Politisk panik över protesterande bönder missar betydligt större problem än dyr diesel.
Som tur var har Ursula von der Leyen hittat en 70-årig professor i medeltidshistoria som ska fixa saken.
Det stundar val i Europa. Den 9 juni ska ett nytt Europaparlamentet tillsättas men också hela EU-kommissionen och inte minst en kommissionsordförande (blir Ursula omvald?), en ”utrikesminister,” en rådspresident… ja, och en Natochef.
Även om detta inte är ett val till nationella parlament, gör valet även nationella europeiska politiker nervösa. Få av dem sitter säkra i sina regeringsstolar (skulle vara Orban då) utan lutar sig mot skakiga majoriteter. Och Europavalet är ett tillfälle där väljarna ofta straffar regeringar med att rösta in utmanare.
Nervositeten avspeglas i politiska reaktioner på veckor av våldsamma protester från jordbrukarnas sida.
Välta statyer, gödsel och slagsmål utanför EUs toppmöte den 1 februari följt av blockad av Europaparlamentet både i Bryssel och Strasbourg gav resultat på EU-nivå. Lite av samma medicin i huvudstäderna gav resultat på nationell nivå.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen drog snabbt in förslaget att växtgifter måste halveras till 2030.
Hon ersatte ett krav ur 2040 års klimatmål på att bönderna skulle minska sina utsläpp med 30 procent med den klämkäcka skrivningen att ”jordbruket kan spela en viktig roll.”
Hon har gått med på restriktioner på jordbruksimporten från Ukraina, trots löfte till Kiev om motsatsen.
Och hon har sett till att EU-kommissionen skjuter upp kravet om att lägga 4 procent av marken i träda.
De nationella regeringarna har inte varit sämre på att backa inför jordbrukarnas ilska.
Böndernas försök att blockera Paris resulterade i att den franska regeringen skapade ett stödpaket värt 400 miljoner euro inkl direktstöd till boskapsuppfödare, nya skattelättnader, minskad skatt på diesel och ett löfte att stoppa handelsavtal som Mercosur med stor jordbruksimport.
Inte nog? Premiärminister Attal lovar högre pensioner och att lagstifta om målet för Frankrike att ha ”livsmedels-autonomi.”
De italienska jordbrukarna fick skattelättnader och sänkt dieselskatt samt ett förbud på laboratoriekött.
De spanska bönderna fick ett stödpaket värt 270 miljoner euro och sänkt dieselskatt.
De tyska bönderna som var först ut med protester redan i januari har än så länge ”bara” fått behålla mer av dieselsubventioner än planerat (men inte allt).
Grekiska bönder får sänkt dieselskatt och de polska bönderna rejäl kompensation för konkurrens med ukrainsk import.
För jordbrukare lönar det sig att protestera, det går det inte att komma ifrån.
För politikerna som backar för bönderna går det inte lika bra.
Ursula von der Leyen har förlorat sin trovärdighet som klimatkämpe vilket massmedia inte är sena att peka ut i rapport efter rapport.
Hon har inget av de ”Världens Mäktigaste Kvinna”-vibbar som tidskriften Forbes tillskrev henne för bara två månader sedan.
Den polske EU-kommissionären Januz Wojciechowski som skickligt lyckats krama många hundra miljoner ur EU-kassan specifikt för polska bönder, möts nu av krav på att han ska avgå från hans egna partivänner (PiS) – och från bönderna – för att han inte ”har gjort nog” för dem.
Italiens jordbruksminister (Melonis svåger) startade på eget initiativ ett kulturkrig om laboratorie-kött vilket han påstod hotar det italienska jordbruket… och förbjöd sedan raskt detta kött i italiensk lag. Nu hotas han med krav på avgång från bönder vars raseri han själv väckt mot nya former av livsmedel. De tycker att han har gjort för lite mot denna okända fara.
Den franske premiärministern Attal blir trots de många gåvorna utskälld och hotad – och värst av allt, snart stundar årets största politiska begivenhet i Frankrike – Salon de l´Agriculture – vilket har goda chanser sluta i att han dränks av gödsel eller ruttna ägg.
Denna politiska panik inför protesterande bönder nära ett val är sorglig att beskåda.
Med det sagt, det finns fullt rimliga skäl för jordbrukarna att höja rösten.
Detta är sektorn som drabbades först och allra hårdast av energikrisen som nådde kulmen förra sommaren. Inte bara dieseln till traktorerna men gödsel blev så vansinnigt dyrt att det skickade ut mindre jordbrukare i konkurs.
Höjda matpriser i butikerna innebar inte höjd ersättning till jordbrukarna – de pengarna hamnade på annat håll i leveranskedjorna.
Ny teknologi – drönare, satelliter, AI – effektiviserar just nu jordbrukssektorn. För de jordbrukare som har råd att investera i det, alltså.
Eller som har rätt ålder. Genomsnittsåldern på europeiska bönder är 57 år.
Risken för att slås ut av det ena eller andra skälet är inte liten.
Böndernas ilska över lågprisimporten sedan, det som svenska politiker brukar kalla protektionism?
Men när jordbrukarna kräver stopp för import av jordbruksvaror som inte uppfyller samma höga miljö- och klimatkrav som ställs på europeiskt jordbruk, så är de knappast orimliga.
Hur ska annars europeiska jordbrukare kunna överleva i konkurrensen?
Och så är det klimatet.
Jordbruket drabbas faktiskt först och hårdast av allt extremväder som ju är här nu för att stanna. Torka, översvämningar, stormar, galna vintrar…
Likaså slår skadad biologisk mångfald – bristen på pollinerare, t ex eller tillväxten av skadeinsekter – direkt mot jordbruket.
Att försöka tjäna sitt levebröd när man möter dessa nya villkor är enormt påfrestande.
Samtidigt – många av de demonstrerande jordbrukarna anklagar EU för att vara deras största problem, EU med sina klimatkrav.
Här finns behov att diskutera. Problemen är stora, oförståelsen lika stor.
Lämpligt nog har EU-kommissionen i Bryssel därför beslutat inleda en ”strategisk dialog” om jordbrukets framtid.
Lösningen är verkligen inte enkel vilket presentationen av frågorna visar:
Hur ska vi i Europa kunna garantera en livsmedelsproduktion till hög standard, med ny teknologi, som ger oss livsmedelssäkerhet även under skakiga globala förhållanden, utan att vålla förstärkta klimatförändringar? – och med en lön att leva på för bönderna.
Ingen liten sak att reda ut.
Denna betydelsefulla diskussion hade dock Ursula von der Leyen inte tänkt på att man kanske borde hålla INNAN nya klimatkrav planerats in för EU, för jordbruket.
Dialogen öppnar först nu, i slutet av januari 2024.
Alltså i slutet av en femårig period av europeiskt klimatarbete.
Den angelägna och gravt försenade dialogen om jordbrukets framtid har Ursula von der Leyen anförtrott en snart 70-årig tysk professor:
Peter Strohschneider, expert på medeltidens historia.
Denne hedersman förväntas i juni i år, efter fem korta månader av samtal med branschen och med miljövänner, leverera svaret på våra ödesmättadefrågor.
Detta är förstås inte, att ta problemen på allvar.
Man kan förstå om jordbrukarnas ilska inte har gått över, trots dieselrabatter.