Oväntat pris för valvinnaren 11 september: Kan få leda förhandling om EU-federation

Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson? Den som blir statsminister efter riksdagsvalet i höst har inte bara till uppgift att leda Sverige, utan också EU från 1 januari. I det uppdraget kan även ingå att leda förhandlingarna om EU ska ta ytterligare steg mot federalism.

I dagarna har EU:s stora framtidskonferens avslutats, med medborgare från alla medlemsländer. Konferensen har gått nästan helt obemärkt förbi i Sverige och de flesta andra medlemsländer.

Men de hundratals EU-medborgare som deltagit har under ett års tid utarbetat mer än 300 långtgående förslag på 49 områden hur EU ska förändras och stärkas. Slutsatserna kommer officiellt att presenteras på Europadagen den 9 maj och först därefter ska EU:s ledare ta ställning till förslagen. I utkastet från framtidskonferensen talas redan om behovet av ett nytt fördrag:

”From the recommendations received, it is clear that citizens are calling for stronger EU action. Outstanding transnational challenges, such as inequalities, competitiveness, health, climate change, migration, digitalisation or fair taxation, call for proper European solutions. New policies and treaty changes should be seen as means to achieve better wellbeing and not as ends in themselves.”

+ Bland förslagen ingår att avskaffa vetorätten på alla områden, utom vid beslut om att ta in nya medlemsländer och ändringar i unionens demokratiska principer.

+ EU-medborgarna ska få ökad insyn genom att ministermötenas förhandlingar och omröstningar sänds på webben.

+ EU:s maktbalans ska göras mer begriplig genom att EU:s ministerråd, där regeringarnas representanter möts, döps om till ”EU-senaten”, som ett parallellt beslutande organ till EU-parlamentet. Och EU-kommissionen kallas ”EU:s verkställande kommission”, för att mer beskriva den som en regering.

Det var EU-ländernas ledare som beslutade sätta igång framtidskonferensen på initiativ av Frankrikes Emmanuel Macron, som skulle ge möjlighet för medborgarna ”utan tabun” att få lägga fram sina förslag. När Ursula von der Leyen blev vald till EU-kommissionens ordförande lovade hon att lyssna till konferensens förslag och även öppna för omskrivningar av EU-fördraget.

Tyska regeringskoalitionen talar också i sitt regeringsprogram efter valet i fjol om att målet är en ”fortsatt utveckling mot en europeisk federal stat” och partierna lovar stödja förslag från framtidskonferensen om fördragsändringar:

Die Konferenz zur Zukunft Europas nutzen wir für Reformen. Erforderliche Vertragsänderungen unterstützen wir.”

Regeringschefen för det tredje största EU-landet – Italiens Mario Draghi – framträdde på tisdagen inför EU-parlamentet och förespråkade ”pragmatisk federalism”. Han pekade på hur coronapandemin och kriget i Ukraina tvingat EU:s institutioner att ta ansvar och ledning på ett helt nytt sätt. EU-kommissionen har utan mandat från EU-fördraget fått ta ledningen för samordningen av kampen mot coronapandemin och leder nu samordningen med USA i de stegvis upptrappade sanktionerna mot Ryssland och stödet till Ukraina.

”Det är svårt för enskilda stater att klara det på egen hand, och det kommer att bli svårare och svårare. Vi behöver en pragmatisk federalism som innefattar alla områden som berörs av dessa stora förändringar: ekonomin, energi och säkerhetspolitik.”

Mer överraskande är att Österrike, som normalt tillhör de som bromsar stärkt EU-samarbete, nu också förordar en radikal förändring av fördraget. Utrikesminister Alexander Schallenberg säger till Financial Times att Rysslands anfallskrig i Ukraina är ett ”geostrategiskt ögonblick för Europa” och han efterlyser snabb utvidgning av medlemsländer med såväl Ukraina som länderna på Västra Balkan.

“There is no vacuum. It’s either our model or someone else’s,” he said, referring to the future of countries bordering the EU, such as Ukraine and Moldova, now threatened by Russian revanchism.

Det är EU-parlamentet som under många år drivit på för ett fördjupat samarbete och en stärkt demokratiskt inflytande i EU. Parlamentets stora partigrupper – konservativa EPP, Socialdemokraterna och Liberalerna – har också varit djupt engagerade i framtidskonferensen och lyckats påverka resultatet av medborgarsamtalen. Det visar en rapport för Sieps av EU-forskarna Karl Magnus Johansson och Tapio Raunio.

EU-parlamentet har den här veckan också röstat för ett av de förslag som stöds av framtidskonferensen. De vill ge medborgarna möjlighet att rösta både på nationella och EU-partier i nästa parlamentsval, samtidigt som man ånyo för fram kravet på att valresultatet ska styra vem som blir ordförande för EU-kommissionen.

Förslagen röstades igenom med en relativt liten majoritet – 323-262 – och det krävs enhälligt stöd av EU-ländernas regeringar för att det ska gå igenom.

Men tillsammans med framtidskonferensens förslag och uppbackningen från de stora medlemsländernas regeringar ökar det politiska trycket på en genomgripande förändring av EU:s sätt att fungera.

Under coronakrisen och kriget i Ukraina har EU tvingats till arbetssätt och beslut som inte överensstämmer med det nuvarande Lissabonfördraget. Framför allt EU-kommissionen har fått ta på sig en ledande roll på områden som enligt fördraget helt ska skötas av medlemsländerna på egen hand.

Därför talar mycket för att slutsatserna av Konferensen om Europas framtid blir att det behövs en regeringskonferens om en förändring av EU-fördraget. Det kan bli något som EU:s nuvarande ordförande Emmanuel Macron föreslår när han tar emot framtidskonferensens slutsatser.

Macron står dessutom inför ett parlamentsval i juni där han hotas av såväl en extremhögerallians under ledning av Marine Le Pen och en vänsterallians under ledning av Jean Luc Melenchon stödd av De Gröna, kommunisterna, trotskisterna och Socialistpartiet som båda vill inskränka EU:s beslutsförmåga. Det kan ge Macron anledning att göra EU till en huvudfråga i valet.

När Sverige tar över ordförandeklubban i EU den 1 januari kan därför en regeringskonferens redan ha satts igång under hösten, då Tjeckien är ordförandeland. Eller så kan det bli Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson som nyvald statsminister som får äran att skjuta startskottet.

Det kommer troligen inte att vara något som de önskat sig som extrapris för valsegern. Båda tillhör de som vill ställa sig på bromsklossarna när det kommer förslag om fördjupat samarbete i EU. Sverige har varit bland dem som först i sista stund hoppat på tågen med massiv EU-upplåning mot coronakrisen, satsningar på EU-försvar och ökat inflytande för parlamentet.

Men rollen som EU:s ordförande är starkt begränsad i enlighet med Lissabonfördraget. Och om de stora medlemsländerna och EU-parlamentet tillsammans driver på för en stor omförhandling av EU:s fördrag blir det nog för Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson att le mot fotograferna och slå klubban i bordet.