Om Löfven väckte en sovande EU-björn med sitt toppmöte

Har Stefan Löfven väckt sovande EU-björn med Göteborgstoppmötet?
Den svårbesvarade frågan har varit fokus för svensk medias rapportering därifrån.

De borgerliga partierna – minus delvis Liberalerna – plus de svenska arbetsgivarna är bombsäkra på att statsminister Löfven borde ha låtit bli att bjuda in EUs stats- och regeringschefer till ett ”socialt” (=arbetsmarknads-) toppmöte.
Att EU ges en chans att diskutera frågor om löner att leva på o liknande, kan bara leda till hot mot den svenska modellen.
Nya lagförslag, nya EU-regleringar.
Och det vill man inte ha.

Den borgerliga sidan ser inget behov att rubba maktbalansen på arbetsmarknaden.
Lönerna har den nivå de ska ha.
Arbetsvillkor likaså.
Därför är det riskfyllt att lyfta diskussionen till EU.

Socialdemokraterna vill faktiskt inte heller ha EU-inblandning.
Eller de svenska fackförbunden.
Ju viktigare aktör EU blir för arbetsmarknadsfrågor, ju svagare aktör blir sossar och fack för de svenska löntagarna.
Vem vill såga av grenen man sitter på?

Men det här är Löfvens och fackens egna frågor och de anser sig bäst i världen på dessa – frestande att visa sig duktig i EU-sammanhang.
Och de påpekar att Sverige alltid kan stoppa förslag som skulle ge mer makt till EU.

Båda sidor har rätt.
Självklart nöjer sig EU inte med att bara prata, räkna kallt med fler EU-initiativ.
Kommer det ge EU mer makt över löner och socialförsäkringar?
Svaret måste vi leta genom att backa och försöka se den större bilden,

För det första – sociala frågor hamnade inte i EU-fokus för att Löfven fick för sig att bjuda till toppmöte om saken.
Social rättvisa och en lön att leva på, är högaktuellt i de flesta EU-länder sedan den djupa ekonomiska krisen äntligen släppt.
Löntagarna har utstått år av offentliga och privata nedskärningar, det är dags att återställa en rubbad balans.

Därför snickrade EU-kommissionen på sin sociala pelare, långt innan Löfven fick sin idé till toppmöte.
Den var i stora delar klar att läggas fram hursomhelst.
Och den var välkommen på de flesta håll i Europa.

Dels därför att politikerna säkert vill medborgarna väl.
Dels därför att medborgarna tycks falla för populister och byta ut sittande politiker när tiderna blir besvärliga.
Det sista är en akut överlevnadsfråga för en del europeiska politiker.

Borgarna kan därför absolut säga `vad var det jag sa`, förmodligen kommer ganska snart förslag om minimilön i Europa och alldeles säkert förslag om en ny EU-myndighet som övervakar rättvisa arbetsvillkor.

Förslaget om minimilön blir dock inte att alla EU-länder ska ha samma minimilön.
Det lär bli kriterier som lägger fast var en nationell rimlig minimilön borde ligga.
Och kollektivavtalsmodellen i Sverige (Finland, Danmark och Tyskland) kommer att räddas.
EU känner väl till och accepterar vår modell för lönesättning.

Notera att båda förslag som nämns ovan, grundas i att Västeuropa anser att östeuropéerna pressar löner i väst genom att utnyttja kryphål och luckor i den fria rörligheten som gör det möjligt att lönedumpa.
Det är vad man vill komma åt med minimilöner.
Det är också vad man vill komma åt med en  EU-byrå.

Som svenska fackförbund kan berätta för er, är det otroligt idag svårt att kolla om ”tillfälligt utstationerade EU-arbetare” fuskar med att leva upp till EU-reglerna för deras hemländers nationella myndigheter lägger inte ett finger i kors, när facken söker information om deras medborgare.

Kommer EU-förslagen att gå igenom, kommer mer makt att flytta till EU-nivå?
Där kan faktiskt sossarna säga `vad var det vi sa`för det kommer att bero helt och hållet på medlemsländerna.
Östeuropéerna kommer att ta fajten för att stoppa förslagen.

Men det kommer också att bero på arbetsmarknadens utveckling framöver.

De östeuropeiska länderna har lysande tillväxtsiffror (5-6 procent) och börjar känna av arbetskraftsbrist. vilket leder till krav på höjda löner.
Lönepressen från Östeuropa kanske lättar framöver.

Andra utmaningar på arbetsmarknaden kan visa sig mycket snart bli större och viktigare att ta itu med.
Som t ex att den digitala frammarschen med artificiell intelligens kan kasta om villkoren för löntagare på oväntat sätt.
Räkna med att se det på ett EU-toppmöte när skrällen kommer.

Kort sagt, reflexen att diskutera med sina EU-kolleger om akuta utmaningar i samhället är stark.
I måndags var det europeiskt försvar
I fredags var det social rättvisa.
Nästa vecka blir det antibiotika.

Så  Löfven har inte väckt en sovande EU-björn.
Den sov inte.

 

About

Journalist, skribent och bloggare – alltid om EU