Oljebolaget Exxon stämmer EU för beslutet att beslagta övervinster under energikrisen.
De har en hygglig chans att få stopp för det.
Pressade av ilskna väljare tog EU-regeringarna ett ovanligt beslut i början av oktober när energipriserna hade plågat dem länge.
De ska under 2023 beslagta ”övervinster” från energibolag som tjänat multum på pristurbulensen utan att ha haft några extra kostnader. Runt en tredjedel av de vinster som överstiger 2 000 kr/ MwH under året 2023, ska dras in av staten.
Pengarna ska sedan omdirigeras till att kompensera drabbade hushåll och småföretag.
Den amerikanska oljebjässen Exxon går nu till domstol för att få beslutet upprivet.
Exxon skjuter in sig på att beslaget skulle vara en skatt, inte som EU-kommissionen vill kalla det, ett ”solidaritetsbidrag.”
Skatt ska enligt EUs fördrag beslutas med enhällighet. Har EU alltså med ett listigt penndrag slunkit förbi kraven från sitt eget fördrag här?
En svensk parentes – man skulle tro att den svenska regeringen borde ha argumenterat precis som Exxon.
Sverige har nämligen med envis regelbundenhet i Bryssel motsatt sig allt skatterelaterat som en IT-skatt, regler mot skatteflykt och bokföringsregler för globala koncerner – allt enligt principen att skattebeslut är nationella.
Svenskt Näringsliv invänder mot vinstskatten med just de argumenten.
Men inte Tidö-regeringen.
Regeringen Kristersson godtog tvärtemot EU-förslaget i oktober och förtydligade det sedan i svensk lag i december.
Alla Tidö-partier stödde regeringens åtgärd i riksdagen.
Exxon (som för övrigt gjort rekordvinst på 20 miljarder dollar enbart under ett kvartal 2022) förklarar sig ha all sympati för de européer som drabbats av höga elpriser men är bekymrad över olyckliga effekter som skatten kan få på Europa.
”Skatten blir kontraproduktiv eftersom den skadar investeringsviljan och investerares förtroende för EU-länderna,” förklarar talespersonen Casey Norton.
Kan det amerikanska bolaget vinna sin stämning? Det beror på hur man läser EU-fördraget
Det finns utrymme för EU-regeringarna att göra akuta ingrepp under en energikris i artikel 122:
”Utan att det påverkar tillämpningen av övriga förfaranden som föreskrivs i fördragen får rådet på förslag av kommissionen i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till den ekonomiska situationen, särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet.”
Men, säger Exxon, det där håller inte eftersom en vinstskatt inte löser problem med energiförsörjningen.
Här kan möjligen EUs jurister gå på linjen att artikel 122 ska förstås så att den kan användas för att lösa andra problem än försörjningen.
Exxons riktigt tunga argument är att det inte rör sig om ett ”bidrag” utan om en skatt. EU-beslutet borde därför ha förhandlats och tagits enligt regler för skattefrågor – med enhällighet.
Så när är ett påtvingat uttag ett ”bidrag” och när blir det en ”skatt”?
Och har EUs förordning verkligen beslutat om en skatt fast förordningen lämnar öppet för medlemsländerna att utforma betalningen lite hur de själva vill?
Skulle det hela räknas som nationell beskattning, blir det svårt för domstolen eller Exxon att ha synpunkter, den nationella suveräniteten är stor på skatteområdet.
Här har EU-domstolen fått en intressant tvist att slita och hur det går, är svårt att gissa.
Under tiden har flera EU-regeringar redan infört egna nationella varianter på uttag av ”övervinster” på energimarknaden.
Nyhetsbyrån Reuters hittade i början av december 13 länder som hade gjort så (15 med Norge och Storbritannien) och sedan dess har Irland samt Sverige kommit till.