Marknaden hoppar av glädje – EU ger ut obligationer för 750 miljarder euro!
Placerare kan knappt vänta att få lägga händerna på världens tryggaste, just nu mest eftertraktade värdepapper.
I juni erbjöd den österrikiska staten ett lån på 100 års löptid.
100 år!
Om någon skulle nappa på att låna ut pengar på så lång tid, kräver de åtminstone en skyhög ränta, väl?
Nej, Österrike betalar 0,88 procent i ränta. Och med det erbjudandet fick man 20 miljarder kronor.
Så svulten är finansmarknaden just nu på säkra placeringar.
Tyskland, ett annat tryggt land att låna ut pengar till, lånade nyligen upp på mer normala löptiden tio år.
Och räntan?
Minus 0,43 procent.
Ja, finansaktörer betalar för att få parkera sitt kapital i den tyska staten.
Så om vi lägger politiken åt sidan ett tag och kikar på vad EU just enades om i Bryssel… att låna upp 750 miljarder euro över 30 år.
Dessa obligationer garanteras av kanske den säkraste utställare som finns – 27 av världens rikaste länder.
Undra på att finansmarknaderna just nu dansar polka i glädje.
Fram till den globala finanskrisen 2008 trodde alla att det fanns inget säkrare i världen än statspapper.
Banker fyllde bankvalven med dessa, för att uppfylla lagens krav på att alltid ha tillgång till säkert minimumkapital. Myndigheterna var nöjda.
För en stat kan aldrig gå i konkurs, väl?
Men den globala finanskrisen ryckte undan illusionen och plötsligt befann sig världens banker i desperata sökande efter säkra papper. Vad kan kvalificeras som säkert när inte ens statspapper gör det?
Europas rikare länder har därefter utgjort en besvikelse för marknaderna. Här har nämligen den politiska övertygelsen rått att stater ska spara under en kris, inte låna.
Så statsobligationer från dessa (någorlunda trygga även om inget längre anses bombsäkert) har blivit en bristvara.
Alla EU-stater har ju sedan 2009 befunnit sig under strikta order att med alla medel minska sin upplåning.
Inte bara banker men pensionsinstitut har därför fått söka med ljus och lykta efter trygga placeringar. Alla svenskars folkpensioner placeras som bekant i värdepapper på finansmarknaden.
Privata pensionsförsäkringar placerar likaså svenskarnas besparingar så tryggt som möjligt för att kapitalet ska finnas till hands vid pensionsdagen.
Storleken på världens samlade pensionsbesparingar är helt svindlande. Enbart de 20 största pensionsfonderna håller tillsammans 7,3 triljoner dollar.
Coronan har förvärrat läget på marknaderna som lidit av den ekonomiska stiltjen men utbudet på säkra papper var ju som sagt redan innan sorgligt obefintligt.
Så obefintligt att finansmarknaden alltså kan tänka sig låna ut til ett litet land på 100 år till 0,88 procents ränta.
Eller rentav betala för att få sitta med trygga statspapper.
Och så kommer EU med beskedet att man i ett slag gör sig till världens största obligationsutställare och lånar upp 7 700 miljarder kronor!
”Investors hail Brussels as a new force in bond markets,” skriver FT.
”Investors cheer Europe´s step towards united bond market, skriver Wall Street Journal.
Ja och här är FT igen med att…
”Investors cheer euro´s prospects.”
”EU fund seen as turning point,” berättar New York Times.
”A game changer,” säger finanshajarna.
”The recovery fund a break through for EU states credit worthiness,” säger rating-instituten.
Finansaktörer ser lyckligt framför sig nytt blod, politiker ser en livaktigare kapitalmarknad där pengar rör sig och företagen kan börja hämta behövligt kapital och förstås, långsiktiga placerare ser en trygg plats att parkera sitt kapital.
Ur ett strikt nationalekonomiskt perspektiv borde EU aldrig betala tillbaka lånet.
Bättre att rulla över det i nya lån när löptiden går ut och fortsätta att erbjuda marknaden ett säkert alternativ till sparare.