Nya tider i EU – låna är bra, spara är dumt

Glöm moralpredikningarna. Nu är låna och investera RÄTT medan spara och skära ned är fel, fel, fel.
Tyskland har vänt vilket vänder hela EU-båten
så regeringen Löfven får nog kliva ombord.

Tyska finansdepartementet gör en svart nolla i avskedshälsning till Schäuble

Minns ni Keynes? Den brittiske ekonomen som var så i ropet under delar av 1900-talet men vars teorier varit utskrattade sedan 1980-talet eller så.

John Maynard Keynes hävdade efter första världskriget att staten måste spendera stort för att ta ett land ur krisen.
Han satt i radion och mästrade engelska husmödrar att de måste shoppa, shoppa, shoppa, shoppa för det var patriotiskt. Få hjulen att snurra.

Nya tider, nya trosbekännelser. Vi har vant oss vid under 2000-talet att det värsta som finns är att vara skuldsatt, alldeles särskilt om man är en stat.

Statsminister Göran Persson blev rent biblisk i tonen: ”Den som är satt i skuld är icke fri” och alla socialdemokrater i regering efter honom har skrutit över hur de fått ned den svenska statsskulden: Nej, vi kan inte satsa på X, Y eller Z. Skulden måste ner först.
Svenska hushållens samlade upplåning (mest till bostad) är bland den högsta i Europa och det har i många år varit Riksbankens, OECDs, IMFs och EU-kommissionens eviga bekymmer.

Tyskarna fick istället beröm för att de mer än andra levde upp till den heliga tron på sparandet. Och det fortsattede med, även sedan landet med eurons införande fått en exportboom utan like och skaffat sig triljoner i överskott på sin handel.
”Schwarze Null” har stridropet hetat i Tyskland. Svarta siffror på bottenraden i räkenskaperna, inte röda (som ju står för minus).

Men den tiden är förbi och ju fortare vi begriper det, desto bättre.

Förbundskansler Angela Merkel övergav helt sonika ”schwarze Null” tidigt i coronakrisens inledning.
Sanningen är förstås att omvändningen har varit på gång länge, corona blev spiken i kistan. Tre skäl framförallt:
1) Trump är rasande över det tyska beteendet (tjäna/spara) och hotar att hämnas för det på tysk bilindustri,*
2) Tyska krav på nedskärningar i andra euroländer har demonstrerat skrämmande tydligt att sparande i kris enbart skapar djupare kris,
3) Tysk ekonomi såg under 2019 ut att gå in i en lågkonjunktur vilket gjorde att idén om stimulans började fresta

Tyskland har fram till nu hållit tillbaka hela EU med sina envisa krav på nedskärningar och sparande. Den tyska idén att inga pengar ska gå ut ur en statskassa, ledde till att Europeiska centralbanken fått prångla ut likviditet för att hålla den europeiska ekonomin gående – med Merkels goda minne.
Ja, här är kanske ett fjärde skäl till att omvändningen kom just nu:
4) Tysk författningsdomstol läste tyska konstitutionen och bestämde att Tyskland får inte delta i fler ECB-operationer av det slaget.

Den domen gör inte längre så mycket, för nu är alltså oket på statsfinanserna avkastat.
Tyska parlamentet godkände i slutet av mars att staten lånar upp 356 miljarder euro varav drygt 150 mdr genast och 200 mdr senare, samt att skapa en 500 mdr stor garantifond för näringslivet.

Detta innebar att parlamentet måste suspendera lagen om lånetak för staten.
Alltså den lag som Merkel 2011 tvingade alla andra euroländer att införa i lag (om de ville se någon hjälp från Tyskland alltså) för nu – då – skulle det sparas.
Vilket bl a lett till det märkliga faktum att under de senaste åren när räntorna legat nära noll eller på minus, så har Tyskland låtit bli att underhålla och bygga ut sin infrastruktur liksom sin militär.

Den tyske ämbetsman, Tomas Wieser, som ledde Tysklands hårda framfart under finanskrisen medger glatt nu att de gjorde fel och säger nu, apropå EU-fördragets heliga paragraf om att en stat får ha högst 3 procent i budgetunderskott:
”Jag tror ingen är så dum att de föreslår att framöver gå tillbaka till minus tre procent…”

Nej, nu ska det spenderas. Tyska staten lägger själv totalt ut motsvarande 10 procent av landets BNP.
Bara i dagarna har Tyskland nämligen godkänt ett nytt paket med 300 euro i extra bidrag för varje barn och sänkt pris på varor genom sänkt moms för motsvarande 20 miljarder euro.
Det är som att höra Keynes prata med husmödrarna.

Tyskland får beröm för det valet, som det smartaste sättet att locka tyskarna att konsumera. Det kan behövas för folket verkar hittills inte så benäget att överge den gamla ortodoxin och sluta spara.

Nu kanske ni förstår varför Angela Merkel kunde stå med president Macron och begära att EU lånar upp 500 miljarder euro utan att darra på rösten.
Hon är omvänd.
Låna är rätt, investera är rätt.

Detta gäller inte bara Tyskland utan hela Europa, liksom övriga världen. Amerikanska staten har t ex beslutat att låna upp fem gånger så mycket som den gjorde under finanskrisen, 3 triljoner dollar.

Svenska regeringen har också slagit in på den nya linjen. Upplåningen i svallvågorna av corona beräknas öka svensk statsskuld med 10 procentenheter – från 35 procent av BNP till 45 procent.
Men vår finansminister är nog inte omvänd på samma sätt som Merkel. De gamla moraliska övertonerna hörs i hennes uttalande när hon understryker att ”Sverige kan göra detta för att vi har muskler” (en låg statsskuld tidigare) och förmanar att vi ska akta oss för en ”onödigt stor ökning.”

Faktum är dock att finansminister Magdalena Anderssons och statsminister Stefan Lövens argument mot upplåning inte biter på många längre.
Man blir inte tagen på allvar för tillfället om man kallar ett land för omoraliskt för att de har skulder.

Nej, EU-upplåningen blir av och den blir på cirka 750 miljarder euro, att fördela mellan 27 länder. Det finns dock gott om saker att diskutera och ifrågasätta med EUs plan för återhämtning.
Bättre att skjuta in sig på dessa, om regeringen Löfven vill få in ett ord i debatten.

En fråga till exempel – när det nu blir kapplöpning om pengar att låna, får vi en rasande inflation då?
Kommer vi konkurrera ut varandra på lånemarknaden?
Kommer otäcka krafter köpa upp lånen så att vi sitter i någons knä framöver där vi inte vill sitta?

All denna upplåning, all denna statliga stimulans för att rädda näringslivet, leder förstås till en större stat.
Förmodligen var vi på väg dit ändå med finanskris, migrationskris och conorakris men upplåningen garanterar det.
Självklart kommerstaten ställa villkor i utbyte för sin assistans. Det kommer EU också att göra. Här kan den svenska regeringen kasta sig in med goda idéer (och varför inte med idéer som gynnar svenskt näringsliv).

Just nu sitter staten/EU med kort på hand för att avgöra vilka delar av näringslivet som överlever. Finns sakkunskapen och metoderna i det offentliga för att styra pengarna till rätt företag?
Pengarna ska väl inte pytsas ut till flygbolag som ändå var på väg att gå under?
Eller hamna i fickorna på amerikanska jättebolag?
Eller gå i tröstpris till Polen för att man måste ställa om från kolet…vilket landet sedan ändå vägrar att göra.

Att diskutera vart pengarna ska gå, är särskilt viktigt om vi tar stora lån som ska vara betalda först 2058 (enligt EU-förslaget). De som i framtiden kommer att betala, förtjänar att pengarna har använts till investeringar som är bra för dem.

Nya tider ställer nya utmaningar. Det vore bra om svenska politiker och ekonomer kastade sig in i denna europeiska debatt som öppnas nu.
För lånedebatten är över.


* Fotnot: Tyska banker använde sedan dessa sparmedel till att placera i framförallt USA och Sydeuropa och bidrog därför i högsta grad i den obalans och finanskris som följde