Turkiet-avtalet om flyktingar snyggades till på flera punkter vid EU:s tredje toppmöte den 18 mars (se den andra uppgörelsen här).
Frågan om det moraliska i att skicka tillbaka flyktingar till ett land fattigare än något EU-land, som redan har närmare 3 miljoner flyktingar, är öppen. Regeringschefernas motargument är att det stoppar en dödlig båttrafik.
Flera legala problem har åtgärdats, dock inte alltid på ett övertygande sätt.
* Turkiet ska återta alla migranter som tar sig från Turkiet till Grekland efter den 20 mars.
För att skilja på nyanlända och övriga, låses den första gruppen in i läger. Behandlingen fick FN, Läkare utan Gränser och ett antal övriga hjälporganisationer som fram till nu burit den största praktiska bördan för de nyanlända på de grekiska öarna, att vägra delta längre.
* Lika många syrier som tagit sig över med båt, lika många syrier ska EU hämta från Turkiet och ta in i Europa legal väg.
Chansen till ett liv i Europa för en syrier bygger alltså på att det fortsätter komma syrier till Grekland båtvägen.
Utan fortsatta resor – ingen plikt för EU att hämta några legalt. Här har gjorts ett tillägg att EU-länder kan fortsätta att hämta syrier frivilligt. Emellertid finns ännu ingen dokumenterad vilja från något EU-land att ta ens den första gruppen.
(För syrier är situationen inte hopplös, de har en legal status i Turkiet som något slags gäster, dock inte flyktingar med de rättigheter som följer därav eftersom Turkiet bara infört delar av den internationella flyktingkonventionen i lag.)
*Icke-syrier ska skickas tillbaka till Turkiet men får ingen legal väg tillbaka.
Flyktingar från andra länder har därigenom nekats asylrätt, eftersom dessa inte erkänns någon status i Turkiet.
*Utbytet av människor täcker tills vidare bara ett visst antal.
Om det skulle fortsätta komma syrier över det antalet så riskerar de att returneras utan hopp om en framtid i Europa. Kalkylen är dock att strömmen tar slut nu.
* EUs inhämtande av människor legal väg bygger på att något EU-land frivilligt tar emot dem.
Sedan EUs beslut den 22 september 2015 att omfördela 160 000 flyktingar har under 1 000 platser gjorts tillgängliga.
Inga nya konkreta löften har utfärdats.
* Alla flyktingar som kommer denna väg ska få individuell prövning av sina asylskäl.
Den första EU-planen var att skicka tillbaka alla kollektivt men det tillåter inte flyktingkonventionen.
Dock, att pröva asylskäl individuellt för att sedan sända tillbaka kollektivt (beslutet av prövningen är fattat på förhand) låter som ett tvivelaktigt sätt att uppfylla reglerna om individuell prövning.
* Grekland ska erkänna Turkiet som säkert land,
EU får bara skicka tillbaka flyktingar till ett säkert tredje land. Turkiet är inte något sådant eftersom man inte antagit flyktingkonventionen och infört den i lag.
Detta vill EU kringgå genom att Grekland struntar i principen och godkänner Turkiet ändå. Det visar sig dock högst osäkert att Grekland gör så.
* Turkiet förväntas behandla flyktingar i enlighet med den internationella flyktingkonventionen man inte erkänt.
Turkiet nekade vid toppmötet den 18 mars att skriva in i avtalet att man ska behandla flyktingar med respekt för flyktingkonventionen. Den delen ersattes därför med otydliga formuleringar som inte gör klart vilken part som ska behandla människorna som flyktingar. (punkt 1)
* För att klara den individuella prövningen i Grekland krävs mycket mer utbildad personal som ska komma från EU-länderna.
Prövningen får ta max en vecka, säger grekiska myndigheter och rätten att överklaga, även den, max en vecka.
Tio dagar efter det brådskande avtalet har bara få tjänstemän lovats ut och inga har ankommit, eftersom vidtalad personal ville ha påskledigt först.
*Det finns cirka 50 000 flyktingar i grekiska läger som inte nämns.
Dessa ingår inte i avtalet. Inget EU-land har erbjudit sig att ta hand om dem.
Utöver dessa problematiska punkter finns ytterligare några invändningar att göra mot Turkietavtalet:
* Grekland sitter fortsatt i kläm utan bindande löften om hjälp med annat än pengar från Bryssel.
* Turkiet är fortsatt en oberäknelig partner där regeringen för tillfället är mer upptaget att bomba sitt eget land ( 5 000 turk-kurder dödade på 9 månader enligt president Erdogan) och att ersätta parlamentarismen med ett presidentsystem.
* Det räcker med att flyktingar tar andra resvägar för att problemet med flyktingströmmen ska vara olöst.