Polska regimen gillar inte att nekas EU-pengar

Tyskland är i maskopi med Ryssland för att dominera Polen… och Bryssel i maskopi med Tyskland.
Så ser världen ut från Warsawa – välkommen till en alternativ världsordning.

”EU vill knäcka oss för att göra vår underkastelse till Tyskland komplett”



Domaren Igor Tuleya trodde en kort stund att han skulle tillåtas tillbaka på sin arbetsplats igen. Det vore i så fall en kompromiss där Polen gick EU-kommissionsordförande Ursula von der Leyen till mötes – för att i utbyte få utbetalt de många miljarder som väntar landet i återhämtningsfonden.

Men Tuleya blev stående på trottoaren utanför sin arbetsplats och Polens icke-valde ledare Jaroslaw Kaczynski, rasade över brutna löften.
Exakt vad som hände får vi kanske aldrig veta, men den polska regeringen tror sig ha fått löfte av Ursula von der Leyen att deras EU-bidrag ska betalas ut om de bara gör en liten gest.
De gjorde en (mycket liten) gest.
Von der Leyen sa att det inte räckte.
Kaczynski rasar.

Det handlar alltså än en gång om Polens oförmåga att respektera rättsstaten, i synnerhet genom att sätta upp regeringstrogna domstolar och sparka domare som inte sköter sig.
Tvisten kunde ha puttrat i det oändliga om inte det hade blivit akut för Polen att få ut miljarder ur återhämtningsfonden – men dessa släpper EU-kommissionen bara till länder som respekterar rättsstaten.

Polen har för första gången på länge ekonomiska problem med EUs högsta inflation, banker som för första gången sedan EU-medlemskapet går med förlust (beordrade av regeringen att bära kundernas förluster) och utan EU-bidrag som finansierar regeringens utlovade och generösa återhämtningsplan.

När regimen snubblar på det viset, är det EUs fel, eller mer bestämt Tysklands.
Precis som Orban (mer om hans berättelse här) har den polska regimen har alltså formulerat en alternativ berättelse om europeisk samtid.
Den polska versionen placerar dem själva som hjältar medan skurkrollerna har tilldelats Tyskland/EU (vilka blir en och densamma i retoriken) och Ryssland.

”Det finns en tysk-rysk plan för att styra Europa,” förklarade Kaczynski, partiledare i regeringspartiet som vägrar ta officiella roller men styr bakom kulisserna.
”Jag är övertygad om att EU vill knäcka oss och göra vår underkastelse till Tyskland komplett.”

Enligt regimen kan EUs uppträdande mot Polen förklaras med att Berlin och Moskva har en plan. Målet är två stormakter som lever i harmoni med varandra, där Putin regerar över sin intressesfär och Tyskland över sin (nämligen EU).
Medan Kazcynskis ilskna utfall i en tidskriftsintervju riktar hot och varningar till EU baserat på detta tänkande (bara klippta delar har släppts ännu) , utvecklar hans mer eftertänksamme premiärminister Mateusz Morawiecki den underliggande teorin i ett debattinlägg riktat till en bredare europeisk publik.

”Hade Europa helt följt den tyska linjen, hade Putins Ryssland idag varit en fullvärdig partner till EU, sanktionerna varit borttagna och i Ukraina hade Putin vetat att han kunde göra som han ville.”

”EU är en oligarki,” förklarar Morawiecki, ”där den starkaste bestämmer” (vilket är Tyskland samt Frankrike).
EU har misslyckats med att bekämpa den ryska imperialismen för att man inte lyssnade på polackerna i tid. Här kommer nu en polsk varning om att imperialismen lever även inne i EU. Den bör bekämpas genom att upphöra med att stora (som Tyskland) och små stater (som Polen) bekämpar varandra.
Varje stat bör ges större rättigheter (som Polen) och EU borde sluta med ”majoritetens tyranni” (varje land borde få göra som man själv vill).
Bara så kan EU återgå till vad man en gång varit (?) för det ”allmänna bästa.”

EU har misslyckats hävdar Morawiecki, och väljer pandemin samt Ukraina som bevis på detta och skälet ska vara EU valt fel väg – integration.
Mindre integration, mer av att alla gör som de vill. Varför de rika länderna (Tyskland) skulle vilja finansiera de fattigare (Polen) i detta scenario tas inte upp.

Euron får ett särskilt avsnitt som ett stort EU-problem – vilket är lite överraskande eftersom Polen inte är med i euron och inte har några planer på det heller.
Eurons blotta existens framkallar en strid mellan svaga och starka länder där de starka blir ännu starkare medan övriga länder döms till ”ekonomisk klientalism.”

Ointresserad av intellektuellt finsnickeri, deklarerar Morawieckis chef Kaczynski för sin del att Polen inte är skyldigt att följa vad man åtagit sig gentemot EU ”eftersom EU inte genomför åtaganden mot Polen.
Hans justitieminister Krzysztof Sobolewski kör i samma stil men med de riktigt hårda orden:
”Om EU trycker upp oss mot väggen har vi inget annat val än att ta ut alla kanoner i vår arsenal och öppna eld.”
Sobolewski lovar ”en tand för en tand”, att alla EU-förslag ska saboteras och Ursula von der Leyen med hela hennes kommission ska sparkas.

Några i den polska regimen verkar nästan tro att EU-kommissionen är en underlydande som borde ta order från den huvudstad som lyfter telefonen.

Morawieckis argument bygger på samma konspirationsidéer men kommer i en form som är mer begriplig i Bryssel. Hans avslutande besked är mycket begripligt från en bryssel-horisont:
EU-länderna ska inte släppa vetorätten.
”Vi måste skydda EU från majoritetens tyranni,” säger han något motsägelsefullt, glömsk av att han nyss hävdat att en minoritet om två bestämmer i EU.

Frågan är högaktuell för bland övriga EU-länder finns många som vill diskutera att avstå vetorätten så att EU kan komma vidare – på senare tid alltför ofta bromsad av Polen, t ex i klimatarbetet eller Ungern, över Rysslandssanktioner.

Polska politiker av alla färger tål visserligen inte längre Ungerns premiärminister Orban pga hans lojalitet med Putin, men just i denna fråga är deras inställning identisk:
EU fungerar utmärkt som bankomat och lånar sig perfekt till att skylla alla nationella problem på.
Ingen av dem tänker någonsin lämna EU.