Polska regeringen och dess hantlangare i konstitutionsdomstolen hotar hela EU-bygget när den deklarerar att EU-domstolens utslag inte gäller i Polen. Utan gemensamma lagbundna regler kan EU:s inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster och medborgare inte garanteras.
Men EU har inga lagar för att kasta ut medlemsländer som bryter mot reglerna. Det kan sluta med att övriga EU-länder tvingas skapa ”Nya EU” med dem som vill vara med i ett gemensamt Europabygge.
Det var Polens premiärminister Mateusz Morawiecki som begärt att konstitutionsdomstolens politiskt tillsatta ledamöter skulle vägra följa EU-domstolens utslag. Och efter flera månaders väntan meddelade domstolen på onsdagen att EU-domstolen brutit mot nationell polsk lagstiftning och att dess utslag därför inte gäller.
”EU-domstolen har ingen kompetens över organiseringen av rättssystemet”, enligt den polska domstolen. Och justitieminister Zbigniew Ziobro kom snabbt med ett stöduttalande om att konstitutionsdomstolen satt stopp för ”rättslig anarki”.
Rättsstriderna mellan den polska högernationalistiska regeringen och EU-kommissionen har pågått i över fem år när det polska rättssystemets oberoende steg för steg urholkats.
Polska regeringspartiets ledare Jaroslaw Kaczynski har tillsammans med Ungerns Viktor Orban också ambitioner att sprida sina idéer och vill underminera EU:s möjligheter att ingripa. Orban och Kaczynski talade redan 2016 öppet om en kommande ”kulturrevolution” i EU efter Brexit. De liknade sig själva vid ”hästtjuvar” som var på väg till Bryssel där de skulle stjäla hästar tillsammans.
“For this counter-revolution to be conclusive, there must be some changes in the EU itself, its structure, its decision-making process”, sade Kaczynski enligt Financial Times.
Polska regeringen har valt det här läget för att trappa upp striden för att försöka genomdriva sina planer.
Orban och Kaczynski har också uppbackning från Sloveniens premiärminister Janez Jansa, vars regering för närvarande är EU-ordförande. Jansa anklagade på onsdagen EU-kommissionen för att ”vara nära att bryta mot EU:s grundlagar med sina angrepp på Polen och Ungern”.
Polen och Ungern har satts under ökad press sedan EU-kommissionen fick ökade befogenheter att kontrollera hur bidragen till medlemsländerna ska användas. Kommissionen har hållit inne bidragen från EU:s återhämtningsfond på 36 miljarder euro till Polen, med hänvisning till att regeringen inte sagt att den ska följa EU-domstolens utslag om att avskaffa den ”disciplinnämnd” som kan straffa domare.
EU-kommissionen uppges också pröva om den kan stoppa Polens utbetalningar från långtidsbudgetens regionalfonder på 120 miljarder euro.
Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen utlovar nu stenhård strid mot den polska regeringens vägran att följa EU-domstolens utslag. Hon pekar på att det är de gemensamma lagarna och reglerna som är det sammanhållande kittet för EU:s medborgare och företag.
”Our Treaties are very clear. All rulings by the European Court of Justice are binding on all Member States’ authorities, including national courts. EU law has primacy over national law, including constitutional provisions. This is what all EU Member States have signed up to as members of the European Union. We will use all the powers that we have under the Treaties to ensure this.”
Men det är inte fullt så självklart. EU-domstolen som högsta rättsliga instans skrevs tydligt in i den ”Konstitution för Europa” som arbetades fram under en lång process i början på 2000-talet. Men den röstades ner i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna 2005, och i den snabbkompromiss som togs fram – Lissabonfördraget – blev det i stället en deklaration från EU-regeringarnas rättsexperter som lades in som ett annex, som EU-ledarna ger sitt stöd:
”The Conference recalls that, in accordance with well settled case law of the Court of Justice of the European Union, the Treaties and the law adopted by the Union on the basis of the Treaties have primacy over the law of Member States”.
De flesta medlemsländer har också beslut där man ställer sig bakom EU-domstolens överhöghet. Men den tyska författningsdomstolen fick finansmarknaderna att skaka till när den i fjol ifrågasatte EU-domstolens klartecken för Europeiska Centralbankens stöd till krisande länder. Den hotande konflikten avvärjdes dock av Angela Merkel.
I Polen manar oppositionsledaren Donal Tusk till demonstration på söndag med parollen ”För ett europeiskt Polen”. I vetskap om att en massiv majoritet av polackerna vill förbli EU-medlemmar.
Men polska regeringen vill också att landet ska fortsätta vara EU-medlem, bara i ett EU där en stor del av besluten renationaliserats.
Och det finns inga EU-lagar som gör att ett medlemsland kan kastas ut ur unionen. Behovet av det var inget som unionens grundare kunde föreställa sig skulle behövas. Möjligheten för ett land att begära utträde skrevs in först i Lissabonfördraget.
Men om den rättsliga strid med mångmiljardbidrag som vapen som nu väntar inte lyckas få polska regeringen att backa kommer övriga EU-regeringar att behöva tänka ut nya strategier.
Ett exempel på hur de kan agera emot ett trilskande medlemsland är när Storbritanniens dåvarande premiärminister David Cameron under finanskrisen lade in sitt veto mot ett nytt regelverk, den så kallade finanspakten”. Han hoppades på det sättet tvinga fram nya liberalare regler för Londons finansmarknad. Resultatet blev i stället på intitiativ av Angela Merkel att övriga EU-länder gjorde en mellanstatlig uppgörelse om finanspakten, och Cameron fick åka hem tomhänt och isolerad.
Nederländernas Mark Rutte har flera gånger tagit upp frågan om att det är dags att kasta ut Polen och Ungern ur EU. Och i en debatt i holländska parlamentet för några veckor sedan väckte han förslaget om att skapa ett ”nytt EU”.
”Can you make a budget via an intergovernmental agreement, or can you found an EU without Hungary and Poland?” skriver EU Observer.
En lång och hård strid väntar om rättsstatens principer och vad det är för Europabygge som EU-länderna håller på med.