Är demokrati alls demokratiskt utan en fri press?
Orban har tagit kontrollen över det fria ordet i Ungern och snart blir det val.
Statliga media kan alltid kontrolleras av en villig regering. Under regeringen Orban har statliga nyhetsmedia sparkat 1 600 medarbetare och gått över till att enbart rapportera nyheter så som Orban vill höra dem.
Tidigt i sitt maktinnehav införde premiärminister Victor Orban censur – via ett statligt mediaråd utsett av honom, som fått makt att kontrollera, bötfälla eller stänga ned massmedia i landet om de inte följer en mängd ganska vaga restriktioner.
Att rapportera nyheter ”obalanserat” räcker för att bli fälld.
När covid19 bröt ut införde regeringen Orban en lag som ger fängelse till den journalist som inte stöttar regeringens hantering av pandemin.
Parallellt och ända sedan starten 2010 har premiärminister Orban gynnat ett antal privatpersoner med offentliga kontrakt, via gynnsamma villkor men framförallt genom att styra av EU-bidragen ”rätt” genom att utnyttja nationalstatens kompetens över fördelningen.
Dessa privatpersoner – oligarker är väl den enda möjliga termen – har tackat Orban genom att köpa upp ungerska massmedia.
Hädanefter förekommer i tryck bara nyheter som regeringen Orban vill höra.
Oppositionens sista större dagstidning Nepzsabadsag som hade publicerat en rad reportage om korruption i landet där premiärministerns vänner pekades ut, stängdes bryskt ned 2016.
Lite svårt var det allt, att köpa upp ALL press. Men Orban hittade tidigt en lösning för detta också.
Han har hindrat den lilla resten av fri press som återstår, att få annonser.
Med ett penndrag stoppades ovälkommen media att vinna annonser från statliga bolag.
Tysk bilindustri viskar sedan här till en reporter hur de inte kan tillåta sig att annonsera där heller, för då stöter man sig med Orban…
Undantryckta till utkanterna av pressfriheten, nekade briefingar med ministrar, utestängda från parlamentet… (ja, parlamentet? Till och med godkända regeringstrogna parlamentsreportrar hålls i glasad bur enbart)…
…har en del journalister kunnat fortsätta att verk, förskjutna till den digitala sfären där tyvärr alla ungrare inte kommer hitta dem.
Så i våras köpte en oligark-närstående-premiärministern Ungerns största oberoende nätsajt, Index sparkade raskt VD och chefredaktören varpå alla medarbetare sade upp sig i protest och Index lades ned.
Nu jagar regeringen Orban de sista fria radiostationerna. De kan alltid beslås med brottet att inte ha spelat tillräckligt mycket ungersk musik.
Under 2022 hålls nästa val och Orban kontrollerar det offentliga samtalet.
Väljarna verkar visserligen lite trötta på att hotas med flyktingar som aldrig kommer, men premiärministern har tagit upp ”Hotet Mot Den Ungerska Nationen” och på senare tid gett sig in i gyttjan kring homosexualitet som en fara för barn.
Men framförallt är Orbans starkaste kort hos väljarna att Ungern haft en växande ekonomi.
Hittills.
Under Covid19 har Ungerns ekonomi krympt mer än grannländernas – med över 13 procent.
Bilindustrin som landet vilar tungt på är illa ute.
Och den andra vågen av pandemin har redan gett landet fyra gånger så många dödsfall i oktober som under vår- och sommarmånaderna.
Det innebär att Victor Orban bör vara ganska desperat att få del av EUs återhämtningsfond just nu.
Och de pengar är just nu fast i en batalj om kravet på att de länder som ska ha EUs pengar, måste respektera rättststaten.
Vilket Orbans Ungern inte gör.
Ordförandelandet Tyskland har i höst backat från sommarens toppmötesuppgörelse, om att göra det svårt för ett EU-land att systematiskt kränka rättsstaten.
Den tyska ursäkten lyder: ”Orban skulle inte gilla det.”
EU har så här länge blundat för vad Orban har gjort mot den fria pressen, mot domstolars oberoende och andra institutioner.
Men kan EU få ett bättre tillfälle än det här att pressa Orban, när landets ekonomi är lidande och ett ungerskt val närmar sig?