En helt ny form för industripolitik i Europa utvecklas just nu i Bryssel där EU-tjänstemännen intar ledarrollen.
Denna gång gäller det att säkra sällsynta mineraler.
EU hade väldigt gärna knutit ihop säcken om Mercosur-avtalet på veckans toppmöte med Latinamerikas stats- och regeringschefer men motparterna var mer självmedvetna än de brukat vara.
Detta handelsavtal med Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay från 2019, hängde ju först upp sig på att några EU-länder (med Frankrike, Irland och Nederländerna i spetsen) ansåg att klimatkraven var för svaga.
(Alternativt vill de mest skydda sin egen köttproduktion.)
Fast just nu hänger avtalet upp sig på att de latinamerikanska ledarna anser att maktbalansen har skiftat till deras fördel.
Vad ingen anade när förhandlingar om Mercosur-avtalet inleddes tidigt 2000-tal, var nämligen att latinamerikanska länders fyndigheter av sällsynta mineraler snart skulle befinna sig i allas sökljus.
Som bekant så hettar den internationella kapplöpningen om de kritiska mineralerna som krävs för all elektronik liksom för klimatteknologi upp.
Men den alltid alerta EU-kommissionen har utarbetat en ny modell som ska skjuta Europa ut ur startblocken.
EU-kommissionen har förhandlat med Argentina och Chile om att investera i deras gruvsektor, förbättra arbetsvillkoren för arbetarna, skydda miljön och hållbarheten i brytningen i utbyte mot de eftertraktade mineralerna.
Kort sagt, EU ska bli en köpare som tar samhällsansvar.
EU-kommissionen har lovat mer, nämligen att europeiska företag ska flytta produktion och jobb till dessa länder. Till en början är en elbuss-fabrik utlovad och EU-kommissionen förhandlar som bäst med europeiska företag för att skapa ett privat konsortium som vill leva upp till det löftet.
Detta är lite av en ny roll för EU-tjänstemännen och en ny vändning i hur man ser på marknadskrafternas roll i samhället.
Men tydligen är modellen här för att stanna.
Den har ju redan prövats med stor framgång för att ta fram vaccin mot covid19 år 2020 när EU-kommissionen satt i förarsätet.
Den har testats en andra gång förra våren, när det var EU-kommissionen som i förhandlingar säkrade gas till Europa sedan Rysslands export fallit bort.
Och modellen användes en tredje gång denna vår, när EU-kommissionen tog på sig uppgiften att förmå industrin producera ammunition sedan den tagit slut i Ukraina.
Och nu tar EU-kommissionen alltså på sig att skapa kommersiella uppgörelser för att få hem kritiska råvaror till Europa.
Toppmötet avhandlade annars nya samarbeten på alla tänkbara områden (det hackade rejält i Ukraina-diskussionen som Latinamerika vill se som ett internt europeiskt problem), det lades till nya områden och det skrevs ett antal bilaterala handelsavtal.
EU ansträngde sig extra och ordnade en galamiddag.
Skälet till att européerna är så angelägna att 25 av EUs 27 stats- och regeringschefer infann sig till veckans toppmöte (det brukar ärligt talat mest bli B-skådespelare på liknande begivenheter), var förstås just dessa sällsynta mineralerna som annars mest står att finna i Kina.
Det handlar om mer än affärer, det handlar om strategisk autonomi.
Och så handlar det om att komma först.
USA – som inte heller är välförsett – ligger före EU med att starta upp brytning av kritiska råvaror på amerikansk mark.
Men kanske kan EU hinna före med att sy upp leverantörer från andra kontinenter.