Angela Merkel lotsade på sitt sista möte som EU-ordförande igenom historiska beslut. Men efter 15 år som Europas ledare avgörs hennes renommé av vad som händer under de närmaste veckorna i Brexitförhandlingarna.
Det var i december 2005 som Angela Merkel på sitt första EU-toppmöte visade att Europa fått en ny ledare. Hon klev in och lyckades få de splittrade stats- och regeringscheferna att enas om en ny långtidsbudget.
Det talades redan då om en ”secret EU president”.
Nu 15 år senare avslutas ett halvår med Tyskland som EU:s ordförandeland med att EU-ledarna enas om en rekordbudget på drygt 1 800 miljarder euro, inkluderande ett historiskt beslut om att EU ska låna upp 750 miljarder för att bidra till att få igång Europas ekonomier efter coronakrisen och öka takten i klimatsatsningarna.
Det var framför allt en omsvängning av Tysklands tidigare vägran att gå med på sådan ekonomisk solidaritet som banade väg för beslutet.
Angela Merkel har i rollen som Europas ledare fört en balansgång att gynna Tysklands intressen och krav samtidigt som hon ständigt strävat efter att hålla samman EU. Det syntes på det här toppmötet:
+ En uppgörelse med Ungern och Polen om rättsstatsregler i långtidsbudgeten som innefattar svårtydda skrivningar i toppmötets slutsatser om när och hur regelverket ska införas. Viktor Orban och Jaroslaw Kaczynski räknar med att ha fria händer över nästa parlamentsval 2022 och -23 tack vare att domstolen ska pröva uppgörelsen, medan EU-kommissionens Ursula von der Leyen försäkrar att brott mot rättsreglerna träder i kraft från 1 januari 2021.
Kritiker pekar på att tyska bilindustrin med stora fabriker i Ungern ser Viktor Orban som en viktig partner i EU.
+ Ett uttalande om Turkiet som mest är fortsatta vädjanden till president Erdogan att inte bryta mot internationella avtal i östra Medelhavet, trots att det är direkta attacker mot EU-länder. Merkel pekas ut som ledande i motståndet mot sanktioner.
”Most Greek media reported on Friday that the EU leaders’ decisions on Turkey will have zero added value and predicted that Erdoğan will be even more aggressive in light of Europe’s mild steps.”
Angela Merkel sträckte sig inte längre än till att på presskonferensen efter toppmötet säga att hon är ”ganska besviken” på Turkiet.
Men vad som kommer att skrivas i historieböckerna EU och Europa 2020 avgörs ändå de närmaste veckorna av utgången av Brexitförhandlingarna.
Ett totalt brott i handeln och relationerna mellan EU och Storbritannien innebär ett historiskt fiasko för Europa..
Den brittiska regeringen med premiärminister Boris Johnson verkar helt oförmögen att hantera de förväntningar och luftslott den byggt upp om att återskapa den brittiska suveräna stormakten med den brutala ekonomiska verklighet som väntar vid en No Deal Brexit.
Onsdagskvällens möte mellan Boris Johnson och EU-kommissionens Ursula von der Leyen fick EU-kommissionen att offentliggöra sina övergångsplaner efter en No Deal, och Boris Johnson att uppmana brittiska folket att förbereda sig för en No Deal.
Uppenbarligen förstår Boris Johnson inte allvaret i läget när han möter EU-kommissionens ledare. Han tror fortfarande att det går att ändra spelplanen. Johnson erbjöd sig på torsdagskvällen att resa till Berlin och Paris för att försöka ändra förhandlingsvillkoren.
Det finns många skäl för Angela Merkel att kliva in i Brexitförhandlingarna. Hon har gjort det förr.
I fjol höstas var det ett telefonsamtal mellan Merkel och Boris Johnson som fick den nytillträdde premiärministern att inse att hans proklamationer om hur han skulle fixa Nordirlandproblemet inte höll. Financial Times påminner:
”Old Brexit-watching hands will remember the “Merkel moment” of the 2019 process, when the German chancellor was “brutally frank” on the phone with Mr Johnson about the fact that the EU would not agree to a technological trade border in Ireland — something David Frost, his negotiator, had been promising they would. At the time, Downing Street initially erupted in fury but then the penny seemed to drop and Mr Johnson had his famous meeting on the Wirral with the-then Irish Taoiseach Leo Varadkar and nine days later a deal was done.”
Ett nytt ”brutally frank” samtal mellan Angela Merkel och Boris Johnson kanske kan få honom att äntligen inse vad som krävs av ett icke EU-land för att få frihandel med världens största marknad.
Ursula von der Leyen förklarade det på ett tydligt sätt på slutpresskonferensen. Det viktiga är jämbördiga villkor för handeln, som gäller på EU:s inre marknad för statsstöd, miljöregler, arbetsskyddsregler mm:
– EU kräver rättvisa konkurrensvillkor, det är fundamentalt. Om EU höjer sina ambitioner behöver Storbritannien som lämnat EU inte följa efter. Men då kommer EU att anpassa tillträde till EU:s inre marknad. Och det samma kan Storbritannien göra om man höjer sina ambitioner, förklarade von der Leyen.
Om Boris Johnson får höra det här beskedet vid ett besök i Berlin kanske polletten faller ner.
Trots Angela Merkels historiska 15 år som Europas ledare avgörs slutbetyget av vad som händer de närmaste dagarna.