Dags för folket att släppas fram att tycka fritt om EUs mål, medel och syften.
Det får bara inte leda någonvart.
Mycket försenat pga pandemi bland annat, är det dags att öppna folkkonferensen om EU.
Så därför skriver idag elva små EU-länders regeringar (inkl den svenska) till sina 16 med-regenter i EU och förklarar att det hela får inte leda till någon ny lagstiftning.
Och det ska handla om de prioriteringar som EU beslutat i sin strategiska agenda.
Men annars får folket förstås tänka fritt.
Om klimat.
Om rättsstaten.
Om trygghet vid gränserna.
Ja, de elva har hela listan över vad de kan acceptera från folket.
Idén om en folkkonferens var ursprungligen Emmanuel Macrons. När han kom till makten i mars 2017 i ett politiskt klimat färgat av de europeiska väljarnas strömhopp till nya populistpartier, kändes det rätt att ge folket sin chans att säga sin mening om EU.
När de andra EU-ledarna tvekade – och de gula västarna härjade i Paris – lanserade han själv en nationell debatt där tiotusentals möten runtom landet kompletterades med möjligheten att delta digitalt.
Det var uppskattat bland de som deltog men resultatet?
Svårt att säga. Presidenten själv anser sig ha gått vidare med vad han hört folket säga. Hans motståndare bara fnyser.
Om andra europeiska ledare var svala till hans folkliga idéer så hoppade i alla fall Europaparlamentet entusiastiskt på. Ursula von der Leyen kände sedan att det här var något hon måste garantera de folkvalda, för att säkert bli utsedd till kommissionsordförande.
Fast forward till våren 2021 och nu ska det bli av. Europaparlamentets talman David Sassoli, rådets ordförande i vår Antonio Costa och von der Leyen (se bild ovan) har skrivit på ett gemensamt engagemang.
Låt sedan hundra blommor blomma i möten – fast mest digitala sådana – som framöver ska dras igång.
Alla stora konferenser inleds med ett plågsamt förfäkteri om bordsplatser, ordförande och dagordning.
Så även den här.
Hittills har detta resulterat i att folkkonferensen fått en verkställande styrelse med alla tre EU-institutioner som vardera sänder tre män (ja, lustigt nog ingen kvinna!) och där nationella parlament ska ges observatörsroll.
För parlamentets del leds gruppen av veteranen Guy Verhofstadt, belgisk liberal och en av få kvarvarande federalister i EU-debatten.
Verhofstadt var med redan på den gamla tiden när den första folkliga konferensen om EU hölls kring milleniumskiftet. Den debatten utmynnade i EUs konstitution vilken förkastades i två folkomröstningar (holländsk och fransk).
Att väcka folkets förväntningar utan att vara tydlig med vad folket kan få, är en mycket vansklig operation vilket Emmanuel Macron kan intyga.
Kanske de elva ”jodå prata fritt ni men inte sååå fritt”-länderna har tagit lärdom av tidigare erfarenheter när de nu begränsar samtalsämnen och utgång redan före start.