Det finns några jättebolag i världen som är större och på många sätt mäktigare än hela länder.
Igår gjorde EU ett litet försök att klippa deras vingar.
Det är här vi är…
Bilden visar alltså först världens största bolag för 2018 (data är verkligen det nya guldet) och därefter världens största bolag tio år tidigare, år 2008 (idel olje- och gasbolag).
Detta är bakgrunden till EUs ambitioner att reglera data och de stora plattformsbolagen.
Men det handlar inte enbart om att dessa jättar är stora. Det handlar lika mycket om hur de påverkar hela samhället.
Till exempel att Google, Youtube och Whatsapp, mfl, under ISIS´ mest mordiska år gav terrorister fritt spelrum att sprida terror och vinna anhängare via nätet och det var inte mycket lagstiftarna kunde göra åt det.
Det handlar också om att statliga utredningar i efterhand kunnat belägga att presidentvalet i USA liksom folkomröstningen om brexit kunnat snedvridas med hjälp av twitter och facebook mfl.
Samt att dessa bolag inte velat göra något åt saken.
Den stora frågan är förstås; Hur reglerar man framgång i en marknadsekonomi?
EU gjorde ett försök med tech-jättarna för några år sedan vilket blev GDPR – rätten för konsumenter att få veta vad bolagen gör med deras data (och att säga nej) i en personuppgiftslag.
Å ena sidan blev GDPR en global succé som senare kopierats i många andra länder.
Å andra sidan gjorde den väl ingen större skillnad. För hur ska en facebook-användare kunna säga nej när det betyder att man inte får använda facebook längre?
EUs andra försök kom alltså igår och består av två större regelpaket: Digitala Tjänster-paketet och Digital Marknads-paketet.
De nya reglerna som föreslås här, ska framförallt hindra IT-jättarna att utnyttja sin massiva dominans till att göra slut på all konkurrens. EU hoppas att den här insatsen ska göra det möjligt för mindre företag att vinna större utrymme på marknaden.
En ny affärsform identifieras i lagstiftningen, kallad grindvakt (gatekeeper), vilken är en form som myndigheterna ska hålla under särskild kontroll framöver.
Amazon är t ex en grindvakt när deras sajt är platsen där vi kunder söker, hittar och beställer varor som kan komma från många tusen olika försäljare. Amazon befinner sig då i en unik position att påverka oss kunder.
De nya konkurrensreglerna föreslås bland annat att åstadkomma att…
…Amazon ska t ex inte gratis ha rätt att suga upp alla uppgifter om kunder från säljare som lägger ut produkter via deras plattform, vilket Amazon sedan använder för att utveckal sina egna produkter och tjänster.
…Google ska inte fritt kunna trycka undan konkurrenters produkter till förmån för sina egna, när en användare letar information på sökmotorn.
…Apple ska inte kunna lägga in egna appar i mobilerna som kunden sedan tvingas eller luras att använda före de alternativ som konkurrenterna erbjuder.
En intressant detalj för oss användare är att vi föreslås få rätten att veta varför vissa annonser dyker upp i vårt flöde. Algoritmerna ska ut i ljuset.
Dessutom ska plattformarna tvingas att rensa och plocka bort illegalt innehåll från sina sajter mycket snabbare än nu – eller få rejäla böter.
Plattformarna ska visserligen inte bära ansvar för vad illegala grejer vi användare håller på med på deras sajter. Men om de inte griper in, trots att de uppmärksammat vad som pågår, väntar rejäla böter.
Idén cirkulerade i förväg att varje medlemsstat borde få övervaka internetbolagen (svensk tumme upp för det) men i förslaget har EU-kommissionen istället stannat för att övervakningen av att jättebolagen sköter sig vilar på EU-kommissionen, förstärkt av en kommitté bestående av dataexperter från varje medlemsland.
De affärsvillkor som EU-kommissionen nu sätter upp känns inte orimliga. De kan jämföras med att i USA har Google och Facebook stämts inför domstol för att strypa konkurrensen och Joe Bidens parti demokraterna diskuterar att tvinga bolagen brytas ned i mindre, för samhället hanterbarare, delar.
Men EU-reglerna var tydligen illa nog för IT-jättarna att ha satt in en massiv och utdragen lobbyingkampanj.
Google har varit hetast på gröten med 160 möten (i EU måste möten med lobbyister på chefsnivå offentliggöras).
Google ligger också bakom en plan för att misstänkliggöra EU-kommissionären Thierry Breton som tllsammans med kommissionär Margrethe Vestager står för förslagen.
Den lobbying-insatsen kommer nu garanterat att riktas mot Europaparlamentet och kanske även de nationella regeringarna, när förslaget går vidare till förhandling och beslut.