Drömmen om politisk stabilitet och ekonomiska reformer i Italien höll i 17 månader. Efter nyvalet i september kan landet få en premiärminister från ett parti med fascistiska rötter och ministrar som är EU-motståndare och nära vänner med Rysslands Vladimir Putin.
Desperata försök pågår för att få ihop en allians som kan stoppa extremhögerns maktövertagande. Med förhoppningar om avgående premiärministern Mario Draghi som galjonsfigur. Men om det misslyckas blir det Europeiska Centralbankens Christine Lagarde som italienarna får hoppas på för att förhindra att landet går i statsbankrutt.
Partierna som ingått i Mario Draghis unika samlingsregering sedan februari i fjol skyller nu på varandra för att det blir nyval. Inte så konstigt eftersom en stor majoritet av väljarna är missnöjda med att Draghi avgår.
Men till slut var det interna partikonflikter – med stora avhopp av parlamentariker från populistpartiet Femstjärnerörelsen – och stora väljartapp från högerpartierna i samlingsregeringen till det enda oppositionspartiet – neofascistiska Italiens bröder – som ledde till att den sköra sammanhållningen sprack.
Det ordinarie parlamentsvalet i mars nästa år närmade sig och partiledningarna hade blivit alltmer nervösa över att ha hamnat i skuggan av Mario Draghis stora reformplaner. Därför räckte det till synes med att Femstjärnerörelsens ledare Giuseppe Conte protesterade mot bygget av ett sopvärmeverk i Rom för att högerpartierna skulle kasta sig in i valkampanjplanering i en av Silvio Berlusconis lyxvillor.
On a scorching afternoon, some of Italy’s most powerful politicians gathered in the shade of a luxury villa in one of Rome’s most exclusive neighborhoods, sat down to a lunch of swordfish and salad, and plotted to overthrow the government of Mario Draghi.
De anklagade Femstjärnerörelsen för att ha underminerat Draghis samlingsregering och krävde att partiet skulle kastas ut. Väl medvetna om att det var ett omöjligt krav för Mario Draghi. Men ett försök att inför väljarna kunna svära sig fria från att ställt till det politiska kaoset.
De tre högerpartiledarna – Giorgia Meloni för Italiens bröder, Matteo Salvini för Lega och Silvio Berlusconi för Framåt Italien – har tillsammans drygt 45 procent i opinionsmätningarna och skulle tillsammans kunna bilda en majoritetsregering efter valet den 25 september.
Melonis parti leder i opinionsmätningarna efter att ökat från drygt 4 procent i valet 2018 till 23-24 procent i dag och hon siktar på att bli landets första kvinnliga premiärminister i höst. Hon har varit abortmotståndare, EU-motståndare och krävt stängda hamnar för flyktingar, men försöker nu framställa sig som en mittenpolitiker.
Regeringskrisen i Italien riskerar att splittra EU:s enighet mot Ryssland. Både Matteo Salvini och Silvio Berlusconi har haft nära relationer med Putin och har ifrågasatt sanktionerna och vapensändningarna till Ukraina. Men Meloni försäkrar att Italien kommer att fortsätta stödja Ukraina om hon blir premiärminister.
Det politiska kaoset i Italien skapade omedelbart nervositet på finansmarknaderna och räntorna på italienska statspapper sköt i höjden. Med en statsskuld på 150 procent av BNP riskerar landet att försättas i statsbankrutt om finanshajarna sätter igång en spekulationsvåg.
Mitten- och vänsterpartierna hade siktat på att samarbeta inför det ordinarie parlamentsvalet nästa år. Men ledarna för Femstjärnerörelsen och socialdemokratiska PD är nu i fullt ordkrig efter Draghi-regeringens fall och mitten-vänstern ser mer splittrad ut än någonsin.
– Draghiregeringens fall var ett kollektivt självmord. Våra relationer till Femstjärnerörelsen är defintivit brutna, deklarerade PD:s ledare Enrico Letta besviket.
Femstjärnerörelsens Giuseppe Conte svarade med att anklaga PD för att svika det socialdemokratiska partiets sociala ideal och landets låginkomsttagare.
Partiets grundare, ståuppkomikern Beppe Grillo, har också börjat kommentera den politiska krisen efter att ha legat lågt länge. Femstjärnerörelsen har tappat miljontals väljare och backat från 32 till 10 procent sedan förra valet och Grillo anklagar partiets företrädare i parlamentet för att ha korrumperats. De som suttit två mandatperioder ska inte få ställa upp igen och de som bildat en egen riksdagsgrupp ska sparkas ut.
Flera ministrar från Draghis samlingsregering har hoppat av sina partier i protest mot högerledarnas ränkspel och PD:s Enrico Letta försöker nu samla en ”republikansk allians” av partier och politiker som stödjer Draghiregeringens planer för att kunna stoppa en valseger för högerpartierna.
– Valet för väljarna är vi eller Meloni, varnar Letta.
Enligt italienska medier försöker PD få Mario Draghi att backa upp en sådan ”republikansk allians”, antingen öppet eller genom att inte ta avstånd från att kunna ställa upp som premiärminister igen. Enligt en opinionsmätning skulle väljarstödet för PD kunna stiga från drygt 22 till 37-38 procent med Draghis draghjälp och försvaga högerpartiernas segerchanser.
Men det drömscenariot för Italiens reformplaner har små chanser att förverkligas. I stället blir det troligen en högerregering som kommer att ta över och ta ställning till om det reformpaket som Mario Draghi lovat genomföra för att få del av de närmare 200 miljarderna euro från EU:s återhämtningsplan. Enligt Draghi återstår 55 punkter i reformplanen att förverkliga i höstbudgeten. Det blir den nya regeringen som ska lägga fram den budget som ska godkännas av EU för att få del av stöden.
Det är missnöjet bland italienska väljare över att Draghiregeringens reformplaner inte gjort tillräckligt för att möta de försämringar som många drabbats av under coronapandemin och de dramatiska prishöjningarna som gjort att stödet för högerextrema partiet Italiens bröder växt kraftigt. Efter en valseger kan därför en hel del av reformplanerna skrotas med följd att finansmarknaderna pressar upp räntorna kraftigt.
Den som i det läget kan rädda Italien undan en statsbankrutt är Mario Draghis efterträdare som chef för Europeiska Centralbanken, Christine Lagarde.
Draghi blev världsberömd när han 2012 under skuldkrisen deklarerade att ECB är berett göra ”Whatever it takes” för att rädda euron. ECB lyckades lugna finanshajarna och rädda EU-ländernas ekonomier.
Nu har Christine Lagarde beväpnat sig med ett liknande vapen för att kunna agera mot finanshajar som orättmätigt spekulerar mot ett medlemslands statsfinanser.
Samtidigt som ECB överraskande höjde styrräntan med 0,50 procentenheter förra veckan inrättade den också ett nytt finansiellt instrument, TPI – Transmission Protection Instrument.
TPI ger centralbanken möjlighet att ingripa och köpa upp statspapper om något euroland utsätts för finansspekulationer för att förhindra att statsräntorna stiger till orimliga nivåer. Christine Lagarde upprepade flera gånger på presskonferensen att ECB:s styrelsebeslut om att införa TPI var enhälligt och det inte finns något tak för hur stora interventioner banken kan göra.
”The scale of TPI purchases would depend on the severity of the risks facing monetary policy transmission. Purchases are not restricted ex ante.”
Men. ECB ställer samtidigt upp strikta villkor för att gå in med stödinsatser för något land. EU:s krav för stöd från återhämtningsfonden måste följas liksom EU-kommissionens ekonomiska riklinjer.
Det kan bli Christine Lagarde som avgör utvecklingen av det politiska kaoset i Italien.