Protektionismen florerar men marknadsekonomin är inte bortglömd.
Kombinationen kan ibland bli dyr för skattebetalarna.
Ingen blir förvånad över att Frankrike öppnar en salong för produkter ”Made In France” (för övrigt ett begrepp inspirerar av USAs”Buy American”).
I år sker det för fjärde gången, antal utställare har gått upp från 80 i starten till närmare 500,
Besökarna väntas nå 55 000.
Och varför inte?, när det nu är ett starkt kommersiellt argument?
80 procent av tillfrågade tidningsläsare säger att de köper franskt i första hand.
Den protektionistiska instinkten var också omedelbar när delvis statsägda verkstadsjätten Alstom i somras meddelade att de tänkte flytta tillverkning från Frankrike till USA.
Den franska (s)regeringen rasade, hotade och skrämdes men det hjälpte intet mot en amerikansk stororder som hjälper bolaget att gå från förlust till vinst, kom med villkor om att flytta produktionen.
Så president Hollande, vars regering aldrig lyckas vända underskott i budgeten till plus, kände sig tvingad att lägga en statlig order på 21 tågset och 20 lokomotiv från Alstom.
Fabriken i Belfort blir kvar ett tag till.
Reaktionen i frihandelsvänliga Storbritannien blev densamma när den indiske ägaren till Tata (ex-British Steel) bestämde sig för att lägga ner i Storbritannien.
Den brittiska – borgerliga – regeringen lyckades med viss möda ordna en räddningsplan så Tata kan återuppstå, nu under det trevliga namnet British Steel.
Det skedde under samma borgerliga premiärminister (Cameron) som sa i parlamentet att han hade i EU röstat för strafftullar på kinesiskt importstål, alltför billigt för europeiska konkurrenters smak.
Tyskland har blivit kinesiskt kapitals lekplats nummer ett sedan Storbritanniens brexit-prat gjort landet mer osäkert. Men den tyska – borgerliga+(s)- regeringen vill inte se ett okontrollerat utländskt inflöde.
Två kinesiska investeringar har stoppats.
Varken tyska Aixtron eller Osram ska gå till Kina.
För säkerhets skull trycker tyskarna på för att EU ska föreslå att alla länder i Europa ges rätten att bromsa utländska köp.
Frankrike lär inte säga nej och vad Storbritannien tycker kommer ingen lyssna på (brexit, ni vet…).
Priset i protektionism går trots allt till ekonomiminister och vice kanslern i Tyskland, Sigmar Gabriel (s).
Klimatnyheten att Kina sätter ett mål för att få upp antalet elbilar, fick honom att rasa.
Alla vet att tyskar INTE bygger elbilar, bara dieselutsläppande motorfordon.
Det här var alltså fulspel och direkt diskriminering mot tyskar!
Så det är inte bara de utskällda vallonerna som helt naturligt ser sig om efter gränser när handeln närmar sig den egna marknaden.