”Staten borde ha mer inflytande vid utländska investeringar”, anser försvarsminister Hultqvist, bekymrad över att partikamrater säljer ut Lysekil till Kina.
EU kan kanske hjälpa honom.
Man kan gott förstå hur försvarsminister Hultqvist känner.
Förra vintern sålde lilla Karlshamn (19 075 invånare) fritt tillträde till sin försvarsstrategiskt viktiga hamn vid Östersjön till den ryska statens bolag Gazprom.
I år är lilla Lysekil kommun (7 628 invånare) på väg att sälja mark så Kina kan bygga Nordens största hamn.
Platsen är inte bara försvarsstrategiskt viktig för Sverige utan också för Finland, Norge och Danmark – alltså även Nato (ta en titt på kartan).
Men den svenska staten kan bara se på och vrida sina händer.
Vi har nämligen kommunalt självstyre i Sverige.
Fast just i Lysekils-fallet tycks det ha handlat om kommunalrådet Jan Olof Johanssons självstyre, för kommunens starke man har i det längsta hållit hemligt att han redan skrivit under papper åt kineserna.
Det är naturligtvis absurt att sälja bort strategisk viktig mark och rättigheter på det viset till utländska stormakter.
Rysslands aggressivitet är allmänt bekant.
Det är också välkänt att de ryska planerna i Karlshamn förstärker Europas redan starka beroende av rysk energi.
Kinas planer på global makt och inflytande är inte mindre välkända.
Det räcker att lyssna på kinesiske ledaren Xi Jipings tal för att få besked.
Man kan också se sig omkring.
Kina investerade generöst på Island för att köpa sig observatörstatus i Arktiska rådet, militärt och kommersiellt högintressant sedan isen börjat smälta och göra arktiska farvatten seglingsbara.
Kina har av samma skäl dessutom köpt in sig stort på Grönland.
Kina har gjort storaffärer med Oslo hamn (vilket slutat olyckligt för de kommunalpampar som lät sig bjudas på lyx).
Och jo, Kina finns i Finland också där intresset dels handlar om norra Finland (Arktis, igen) dels om strategiskt intressanta tech-företag.
Klart att försvarsminister Hultqvist ska vara bekymrad när Kina vill bygga Nordens största hamn i Lysekil och varken han eller försvarsmakten kan ens ha en åsikt om saken.
Hultqvist är generellt ointresserad av EU, annars kanske han hade upptäckt att ett förslag är på väg genom EU-processen om att förhandsgranska utländska investeringar av strategisk vikt.
Granskningen skulle utföras av EU-kommissionen men deras slutsats vara en rekommendation till berört EU-land.
Förslaget kommer från franske presidenten Macron med stort stöd från Tysklands Merkel och italiens Gentiloni.
Kina är självklart det egentliga målet för exercisen.
Kina har handlat mycket i strategiskt känsliga industrier i EUs tre stora länder.
EU-kommissionen gillar idén men den är inte juridiskt enkel att utföra – försvarsfrågor ligger utanför kommissionens inflytande.
Som ett första steg dock, kom strax före jul en landrapport om Kina.
Rapporten går igenom Kinas ekonomi, näringsliv och styrelsesätt.
Det står helt klart att Kinas näringsliv opererar ”fritt” endast på grönt ljus från staten.
Privata initiativ måste överensstämma med statens intressens.
Staten kontrollerar allt: Licenser, markköp, tillgång till kapital, valutan, börsens upp- och nedgång…
Så när tidningen Fokus på ett utmärkt sätt går igenom Lysekil-affären och rätt snart hittar staten Kina bakom vad som vid första ögonkastet ser ut som en privat affär, så är detta regel för kinesiska affärer, inte undantag.
Kommer försvarsminister Hltqvist utnyttja sin chans och stötta EU-förslaget?
Nja.
Först måste han då ta strid med sina regeringskolleger.
I EU-samtalen har den svenska regeringen hittills via sin handelsminister Ann Linde nämligen framfört motsatt åsikt, att det behövs inga nya åtgärder för att skydda oss.
”….den möjlighet som vi länder redan har att granska investeringar och företags uppköp med hänvisning till exempelvis nationell säkerhet, som finns inom WTO-avtalet, räcker gott och väl.”
Det meddelade statssekreterare Oscar Stenström i EU-nämnden.
Han ansåg också att de länder som stod bakom idén (Frankrike och Tyskland) har ”en annnan struktur” än Sverige.
”Det finns ingen anledning att vara naiva. Det finns nämligen risker. Men som jag sa har vi redan i dag verktyg för att skydda vår industri, framför allt inom säkerhetsområdena, det som är vitala säkerhetsintressen.”
För handelsministern är det viktigare att utveckla Sveriges och Kinas goda handelsrelationer.
”Det vill till att udden inte riktas på ett sådant sätt att vi får en negativ utveckling när det gäller relationen mellan EU och Kina.”
Försvarsminister Hultqvists bästa chans att få något att hända på området försvarsstrategiska investeringar, är förmodligen att gå via EU för att få med sig statsminister Löfven.