företag som deltar i bygget av – ja, eller alls gör affärer – med Nord Stream II.

Att EU-förslaget ändå varit svårt att få igenom bland EU-regeringarna beror på några länder vars energibolag äger nära hälften av Nord Stream II (tyska, österrikiska, franska och holländska bolag).
De har hävdat att den ryska gasen inte har något med politik att göra, bara kommers.

Nu bytte dock Frankrike fot.
Och därmed blir den envisaste motståndaren av alla, Tyskland, nedröstat.
Det är högst sannolikt att Angela Merkel har gett president Macron grönt ljus att rösta ner henne.
Hon sägs ha veknat, bland annat på grund av nya ryska aggressioner mot Ukraina men det amerikanska hotet om sanktioner kan nog också ha vägt in.

Hur EU-kommissionen tänker agara när man får chansen att utvärdera Nord Stream II:s påverkan på europeiskt energiberoende, det vet vi redan.
”Den bidrar inte till europeisk energisäkerhet eller diversifiering och vi stöder den därför inte,” svarade energikommissionär Miguel Arias Canete på direkt fråga senast i september förra året.

För den svenska regeringen är beslutet en lättnad.
USA har pressat Sverige att göra vad man kan för att stoppa ledningen i Östersjön.
Men Ryssland rasar över EUs tilltänkta inblandning.
Och svenska östersjökommuner har tjänat bra med pengar på att öppna sina hamnar för det ryska byggprojektet.

Statsminister Stefan Löfven har värjt sig och försökt skjuta från sig det diplomatiskt känsliga ärendet till EU-kommissionen.
Samtidigt har han vägrat skriva under ett protestbrev mot gasledningen tillsammans med nio östeuropeiska EU-länder.

Det är inte roligt för ett litet land att hamna i kläm mellan USA och Ryssland.

Den svenska regeringen får nu istället, liksom flera andra EU-regeringar, förklara varför de accepterar en suveränitetsförlust i en nationellt känslig fråga som energi.
”Vi ska inte ge någon mer beslutsmakt till EU,” har Löfven lovat.

Men sanningen är förstås inte svårare än att det är en stor lättnad för ett litet land i kläm mellan stormakter att kunna luta sig mot EU.


























About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU