Väljarna tvingas leka blindbock när de ska rösta för att få sin favoritregering i det här valet. Och i takt med att valdagen närmar sig tävlar partierna nu om att slå igen dörrar för de åtminstone teoretiskt möjliga regeringsalternativen.
+ Centerns Annie Lööf slog igen en dörr för en Alliansregering när hon i Ekots partiledarintervju kastade in kravet att den tillfälliga asyllagen måste ändras med återinförd rätt till familjeåterförening och rätt till uppehållstillstånd av ”synnerligen ömmande omständigheter”. Moderaternas Ulf Kristersson tog kategoriskt avstånd från kravet dagen efter.
+ Ulf Kristersson slog igen en annan dörr när han stenhårt sa nej till att bilda en M-enpartiregering efter valet – ”om inte himlen faller ner”. Privata välfärdslobbyisternas favvoregering verkar ha försvunnit.
+ Finansminister Magdalena Andersson slog igen dörren för en mittenregering där övriga partier inte agerar knähund åt det stora S-partiet i en intervju i Dagens Industri, där hon gick till attack mot främst Centern: ”Varför skulle det största partiet agera stödparti åt ett gäng småpartier?
Att allianspartierna ens tror att de först ska kunna fälla Stefan Löfven i statsministeromröstningen efter valet och sedan ta över makten och samarbeta med S är enligt Magdalena Andersson ”ett otroligt konstigt sätt att resonera”.
Skiljelinjen mellan de borgerliga Allianspartierna har länge gått mellan Centern/Liberalerna och Moderaterna/Kristdemokraterna, och har förstärkts under valspurten. M och KD är beredda att bilda en Alliansregering även om de borgerliga blir mindre än de tre rödgröna partierna. Medan C och L säger nej med motiveringen att den skulle bli beroende av stöd från SD.
– Nej, det är uteslutet. Liberalerna kommer inte att sitta i en regering som tvingas förhandla med SD. Är vi mindre än de rödgröna, då ger vi SD en utpressarroll. I det läget måste vi samarbeta över blockgränsen. Antingen Alliansen och Socialdemokraterna tillsammans, eller efter tysk modell där vi släpper fram en regering bestående av Moderater och Socialdemokrater, säger Jan Björklund i SvD.
– Om Alliansen behöver stöd för att tillträda får vi gå över blockgränsen, säger Annie Lööf till Ekot, dock utan att som L-ledaren tala om hur det ”stödet” skulle kunna se ut.
När opinionsmätningarna pekat mot att de rödgröna partierna blir större än Allianspartierna i valet, även om KD klarar fyraprocentsspärren har näringslivslobbyn börjat trycka på för en ren M-regering. Och det har låtit som något som M-ledningen planerar för när Ulf Kristersson börjat tala om att ”kämpa in i kaklet” för att ta regeringsmakten.
Men Moderaternas sjunkande opinionssiffror som kan göra att det möjligen bara blir tredje största parti verkar ha fått dessa planer att stoppas undan. Kristersson talar nu om en Alliansregering som hans enda regeringsalternativ.
Hans möjligheter att kunna bilda en sådan efter att de borgerliga tillsammans med SD röstat bort Stefan Löfven som statsminister har dock blivit ännu mindre efter Annie Lööfs nya krav om flyktingpolitiken.
Centerpartiet röstade nej till den tillfälliga asyllagen när den antogs 2016. När Kristersson nu säger att en Alliansregering skulle tillsätta en parlamentarisk utredning om en ny permanent asyllag innebär det att den tillfälliga lagen som går ut i juli 2019 måste förlängas. Och då ställer Annie Lööf som villkor att den ändras och görs mer flyktingliberal, med återinförd rätt till familjeåterförening och möjlighet till uppehållstillstånd av ”ömmande skäl” för flyktingar som inte uppfyller asylvillkoren men till exempel fått vänta länge på besked.
– Jag utesluter inte att förlänga den nuvarande tillfälliga lagstiftningen som finns. Men då tycker jag att det är rimligt att barn ska få återse sina föräldrar och att införa särskilt och synnerligen ömmande omständigheter, sade Lööf till Ekot.
Ett sådant besked av den nya regeringen att den tillfälliga asyllagen ska ändras måste av allt att döma ges i regeringsdeklarationen för att uppfylla Annie Lööfs krav. Det skulle omedelbart leda till att Sverigedemokraterna röstade nej till den regeringen.
När det borgerliga Alliansprojektet krackelerar är det märkligt att finansminister Magdalena Andersson, en av favoriterna att efterträda Stefan Löfven som partiledare, går till frontalangrepp mot de borgerliga och framför allt Annie Lööf. I stället för som statsminister Löfven tala om C och L som möjliga samarbetspartners kallar hon dem ”fruktansvärt oansvariga” för att de stoppade några av regeringens skattehöjningar. Och som hämnd hotar hon att blockera de borgerligas förslag om skattesänkningar.
Miljöpartiet, hårt sargat efter regeringsalliansen med maktpartiet S, väljer en annan taktik i hopp om att få vara med även i nästa regering och nu med fler partier. MP läcker ut att man planerar för en mittenregering med S, MP, C och L och kommer att ta kontakt före valet.
– Vi håller absolut dörren vidöppen för en mittenregering med S, C och L. Det är vårt bästa alternativ just nu, en sådan regering skulle vara mer handlingskraftig än en med S och MP, säger en källa till Expressen. Samma uppgiftslämnare menar att det just nu pågår ett konkret arbete inom regeringskansliet för att identifiera politiska områden där samarbete kan vara möjligt.
Statsvetarprofessorn Henrik Oscarsson påpekar i ett tweet att en sammanvägning av opinionsmätningarna visar att en sådan fyrpartiregering just nu är bara tre mandat från egen majoritet i riksdagen.
Men Magdalena Anderssons angrepp och nedlåtande uttalande om ”småpartier” lär inte ha gjort det lättare för väljarna att förstå om det regeringsalternativet verkligen existerar efter valet.